Idag kommer Sverigedemokraternas taleman till skolan för en intervju. Är det någon som har ägg?

Skit. Idag är det skrivardag för min del och helvete måste jag få säga, helvete. Just idag är inspirationen bortblåst, och jag kan tänka mig att jag kommer få vänta på mörkret, på de levande ljusen, på middagsdoften i trapphuset innan den kommer tillbaka. Varför just idag, undrar jag? Och varför just jag?

Jag får samla ihop de små grå som fortfarande fungerar och försöka bilda meningar med ord. Meningar som är meningsfulla kan vi se oss i månen efter.. Fel inställning, jag vet, jag ska bättra mig. Jag ska öppna ett Word nu och skriva någonting, vad som helst.. Deadline är egentligen i eftermiddag, men det råkar vara så att det inte publiceras förän nästa tisdag så jag kanske kan låta texten gro över natten innan jag skickar in den.. Hellre en bra text än en dålig, måste jag säga, och text kommer det bli, ingen fara, den kommer bara inte ut ur mig just nu, i denna stund. Kreativiteten kanske är slut, flash har kanske tagit musten ur mig, jag kanske är helt utpumpad, jag kanske inte har några ideér kvar.. Eller så behöver jag bara äta lite mer havregrynsgröt, dricka ett glas vatten och ligga ner i en halvtimme. Vi testar det.

Om jag skulle beskriva dagsformen med ett ord skulle jag välja ordet matt, eller kanske ordet mätt. Det känns iallafall som att jag inte orkar mer nu, och jag har möten inbokade överallt hela tiden, jag har en novell, en novellanalys och en hel jäkla romanbörjan liggandes och jag orkar inte riktigt tänka på det. Det är onsdag, lika mycket kvar av veckan; det är nu jag borde betrakta glaset som halvfullt istället för halvtomt, antar jag, men ibland är den inställningen svår att bemästra. Jag saknar min käraste.

Dessutom, "Överallt jag går jag hör samma gråt, pengatrubbel, pengatrubbel.." som guvenören skulle sjungit. Jag är bara så dålig på att hålla i dom, förstå deras värde. Jag tänker att pengar är pengar och ingen lycka, varför ska jag spara, måste jag verkligen köpa stora, dyra presenter till mig själv? Så jag bjuder folk på mat, jag unnar mig något litet då och då i ren impulshandling, jag tänker inte före jag handlar, helt enkelt. Här står jag nu och sparkar lite skamset i gruset, insåg just att pengarna nästan är slut, tänker att det var nu jag skulle bli ansvarsfull, det var ju nu jag skulle ha koll och vara medveten och en duktig flicka.. Fan. Jag ska ju åka massa buss i helgen och nästa helg är jag bjuden på Äggkraniums födelsedagsfest, och då blir det krogen. (Äggkranium aka Malin Knoll, varför får ni inte veta nu) Det går ingen nöd på mig, herregud nej, jag har föräldrar som jag vet alltid kommer ställa upp, men öörda, öörda, kraftigt svår börda. Jag ville ju vara en duktig flicka! Jag antar att det tar ett tag att lära sig det här med att hålla budgeten.. Nåväl, så länge man lever så lär man.

Idag är det premiär, idag har Gandhi sin första snodd i håret! Pälsen har växt som ogräs och nu har han ögonbryn som täcker över de där bruna, fina ögonen.. Förresten, surfade in på nån skit idag. Det finns tydligen människor som gör sina husdjur till veganer. Fel, känner jag instinktivt, fel.. Alla ska leva efter sin övertygelse, men låt det inte gå ut över andra. Jag ser djur som individer och inga ägodelar. Bruka/missbruka era egna kroppar hur ni vill, var straight edgare eller knarka som besatta, förgyll eller förstör, det är din kropp och ditt liv, men lämna för fan Moder Naturs originalskapelser ifred. Rovdjur är rovdjur, och jag förstår medvetenheten om växthuseffekten och vad kött har för inverkan på det, all överkonsumering, transporternas utsläpp och dessutom kornas egna utsläpp, men lämna djuren utanför. Innan vi kom till jorden var allt frid och fröjd, nu har vi sattit oss själva i knipa och ska själva ta ansvar för den. Tvinga inte en katt som äter 200 gram mat om dagen att få välja mellan antingen vetekli eller havregryn. Det är FEL.

Nu tänker ni att all den här tiden jag ägnat åt att skriva blaha i det här inlägget hade jag kunnat ägna till att skriva krönikan. Ja, säger jag då, men nej. Den hade ändå sugit röv. Skrev för att känna av mitt språks dagsform, valde ett enkelt sätt som inte innebär press; blogga. Mitt språk är tråkigt och grått idag, som ni ser. Jag mår illa av att se det. Jag vill inte göra en krönika som bara är en massa ordbajs, jag vill inte göra en krönika likt det här skitinlägget och jag hittar ingen högre nivå. Ska vila nu.

Jag är så underbar, jag är så härlig, jag är så vacker! Jag är bäst. Jag klarade det! VJn är nu ritad, mixad, klippt, skuren, exporterad, förberedd, klar, skickad.. Jag är överlycklig, jag trodde aldrig det skulle gå, det trodde jag verkligen inte, och nu måste jag fira.. Hmm, vad har jag hemma? Smaska lös lite på paprika och hårtbröd? Jag har varit så upptagen med den här skiten som ÄNTLIGEN ÄR KLAR så har glömt att handla godis.. Det får bli kalas på farmors bullar. Lyssnar på Emiliana Torrini. Det här känns fantastiskt!

Kalas på farmors bullar

Klockan halv 7 vaknade jag till, och jag märkte att jag glömt krypa under täcket inför min vilostund. Inte skönt. Att jag dessutom direkt kände av mina spänningar i nacken från mitt flashmarathon från klockan 09.00 igår till 03.30 inatt var inte ljuvligt. Sekunden efter det insåg att jag glömt tvätten på tork i tvättstugan och det kändes väl inte heller sådär jättekul, men man vänjer sig. Värk och elände.

Annars var natten lyckad, har tvättat hela min smutssamling och lyckats göra 6 loopar samt hitta alla ljud klart till mixen. Jag måste skamset fästa blicken vid någon obestämd punkt på marken och erkänna att jag faktiskt började gilla att jobba i flash.. Typiskt!

Profeten jobbar fortfarande på skönhetssömnen, han vaknar helst inte före klockan 9 på morgonen. Nu ska jag energiboosta mig med morgongröt och ta med datorn till sängen, söka någon bättre position att jobba i som inte ger aj aj i mina axlar. Körlektion idag klockan 15, är inte så laddad.. Senare kommer min farbror förbi och skruvar upp en postkorg på dörren, så Gandhi inte kommer åt att slita sönder posten. Men fram till klockan 14.28 blir det alltså stenhårt med VJ-uppgiften.. Bara att sätta igång.

Och förresten, kan den där sablarns Basshunter sluta trycka ut sin reklam genom Spotify? Förbannat irriterande människa.

Efter en hjärnas sammanbrott och efter det en massa sömn sitter jag här och försöker med Flash igen, försöker reparera vår relation, ordna saker som har gått fel i vårt förflutna. Så här har jag suttit hela dagen, hällt i mig lite gröt mot min energibrist och senare tryckt i mig en portion köttgryta när energin började tryta igen. När kroppen ville sova, sov jag i sängen någon timme. Jag har frusit så förbannat, och trots att jag vridit upp alla element på maxfart och tänt många, många värmeljus har jag inte tyckt att det blivit varmare. Jag behövde nog lite perspektiv på saken, för när jag kom in från långpromenaden med Gandhi senare kändes lägenheten jävligt varm och skön.

Jag tänkte ta hjälp av mina sovtimmar här under dagen och låta de stå som reserv för nattens timmar, kanske. Jag har ju sovit min beskärda del och mycket därtill.. Jag kommer nog sitta här med natt-té, natt-jobba lite i Flash och varvar det med att natt-tjuvtvätta lite. Har aldrig natt-tjuvtvättat förut, tänkte testa och se vad som händer.

Gandhi kommer alltid vara min gullegris, hur dum han än är. Mamma började tro att någon skulle skicka hundsocialen på mig när jag uttryckte mitt hat så grundligt. Det var bara lite tankar som behövde komma ut, kära läsare. Hans "hej jag börjar bli könsmogen och jag gillar det"-energi börjar avta lite och han börjar bete sig som en profet ska. Sötnos! Jag funderar faktiskt seriöst på att skaffa honom en kompis ganska snart, kanske en yorksireterrier, Gandhi älskar kompisar. Men först måste han bli stor och lära sig veta hut! Vem vet, om något år kanske vi har en liten Mahatma eller rentav en Rastafari springandes runt våra fötter.

Med sig från promenaden hade Gandhi ett par vantar. Han hittade först ena, och senare när han hittade den andra som hörde till ungefär 100 meter bort blev han helt lyrisk och brydde sig inte om något annat än att visa hur stolt han var över sitt nya par vantar. Nu roar han sig med att slita sönder dom och lämna skräp på köksmattan. Jag låter honom hållas, pojken måste ju få ha lite kul ibland. Nu ska jag återgå till att försöka lösa mitt Flash-problem.

Profeten nybadad förra veckan, frös

Snö och kyla och en person i en säng. Snusmumrik ligger här brevid och sussar och jag är pigg som en mört. Det värker i min stackars mage. I princip helt själv bortsett från någon instickare åt jag detta igår, inom en tidsram av två timmar;

*En hel chipspåse

*En supersize Toblerone

*Varma hallon med glass

Två timmar innan åt jag detta;

*En halv portion gröt med smöröga

*Makaroner, bacon och brunsås

Så, morgonen kantades av krampställningar på golvet och toabesök. Inte skönt. Nu funderar jag på att se en film, "Fear and Loathing", om inte Snusmumriks sömn störs för mycket av det. Om den störs för mycket, har jag inga anledningar till att inte sätta mig i köket och göra klart flash. Blääää.

Tankar jag tecknade ner i bloggen denna dag för 2 år sedan:

Som den där brännande känslan i halsen som kan trösta en alkoholist
Och ge sorger ett annat uttryck
Som kan ge det där whatever till de stora problemen
Ge tillbaka vad du saknat.
Ge tillbaka vad som inte finns.
Ge en illusion om att det du saknat som aldrig fanns ändå finns där
Bara för en liten stund.

Kväll i Mumindalen, Lilla My lyssnar på en underbar låt, "Autumn" med Paolo Nutini. Snusmumrik är ute och spelar några låtar och lite poker, så My sitter där helt själv, i hopp om att Mumin snart kommer hem iallafall. Helst vill hon att Snusmumrik ska dyka upp, men det kanske är en riktig "se sig i månen"-önskning.

Lilla My's lilla djur ligger på golvet och sover i en by längre neråt i landet. Lilla djuret känner sig trött, dels för att det har färdats ända från Den Stora Staden och dels för att han varit på storbesök hos hans vän. Lilla My har blivit lite rödare, intensivare efter en liten stund hos den lokala barberaren, och då kunde lilla djuret inte stå vid hennes sida, som det annars alltid gör. Lilla My älskar sitt lilla djur,  så hon tyckte att han kunde få leka i byn längre neråt i landet en stund, någon natt; slippa färdandet och lidelsen i det.

Det kalla har kommit, men det betyder inte att vi ska sova. Mumindalen är täckt av ett osäkert, trevande snötäcke. Det vet inte om det verkligen ville komma hit eller ännu värre; stanna kvar. Och vi, vi vet vad vi ska göra. Leva.

Godkväll.

   Lilla My i Snusmumriks hydda