Det blir fort ljust om mornarna nu, och jag saknar mörkret. Jag saknar mina tända ljus. Min ljuslicens har blivit inplockad, förstår ni. Efter många misslyckade försök att komma ihåg släckningen som hör till tändningen, fick min sambo nog av livsfarorna. Igår såg jag ett program, "monsterstäder", stackars människor, drivas runt som boskap, förvaras som höns.. Iallafall, man planerar att bygga bostäder under mark för att ytan ovanför börjar ta slut. Jag grubblade lite över detta, över trivseln, menar jag. Hur blir det med ljuset? Själv kanske jag skulle trivas, tänkte jag, själv skulle jag kanske njuta av det dunkla, men snabbt tänkte jag om. Jag älskar inte mörkret, jag älskar ljuset av mörkret. Har ni tänkt på att det finns ett sånt? Att när du tittar mot ditt kalla vinterfönster finns ett speciellt sken där?

Jag är uppe med tuppen för att jag försöker göra det till en vana. Denna morgon tänker jag gå och simma i den lokala sporthallen, och det ska bli gud förbannat tokigt härligt! Senare tänker jag gå till mormor och kolla läget över en kopp kaffe, och söka eventuella skänkegods; har hon några gamla gardiner till övers? Annars är det storstädning på gång, och skickandet av ett brev. Ja, jag vet, jag gör inte så mycket om dagarna, jag försöker bara njuta av livet just nu, hitta ljuset i mörkret eller ljuset av mörkret.

"Glad lax", Salem al Fakir skrattar bekymmerslöst åt uttrycket jag tror nyhetsmorgonsankaret just myntade. Han verkar sorgelös, den där mannen, och det påpekar nyhetsankaret. Framförallt verkar hans hår leva ett eget lurvigt liv, tycker jag.

Jaja, god morgon på er där ute. Lite konstigt känns det, att vakna samtidigt som er, men inte för det nödvändigtvis fel. Ganska regelrätt och riktigt.

  Gigandhi är bäst

ingen protest

fuck the rest

han är som en häst

Gykväll! Bröderna M sitter och plinkar på varsin gitarr, och jag sitter med rysningar här ömsom här och ömsom där för det är nästan lite vackert ibland. Känner mig inte trött än så funderar på att ta en promenad runt byn, jag har upplevt att det blir mer lockande att sova när man är så långt ifrån sängens bekvämligheter det bara går att vara. Man saknar inte sånt som man har, säger Lars W. Hacka tänder är bra för sömnen, säger Emilia.

Ny länk i panelen; http://hanna-olofsson.blogspot.com/, hon bär lite av mitt blod i sig och är dessutom skön. Nu klär jag mig för en kortis till kyrkogården. Natti!

Någon som märkt hur varumärket SB12 klantat bort sig? De marknadsför nu SB12 boost, ett tuggummi att ta efter varje måltid, så andedräkten är fräsh hela dagen. Hela dess slogan, affärsidé som även är hälften av dess själva namn har avslöjats som en lögn nu; skulle inte andedräkten hållas fräsh i 12 timmar av deras produkter, därav "12" i SB12? Varför skulle jag behöva boosta min andedräkt under dagen? Ha ha ha. Dem avslöjade sig själv. Klantar!

Irie och jag är kvällsensamna i medan älskling är och knegar lite på en spelning, den där galna fågeln sitter mest nu. Hon har sjungit hela dagen när de haft repa här så hon är väl hes. Igår pickade hon så hårt på en bjällra i buren så den gick sönder och ramlade ner på burgolvet. Hon såg ut som ett frågetecken. Hon gillar att duscha med Anton, äta bröd från ens tunga och ligga i handen och mysa. Fulfågel!

Sångfåglar

Jaha, jag glömde visst bort det här med bloggandet. Igen. Jaha. Jag har mina aningar om varför jag har så svårt att komma ihåg att internet existerar, det har jag, det har jag verkligen. Jag är nu arton jordsnurr föråldrad, och någonstans på vägen där slutade jag nog att vara en liten barnunge och tappade intresset för internetcommunities. Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal. Eller så är det jag som är riktigt RIKTIGT konstig. Något är iallafall fel.

Idag fördriver jag tid med att baka hallonmuffins och att tvätta, lite skamset och kuvat, jag har nämligen tämligen förstört tvättstugans tumlare. Jag tror det iallafall, för den går inte igång, och det brukar vara ett starkt tecken. Det gick till så att jag tappade tålamodet på tvättmaskinen som bara inte möjligtvis kunde tvätta fortare, tvättiden var ju snart slut och någon hade bokat efter mig, så jag stängde av programmet som aldrig verkade vilja ta slut och kommenderade tvättmaskinen att centrifugera och tömma. När tvättmaskinen var klar med det var tvätten ändå tokblöt så kastade jag in det i tumlaren, tänkte att jag kan ha den där en snabbis iallafall. Men tvätten var nog lite för blöt... Jävla tvättmaskin! Först tvättar den i tre timmar och sen kan den inte avsluta det ordentligt! Jävla tvättmaskin!

Igår var verkligen en sån där "jag borde hänga mig för det här är så osannolikt börda"-dag. För att mildra eländet tänkte jag att det kan vara bra att pyssla om sig själv lite, men na-a, skulle inte tro det! Jag plockade fram en julklapp, Herbeques naturliga henna-hårfärg i kastanjbrunt som jag fick av moster, och geggade in den i håret. Efter 1,5 timme (man kan ha i den 1/2-2 timmar beroende på vad man vill ha för resultat) såg jag mig i spegeln och så skrek jag. Perfekt, perfekt, oreanget hår! Men, stormen la sig för när det torkade visade det sig vara rött, men inte bara rött utan galet mentalmörkrött. Arielrött. Mycket bra, tyckte jag, nästan som en bilist sätter en varningstriangel om de krockat sätter jag rött hår för mitt humör. Akta er, här är jag! Passande avslut på en raseridag.

Lite bilder nu, dagsfärska.

  Inte så fagra men namnamnamnamnam   Det är rött Det är verkligen jätterött 

Det hela blev som ett skämt från min sida. Allt tal om bättring, efter alla förskönande utlägg... Det blev inte någon uppdateringsökning här direkt, men tro inte att jag försökte! Tro inte att jag gav upp! När datorn la ner, internettillgången svek mig och tillochmed mobilen kastade in handduken stod jag stadigt på nästan de båda två benen.

Men, en oannonserad comeback är en roligare comeback, eller? Älskling är i duschen, färd mot grannbyn och grannpoker. Idag har det varit fredag och vi lyckades riktigt uberlyckat med maten här tidigare, och nyligast bakade vi glass. Bakade, lagade, kokade? Hur benämner man glass? Iallafall, turkisk peppar gav smaken och imorgon har den dragit färdigt, då ska den in i våran glassmaskin, en av våra många maskiner här i vårat maskinkök. Har jag berättat om bakmaskinen? Nyaste tillskottet i kära köket. Bakar färdiga limpor i handen på dig, du behöver bara hälla ingredienserna rakt i den. Är det inte fantastiskt med dessa nymodigheter?! Dagens teknik, helt fantastiskt. Jag bakar bröd varannan dag, kul och gott, skitbra tidsfördriv, ja, vad kan man mer säga? Nyttigt.

På tal om maskinkök; "Maskinisten", en psykologisk thriller jag såg igår natt. Det pirrade till i skräcknerverna inuti så det skälvde och skar. Eller ja, litegrann.. Jag hann bli riktigt spejsat filosofisk urfreakad av mig själv innan jag insåg filmens lite lugnare karaktär och det var ju rätt onödigt. Den var ju inte så läskig när det väl löste sig. Kan nu äntligen pricka av punkten "Jag har sett en skräckfilm själv på natten" från checklistan "Jag är inte en barnunge längre föratt.."

Hej! Alla kära vänner och andra som jag känner därute; skicka ett sms till mig va, släng iväg ett, för jag har en ny telefon och inga av mina kontakter är kvar sen tidigare telefonen. Innan ni gjort det kan ni kanske inte räkna med att höra från mig, för jag kommer inte hitta er. Hemskt tråkigt skulle det vara. Så gör nu som jag säger. Släng iväg ett på numret som jag alltid haft. Kom igen. 

Funderar på att behålla den här telefonen jag har nu. Ljög tidigare; har ingen ny telefon. I väntan på en ny grävde jag fram en gammal.. Som jag ägt sedan jag började åka på ridläger som liten sjuåring. Inga foton, inga mms, ingen färgskärm, ingen väckarklocka, ingen T9, inget internet såklart, ingen musik, inga polyfoniska ringsignaler, ingen vibrator. Ringsignal; Helan går.  Stabil telefon! Har inte haft en såhär rejäl sak ens som hemtelefon sedan jag var 14. Funderar starkt på att behålla den här stabila biten till den falierar.

Såg nyss att hela historien om Irie inte kom med igår.. Nå, ni får höra den en annan dag. Jag är på besök på älskos jobb, hade ärende i samhället så tog bussen. Kyla, det är man van vid. Jag glömde mina vantar, min halsduk och min mössa hemma.. Som Snusmumrik sa; "Är huvudet dumt får kroppen lida", kan ju stämma. Som mina kusiners pappa brukade säga; "Tomma lador behöver inga tak" kan också stämma.. Men jag kör på mitt; "Het är jag, naken eller så inte, spela roll".

Fredag, och vi ska ha långväga pokergäster. Lördag, och vi ska på IKEA. Söndag, och vi ska flyttstäda i förra lägenheten, den gamla goda tjugoettan.

Jag känner mig rastlös, och funderar mycket på vad jag ska sysselsätta mig med för pyssel. Smyckesverkstaden är igång, sitter bara och väntar på mer material, posten, var är du? Jag kanske ska låna min mormors symaskin, tänkte jag mig, och sy in, sy om och sy rätt i min garderob. Jag har en massa kläder som jag aldrig har på mig bara för att någon liten detalj gör att de sitter som skit. Det ska de bli ändring på.. Och så ska jag lägga om golvet i lägenheten. I helgen kommer mamma förbi och hon tar med textilfärg som jag ska pynta våran äckliga grå soffa med. Brunt! Mums, kärlek till färgen brun.

Soffliggare, TV-tittare, mätt; det är jag, hela jag. Tänkte smsblogga men det får bli kort, det känns konstigt det här med smsandet, overkligt. Tänkte dela lite skoj med er, och berätta att våran fågel har blivit skönast i världen. Irie, som den heter, lockar på Snusmumrik, söker reda på honom om han inte kommer, och om han sätter tillbaka Irie på buren kommer den tillbaka om och om igen, sätter sig på älsklings axel och börjar bita på hans halsband. Irie verkar anse att min älskling är hennes älskling, hon skiter helt i mig. En gång började hon dyka våldsamt mot mitt huvud när