Denna morgon började lite annorlunda. Vaknade och kände ilningen i örat, mejlade in sjukskrivning, tog en lång promenad med hunden, pratade med mamma, ringde Berit (skolans administratör) hon och tyckte att jag skulle stanna hemma någon dag, så vi får se. Det blir nog många skrivardagar framöver. Nåväl, nu sitter jag på nästan samma sätt som igår, fast med mycket sen frukosttid, och det söta fikabrödet har bytts ut till småmackor med ost och korv och till det mjölk. Doftljusens doft har bytts ut till tropiska toner, dessutom. Jag måste hämta mina tjocksockar nu, och sedan ska jag skriva en diktanalys. Den slutar ungefär på samma sätt som igår, förutom att denna morgon började lite annorlunda.

Min musikspelare gick över till Nancy Sinatra så här på kvällskvisten. Haft en skön kväll, det blev rätt sent för Emelie gled förbi och förblev några timmar, var på stan och hushållshandlade, fixade en episkt bra dokumentär om religion som vi ska se imorgon. Vi fick svårt att hålla koll på klockan där ett tag, pratandet accelererade till något slags hetsigt tungotal.. Vi hade helt enkelt inte lust att bry sig om tid eftersom vi var så uppfyllda av samtalsämnet.

Nu har jag tagit mitt kvällsté och känner mig nöjd med dagen. Den blev faktiskt riktigt bra, måste jag säga. Skrivardagar kommer upprepas! Att filosofera utvecklar människan och öppnar dess sinne, tror jag. Jag är säker på att det är nyttigt och gör det när jag får chansen. Dessa skrivardagar är perfekta chanser för filosofi-, psykologi-, argumenterings- och kreativitetsuppgifter, och jag har mest sådana på mitt schema. Bra va?

Den store profeten Gandhi verkar inte riktigt vara tillfreds. Han har kommit in i crazyhour som han ofta gör när jag är vaken lite för sent. Jag misstänker att han behöver gå ut och göra nummer 2, men jag vet inte om jag vågar gå förän älskling ringer, känner mig lite mörkrädd ikväll. Nu börjar sömnen skava i ögonen. Gandhi, kan du hålla dig till imorgon, snälla?

Gandhi tog en tupplur mitt på dagen. Skönt tyckte han.

Morgonstund har guld i mun. Min lilla skrivarstuga börjar arta sig, förutom att jag inte skrivit något ännu då, förståss. Jag promenerade ner till det lokala bageriet och köpte mig lite fika, eftersom kylskåpet gapade tomt, och gick hem för att koka té. Doftljusen är tända, jag lyssnar på Norah Jones och ska nu sätta igång. Mitt smultronté har grädde i sig eftersom mjölken var slut, gott, smakar ungefär som med spanienmjölk. Gandhi ligger vid mina fötter och sussar lite. Vid 12 kommer Emelie, då ska det argumenteras på det internationella språket. Just nu vill jag bara bevara den här morgonen.

Solen sjönk, kvällen kom fort, men det ville Emilia, hon som tänder värmeljus när det är dagsljus och låtsas som att det är mörkt ute. Mamma och pappa ringde och gav mig ett plötsligt meddelande; Hej, ska du med och kolla på en bil? Jag sa givetvis ja, inte är man ju dum. En Volvo v40 var det, skön tyckte jag, men vi avvaktar tills vidare. Jag måste ha en rätt stor bil för den där kalvhunden jag äger och som just nu ligger och vräker sig själv över ett ben tar ju en enorm plats, och samtidigt ska den vara relativt billig att köra så jag kan pendla mln Luleå-Tornedal och så vidare. Ja, hörni, det är en svår nöt att knäcka för någon som inte har en aning om någonting angående bilar.

Körlektionen fick mig att fundera. Så var det, inget mer med det och tänk ni själva lite oftare så skulle det kanske vara trevligare att leva här. Man tar smartare beslut när man tänker, kom ihåg det, medmänniskor. I brist på ideér sitter jag och rajlerar om något trots den mycket konstiga tidpunkten ett mycket relevant ämne, och går nu över till att berätta om morgondagen. Skrivardag hemma, jep. Känner mig inte riktigt i form så går nog inte på den enda lektionen jag har imorgon och läser det han går igenom i boken istället. Dom säger ju att man ska stanna hemma om man känner influensasymptom, och jag känner mig trött. Jag och Emelie ska göra engelskan och sedan ska jag utföra någon sorts omorganisering i mina garderober. Gandhi behöver en rejäl promenad så det blir nog en timme i skogen på eftermiddagen.

Gandhi är en lustig filur. Han har nu börjat lära sig fot och för att vara en adhd-drabbad hingst med svåra mognadsproblem klarar han det ganska bra. Han väger garanterat 30 kilo nu, och har fått en ny matskål och underlägg från IKEA. Han har även massakerat en av mina bambuplantor från IKEA. Ja, Gandhi är en lustig filur.

Lite av mitt kök efter rensningen, Kakmonstret x2 och ett snevridet piano i min lägenhet.

Förstå känslan av besvikelse när jag var laddad för argumentationsredovisning i Svenska B och kommer till skolan för att få veta att lektionen är inställd. Blä, blä, blä. Jag kände verkligen för att brodera ut mina tankar i ord och jämföra med andras ord och ha ett ordutbyte tillsammans med likasinnad själ, men det blev det inget av. Jag hade tillochmed vilat upp ig extra i morse, vaknade helt slut i kroppen, någon sjukdom ligger och lurar där bak någonstans i kroppen och jag ville vara i form för debatt och körlektion, fick skjuts av Emelie till skolan, allt var i ordning så att säga och så blir det ingenting. Snopet. Nu har jag och Emelie stannat tiden på Take Away i vårt lilla fikabås, nu har jag körlektion om 10 minuter. Körkort snart, yes! Bil snart, yes!

Helgen bestod av galej på fredag, vilande på lördag, IKEA på söndag. Efter körlektionen ska jag hem och sätt aupp mina nyamysgrejer i myslägenheten. Igår tog jag bort kakeldekorationerna, blå var dom, nu är temat grönt i köket. Jag kom på mig själv när jag just var klar med kaklet att jag glömt ta före/efterbilder. Surt. Jaja, livet leker lite, har tvätttid idag, vardagsrytmen börjar komma in. Gandhi ligger och sover i sin bädd som det ska vara. Måndagar är inte så farliga, ändå.

Ramhandling, ramhandling, ramhandling.. Jag har på mig fram till första veckan i oktober att skriva klart ramhandlingen för min roman. Hur i Merlins skägg ska det gå till? Jag har inte direkt tanketorka utan jag är mest rädd att historien inte ska få klang och att det hela ska bli skitdåligt. Det är inget man hetsar fram, jag skulle vilja låta mina grå små jobba fram historien eftersom rakt i boktexten, men ne ne, så får man inte göra som författare.. Suck. Om jag ska nå mitt mål, att blir nya Kristina Lugn (kolla upp kvinnan), för att komma med i Svenska Akademien måste jag ligga i lite.

I helgen åker jag till Mumindalen, idag klockan fem i svärmors bil för att vara exakt. Vad händer nästa helg?

Snygga brudar, när ska vi gå ut och dansa?

Nog är det fantastiskt hur mysigt man kan ha det, trots att Gandhi inte är här. Det började så att jag hade skola, en lektion för att vara presicerad, sen satt ett gäng kompisar och snackade bort två timmar under lunchningen. Efter följdes jag och Emelie åt hem, tog en kaffe hos mig, lärde Gandhi fot för första gången (han fattar redan lite!), mamma kom förbi.. Hon skulle på föräldrarmöte, och innan det drog vi förbi på Myrorna och Max. Superkul och gott! Jag älskar verkligen Myrorna, kan inte riktigt beskriva hur. Sen erbjöd sig mamma att ta med Gandhi till Kalix, för jag ska till älskling i helg och då kan han få mysa lite och bråka med Kia så länge. Så nu sitter jag här, har packat upp alla fina saker från Myrorna och placerat de perfekt, tänt alla nya ljus och druckit te ur mina nya koppar och haft klådda till. Har lyckats skriva på min novell en hel del och har dessutom tvättat lite underkläder. Nu känns det lite lugnt och ensamt. Det är enormt skönt, men det vore faktiskt liiite, liite bättre om Gandhi också var här.

Gandhi utforska skogen, Gandhi glad, Gandhi hitta lerdike och sjö att bada i, Gandhi gladare.

Trött, trött, trött. Idag känns som en dag bra att börja det nya livet, eller återgå till att vara duktig, iallafall. Jag är sliten och sjuk och ur form, men jag sitter ändå troget just nu i skolbänken. Idag händer det saker, och jag vet inte i vilken ordning. Novellen ska in idag, Emelie ska komma förbi och göra engelskan med mig, Hanna ska kanske komma och umgås lite, jag har ett kilo disk i köket och Gandhi är lovad en långpromenad på Ormberget.. Jag tror faktiskt att jag ska unna mig en pizza på Heroes, för att peppa mig själv, och belöna mig själv att jag orkade scedaddla mig till skolan trots kli i ögonen, ilningar i öronen och trötthet i mössan.

Grattis älskling, för du fyller 22 år idag! Hade gärna varit där med dig idag, men idag ska skolan börja gå först. Jag ska figurera ut vad mitt projekt verkligen ska bli, tillsammans med goda vänner eller självständigt? Vi får väl an se, som den blinde sa till den döve. Ta hand om er där ute, och alla som fyller år idag; ha en pra dak.