Nu sitter vi och myser här hemma efter ett lyckat nyårsfirande. Jag dricker en kopp havtornsté, en julklapp jag fått av kusin Magdalena. På tal om julklappar; Lena skänkte mig en skitfin ring idag, i guld. Vet inte om den är fejk men snygg är den! Förstå lyckan. Iallafall, som ni vet, har jag börjat pyssla lite och lite mer med smycken och dylika saker, va? Det är skönt och kul! Här har ni några bilder. Nå örhängen och ett armband som någon ska få. Även en bild från dagen innan julafton, då det var mys på gång. Kram alla där ute, frid, fred och fröjd. Ha ett underbart år. Och snälla, ta hand om erat hår.

.. är att börja blogga normalt eller mycket bättre, och dessutom lägga upp bilder mycket ofta med min nya kamera (tack tomten!) Nu ska jag ha en trevlig nyårsafton med raketer och pussar. See ya.

Sådant här är riktigt riktigt tråkigt; jag och käraste går till Joel och Lena för att se film, Anton är i lite febrig form och somnar under filmen, han säger att han måste vila en stund och att jag ska gå i förväg att han kommer på en timme, så jag går hem, tänder ljus, städar, börjar fundera på vad jag och älskling ska kolla och hitta på senare och så.

Då ringer Gammelsmurfen, Snusmumriks bror, och säger att Snusmumrik måste vila ett tag till innan han kan komma, att han är superdupertrött. Fan, vad gör man i situationer som dessa? Förvisso tycker jag synd om min älskade som ligger och är sjuk och utmattad, och det är trist att ingen kan köra honom; våran bil står här på gården och Gammelsmurfen har ingen bil. Men, detta är ju fruktansvärt uttråkande för mig! Jag är inte trött och jag är inte pysselsugen, jag var myssugen och pratsugen och nu är jag ensam.Fruktansvärt uttråkande tråkigt nu.

Det kanske tillochmed är så tråkigt att jag somnar, och det är ju inte dåligt alls det. Jag ska sätta mig på Haparandabussen klockan 7 imorgon så jag kanske borde sova, men då är frågan om jag kan somna för natten utan att han är här och kramar mig. Dilemma.. Alla pratar jämt om att jag borde vända tillbaka dygnet och skaffa ordentliga sovrutiner, så jag tar nog kvällsté nu och nattinatt.

Jag ska sätta igång bloggen nu for real, förresten. Har sett att jag tappat läsare, kära bekanta och släkt, nära vänner och fiender; jag förstår er. Jag har varit superdålig på att dela med mig av ord och tankar. Ska iallafall försöka ordna upp alla bilder jag jämt fotar för att lägga upp men som aldrig fungerar i datorn.. det ser så tråkigt ut med bara text och inga bilder, lixom. Man får inget fäste, ingen verklighet ser man; det blir som ludd med ludd med extra ludd, va? Så skumt som jag kan skriva ibland.

Bakelibakade nyss, men hallongrottorna blev hallonplättar... Just snyggt nästan. Det var inte så att det kändes som ett misslyckande ens, dom doftade som dom skulle.

Råkade ut för ett missöde idag.. Jag har nu nästan gjort till veckorutin att hälsa på Majjo (www.marylarry.blogg.se), återuppliva den där humorn vi delade som barn och dessutom helt plötsligt bete oss som vuxna tillsammans, vilket jag tror vi misslyckas med. Askul har vi haft iallafall! Nåväl, idag var en sån rutindag, och jag satt på bussen och hade just skickat ett meddelande åt henne "Nu kommer jag!" när hon ringde och betedde sig som ett frågetecken. "Var ska du?" "Till dig!" svarade jag då, och då flippade hon nästan ur i en massa olika frågeteckensformer. "Men?! Jag är ju kvar i Haparanda!" Knaseliknas och massuppfittning. Det var bara att hoppa av bussen i grannbyn och lika bra det; där finns det ett ICA. Handlade för fulla muggar och sen kom Lena och räddade mig från snöstormen.

Älsklings nya mål i livet verkar vara att lära mig bas, jag har accepterat detta, förstått att det faktiskt är kul och nu sitter jag här med domnade fingertoppar. Basspelande i kombination med smyckesknåpande blir lite börda. ibland tar jag en paus mellan dessa båda och lägger pussel. Har snart fått ihop en hel zebra! Nu har jag orkat med en hel massa ord här, less nu; dålig skrivarform idag. Godafton på er alla!

Jag skulle ladda upp bilder här, jag skulle verkligen, men datorn är ju helt bakom flötet. Får bli när datorn fungerar som den ska igen. Dumma!

I stadig och mysig tillvaro myser hemmafrun av att vara hemmafru. Mumindalen är med fylligt nu när Lilla My flyttat hit, det är ju här hon borde vara. Hon funderar faktiskt på att se ett avsnitt av "Sommar i Mumindalen" som hon har på datorn.

Hur menar jag nu? Jag tror att jag ofta frågar mig själv den frågan öppet i bloggen, för att jag ofta tror att jag behöver förklara mig. Eller nja, inte så, jag vill bara förklara mig lite. Iallafall, vad jag menar med att Lilla My flyttat till Mumindalen är att jag flyttat ihop med min pojkvän, Snusmumrik. Saker blev lite för tunga; det blev för mycket med allt, och jag känner att jag måste fundera lite och vila mycket. Jag tar en paus från skolan och börjar lägga pussel, göra smycken och leva lite med mig själv. Det känns underbart, och det är helt rätt.

Här hemma, hemma som är här nu eftersom detta är mitt hem; ja här hemma har jag pyntat och gjort fint, jag bjuder på té och tänder ljus, precis som Fröken Svår, och påhälsning är välkommet. Jag har hittat en massa roliga gamla kort och sattit dom i ramar och lärt mig att diska efter mig, vilket jag ska göra snart.. Snaaaart. Julkänslan börjar göra sig påmind när man bor i detta underbara vinterland, oj, ni skulle bara veta. När Amalia hälsade på var hon helt juleofurisk och lyrisk. Det är fint här. Idag är det -20 och snön har frostat träden vita. Jag ska promenera till morfars grav och tända det där ljuset jag pratade om tidigare, och så ska älskling färga mitt hår. Kastanj.. Hoppas det blir bra.

Våran fågel Irie sitter och piper i takt till "Three little birds" med Bob Marley. Jag börjar bli lite springig i benen och måste göra något annat, så tack och hej för typ.. nu. Kanske skriver senare, men vet aldrig med mig! Jag försöker alltid skriva oftare och oftare men det går sämre och sämre, Jag ska anstränga mig lite till, bloggen är ett roligt tidsfördriv ändå bara för min egen skull också, nöta lite ord och öva lite känsla. Här har ni någon bild, måste börja fota mer också, även fast jag bara har en skitmobilkamera. Det är kul med lite minnen. Peace motherfuckers

Just nu är min favoritblogg min systers, "josefinee.bloggagratis.se". Vi har samma helsnurriga humor och hon tar alltid tid till sig att lägga upp alla underbara klipp som man garvar sönder till. Dessutom börjar hon bli riktigt, riktigt bra på att skriva. Mathilda skriver inte blogg så ofta, typ senast för femtioelva dagar sedan, och det är skittråkigt för hon är ju också begåvad, tycker jag. Hon måste väl bara fatta det själv, den tröge fan. Kom igen nu, vi kan ju skriva allihopa! Det är om inte bra så iallafall sköj.

Funderat lite idag, som vanligen. Jag har haft besök av min absolut bästa vän, bäst efter Snusmumrik då hehe. Vi kände för en promenad i "den perfekta jul-miljön" i Mumindalen, och gick förbi ljus och hus fram till min morfars grav på kyrkogården. Nästan alla lyktor vid stenarna var tända, och vi satt där på bron några ögonblick, talade, sjöng.. Jag tog notis om att min morfars lykta var en av dem som inte brann, och kände mig lite ledsen i ögat.

Jag ska, som jag tidigare kanske nämnt, gå ur Svenska Kyrkan. Jag stöder inte deras tro över huvud taget, kanske känns lite som en rebellgrej, men nej, jag är inte rebellen Emilia något mer, om jag någonsin upplevts att vara det. Ni kan tycka att det är kontroversiellt och farfar, vi har lite meningsskiljaktigheter, men jag känner att det jag tror om religion förmodligen är rena rama vettigheten. Så, jag ska gå ur hur som helst, och då började jag fundera lite. Fick en ny tanke; var ska man vila när man dör?

Tro inte nu att jag är suicid eller något, era galningar. Jag bara funderade på sådant man borde någon gång. Att ligga i jorden har aldrig känts lockande, även om det är omsorgsfullt att kompostera. Jag kommer ju som ni kanske förstår kanske inte få begravas på en kyrkogård när jag inte är med i församlingen, alltså såkerligen inte.

Jag började känna och tänka efter, och kände: en pil. Jag skulle älska om någon efter min död, som förhoppningsvis verkligen inte sker snart, kunde ordna en kremering, men jag vill först kollas för organdonationsduglighet. Jag vill spridas i havet, där jag känner att jag växt upp, där jag känner lugnet och stormen och vågorna av liv, jag vill få gå ner i det djupa blå. Köp gläntan, ni som blir kvar, och plantera ett stort pilträd. I trädet vill jag ha ristat vem som vilar där, och det blir ju mysigt om där finns en lykta på vintern, som hålls tänd.

Jag tror inte att själen är kvar vid askan, jag tänker då besultsamt sväva iväg åt något annat håll, nya äventyr, kanske skrämma slag på någon. Kanske komma ner till helvetet och leva om lite, kanske, eller till originalmiljön från Mumindalen-filmerna, eller åka ut i fantasy-rymden ala Liftarens Guide till Galaxen med min guide under armen. Men, trots det vill jag ha en fridfull plats för mina nära och kära att kunna gå till om de vill, för att meditera och kanske skänka mig en tanke. Trädet får gärna bli så stort att det går att klättra i någon gång.

Imorgon kväll ska jag promenera till morfars grav och tända lyktan. Sen ska jag gå till mormor och berätta det, kanske ta en kaffe.

Men just nu känns det där rätt sätt. Ett skitbra sätt, faktiskt. Vila skönt efter ett skönt liv. Skönt. Nu ligger hela companiet och sover, eller de två; Snusmumrik och vad ska vi kalla Amalia..? Snorkfröken, yes! Ja, så Snusmumrik och Snorkfröken har knytit sig, precis som Muminpappa och "Morran" (namn på grund av stor mage, inte bitterhet) har gjort hemma hos sig. Jag ska nu kanske tända sista ljuset för natten, och dricka lite té. Profeten vilar gott i Kjölixsss. Eller så kanske jag knyter ihop mig till ett knyte, jag med. Har ni inte gjort det än? Då borde slå knut litegrann. Knut slog en knut på knuten. Sjukt långt inlägg idag. Glöm inte att släcka värmeljusen. Natti.