Skit. Idag är det skrivardag för min del och helvete måste jag få säga, helvete. Just idag är inspirationen bortblåst, och jag kan tänka mig att jag kommer få vänta på mörkret, på de levande ljusen, på middagsdoften i trapphuset innan den kommer tillbaka. Varför just idag, undrar jag? Och varför just jag?

Jag får samla ihop de små grå som fortfarande fungerar och försöka bilda meningar med ord. Meningar som är meningsfulla kan vi se oss i månen efter.. Fel inställning, jag vet, jag ska bättra mig. Jag ska öppna ett Word nu och skriva någonting, vad som helst.. Deadline är egentligen i eftermiddag, men det råkar vara så att det inte publiceras förän nästa tisdag så jag kanske kan låta texten gro över natten innan jag skickar in den.. Hellre en bra text än en dålig, måste jag säga, och text kommer det bli, ingen fara, den kommer bara inte ut ur mig just nu, i denna stund. Kreativiteten kanske är slut, flash har kanske tagit musten ur mig, jag kanske är helt utpumpad, jag kanske inte har några ideér kvar.. Eller så behöver jag bara äta lite mer havregrynsgröt, dricka ett glas vatten och ligga ner i en halvtimme. Vi testar det.

Om jag skulle beskriva dagsformen med ett ord skulle jag välja ordet matt, eller kanske ordet mätt. Det känns iallafall som att jag inte orkar mer nu, och jag har möten inbokade överallt hela tiden, jag har en novell, en novellanalys och en hel jäkla romanbörjan liggandes och jag orkar inte riktigt tänka på det. Det är onsdag, lika mycket kvar av veckan; det är nu jag borde betrakta glaset som halvfullt istället för halvtomt, antar jag, men ibland är den inställningen svår att bemästra. Jag saknar min käraste.

Dessutom, "Överallt jag går jag hör samma gråt, pengatrubbel, pengatrubbel.." som guvenören skulle sjungit. Jag är bara så dålig på att hålla i dom, förstå deras värde. Jag tänker att pengar är pengar och ingen lycka, varför ska jag spara, måste jag verkligen köpa stora, dyra presenter till mig själv? Så jag bjuder folk på mat, jag unnar mig något litet då och då i ren impulshandling, jag tänker inte före jag handlar, helt enkelt. Här står jag nu och sparkar lite skamset i gruset, insåg just att pengarna nästan är slut, tänker att det var nu jag skulle bli ansvarsfull, det var ju nu jag skulle ha koll och vara medveten och en duktig flicka.. Fan. Jag ska ju åka massa buss i helgen och nästa helg är jag bjuden på Äggkraniums födelsedagsfest, och då blir det krogen. (Äggkranium aka Malin Knoll, varför får ni inte veta nu) Det går ingen nöd på mig, herregud nej, jag har föräldrar som jag vet alltid kommer ställa upp, men öörda, öörda, kraftigt svår börda. Jag ville ju vara en duktig flicka! Jag antar att det tar ett tag att lära sig det här med att hålla budgeten.. Nåväl, så länge man lever så lär man.

Idag är det premiär, idag har Gandhi sin första snodd i håret! Pälsen har växt som ogräs och nu har han ögonbryn som täcker över de där bruna, fina ögonen.. Förresten, surfade in på nån skit idag. Det finns tydligen människor som gör sina husdjur till veganer. Fel, känner jag instinktivt, fel.. Alla ska leva efter sin övertygelse, men låt det inte gå ut över andra. Jag ser djur som individer och inga ägodelar. Bruka/missbruka era egna kroppar hur ni vill, var straight edgare eller knarka som besatta, förgyll eller förstör, det är din kropp och ditt liv, men lämna för fan Moder Naturs originalskapelser ifred. Rovdjur är rovdjur, och jag förstår medvetenheten om växthuseffekten och vad kött har för inverkan på det, all överkonsumering, transporternas utsläpp och dessutom kornas egna utsläpp, men lämna djuren utanför. Innan vi kom till jorden var allt frid och fröjd, nu har vi sattit oss själva i knipa och ska själva ta ansvar för den. Tvinga inte en katt som äter 200 gram mat om dagen att få välja mellan antingen vetekli eller havregryn. Det är FEL.

Nu tänker ni att all den här tiden jag ägnat åt att skriva blaha i det här inlägget hade jag kunnat ägna till att skriva krönikan. Ja, säger jag då, men nej. Den hade ändå sugit röv. Skrev för att känna av mitt språks dagsform, valde ett enkelt sätt som inte innebär press; blogga. Mitt språk är tråkigt och grått idag, som ni ser. Jag mår illa av att se det. Jag vill inte göra en krönika som bara är en massa ordbajs, jag vill inte göra en krönika likt det här skitinlägget och jag hittar ingen högre nivå. Ska vila nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni säger ju att ni vill ha mig; ja, inte direkt, indirekt i era inbäddade klagomål typ "Du skriver ju aldrig. Betyder det att ni saknar mig kanske? Ni vill ha mig? Huh?! He he. Kan bara skriva en kortis. Hur känner jag mig? Sitter och är lite bittert...

Det här känns mycket underligt. Min kropp tog befälet och slog in siffror och bokstäver, koder som jag inte minns men som ändå fortfarande fanns där, etsade i ryggmärgen. Sedan såg jag något stort, grönt. Och så var jag här. Jag menar, det var så län...

Jag klandrar inte de otrogna. Alltså, de som inte längre läser min blogg. För frankly; vad är det här för jävla skit? Återkommande löften om bättring utan resultat uppvisade. Halvtama, färglösa texter. Ingen vrede. Har kanske glidit ifrån uppdatering...

Good mornin' USAAAAAAA; såg just ett avsnitt American Dad. Riktigt trött serie, riktigt trött. Jag är också trött, morgonmojsig, sitter här och planerar min resa till Kalix idag. Måste packa, duscha, äta och diska innan första bussen går 11.10, så bo...

Sitter i full mundering och väntar på att älsklings buss ska komma, så vi kan ta bilen till dagens mat. Dagens mat serveras av mina svärföräldrar och den serveras utomhos. Sen blir det Pajala för att sitta med näsan i skolböckerna medan gubben repar ...