Efter körlektionen imorse var jag helt desorienterad. Jag trodde jag hade en timmes slötid att ligga på soffan på innan samhällskunskapen började, när jag tittade in i klassrummet fick jag en chock. Fullt? Varför? Fult. Nu är det skola i några timmar, hem till Gandhi och starta igång pluggkvällen.

Inte fick jag sova länge innan Gandhi var och skrek mig rakt i ansiktet igen. Tack, djävul, tack.

HEJ! Helvete. Jag vill verkligen inte säga hej den här tiden vanligtvis, men det verkar inte alla kunna respektera. Hundjäveln har hållit oss vaken hela natten, stått och hängt vid sängen och flåsat oss i ansiktena, skällt sönder hela byggnaden och tuggat sönder vår flaska med läsk; och det, det gjorde mig mest förbannad, för jag var så sjuhelvetes törstig och skulle bara sträcka mig efter en klunk när jag fann innehållet i en röd kletig pöl på golvet och förpackningen på mangling i Gandhis käft.

De senaste dagarna har Gandhi pysslat med det här;

*Anfallit en joggare

*Slitit sönder kopplet

*Bitit sönder två par av Emelies skor

*Bitit sönder två par av mina skor

*Slitit sönder tre par trosor

*Massakerat all post som stoppats genom brevinkastet, inklusive mina linser och ett viktigt brev från banken

*Vägrat lyssna på fot och istället bestämt sig för att kommandot betyder "Hoppa mot Emilia, skäll frenetiskt, hugg efter henne, häng i hennes arm och vad du än gör - stå inte där hon vill att du ska stå."

*Stulit min frukostmacka

*Skällt om kvällarna, och endast om kvällarna, bara för att det irriterar mest

*Tuggat sönder ett blockljus

*Dragit ur all stoppning ur alla mjukisdjur han har

*Stulit olika klädesplagg och ätit på dom

Nu ligger han däckad på golvet och sover. Ja, NU ska han sova, när han väckt mig. Jag var ut med honom klockan 1 igårnatt, extremt sent eftersom vi annars brukar gå sista svängen vid 11, och han brukar vilja sova till minst klockan halv 9 innan han går ut, men nääääääää, inte när matte ska mysa med hennes pojkvän, nä, då jävlar ska det hållas låda. Då jävlar är man sugen på att gå ut, när jag annars brukar få slita ut honom för att han är så trött. Nu är jag ju pigg, eftersom jag fick stiga upp klockan 05.30 och klä på mig hela min garderob för att ens kunna vistas i den förbannade iskylan. Men Gandhi, han passar på att sova. Det passar sig nu, tycker han. HELVETE.

Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer... Vad är det för fel på dagens lokalbussar? Jag får intrycket av att de har något av ett attitydproblem, och de verkar dessutom undvika mig. Handlar det inte om sunt förnuft när det kommer till att släppa in andra människor, låta de känna sig välkomna? När jag springer efter den stannar den inte, den väntar aldrig. Vad är det för kamratanda?

Nu börjar det bli tid för att min ramhandling ska vara klar, det är den givetvis inte. Fan! Jävla oflyt. Jag är en dålig människa, jag erkänner. Jag skäms. Men pressen, ångesten, den molnande värken och frågorna; det trycker på, och jag blir trött i skallen innan jag hunnit tänka och sedan stänger jag av. Inte är det så helvetes lätt att hitta en handling, eller jo, men att kunna bestämma sig för en, och den den enda. Förstå att jag ska skriva 10 sidor varje vecka i minst ett halvt år. Det gäller ju att ämnet jag skriver om är bra, annars kommer allt rasa. Tung tanke. Dags att bolla ideér med alla mina olika jag. Önska mig lycka till.

Jag klarade det! Om en kvart är det fredag och jag är så stolt över mig själv. Jag har varit duktig i veckan. Allt är ordnat, lite är bortarbetad, blir publicerad i Kuriren på tisdag och inför nästa publicering ska jag skriva en krönika. Underbara verklighet.

Nu sover älskling i örat på mig, Gandhi sover på golvet, ljusen börjar slockna ett efter ett. Dags för säng, ja. Plugg idag med, blev ganska sent va? Allt är iallafall iordning för imorgon, då jag har körlektion. Gissa vilken underbar tid? 7:15. Yeeeees! LADDAD! Har tillochmed lagt fram kläderna och ställt fram väskan och skorna. Bara att hoppa i, grabba tag och scedaddla!

Jag har själv insett att det visar tecken på lite nykärmamma-syndrom när jag jämt nämner Gandhi i bloggen, men vafan, det är över. I veckan har jag inte varit en av de gladare hundägarna. Gandhi skrämde livet ur en man på Ormberget som svarade med ilska så stark att jag bara ville lägga benen på ryggen, så jag har självportat mig själv därifrån. Det är en skog, ser det ut som, men det är lika mycket knallkottar som i stan där. Och Gandhi, han lär sig fan inte, han vill inte. Han har tuggat sönder två par skor för Emelie, skällt på kvällarna och tjuvat mat ur soporna. Han gav mig en present när jag kom hem, trött och grinig onsdag klockan 5. Trevligt gjort, tyckte jag,

Min present

Emilia i helgen, sträng och blek

Söndagkväll, redo för säng, då sitter Emilia på en köksstol och lyssnar på Ben Harper. Det är ett obekvämt ställe att sitta på, men telefonen måste vara i laddaren och jag måste vara där telefonen är. Ni vet, dagens ungdomar, smsgenerationen.

Bussåkande nästan hela min dag, Gandhi har blivit så duktig att han går in i bussen frivilligt och så spyr han inte, mycket duktig pojke. Kvällen ska bli tidig natt, nu bara en sväng ut med Gandhi och sedan mellan lakanen. Imorgon plugg; ladda, ladda, ladda. Jag och Emelie ska se en briljant dokumentär för att få upp ångan inför argumentationen. Kul!

Min andra lagliga sväng på krogen blev också den i Övertorneå. Käraste hade spelning och bandfest, och inte klagade jag, han var ju lika sexig som vanligt där bakom trummorna. Dessutom lät det klockrent. Jag träffade en Mumindalskusin, faktiskt riktigt trevligt, mycket länge sedan vi umgicks på tu man hand, var vi 7 år gamla?

I veckan blir det hårdkörning på plugget, jag måste lyckas med de här kurserna nu och jag måste ta mig samman. Läget är så att jag förlängt två kurser över sommaren till första oktober, och så har jag, trots folks varningar, såklart skjutit upp arbetet och nu är jag lite sent ute. Det här ska gå! Får väl motivera mig med att älskling kommer hit i helgen, och att det faktiskt blir helg en dag, trots att det ibland inte alls känns så.

Minusgraderna letade sig in under min lånade tjocktröja när jag vandrade efter vägen med profeten idag. Nu roar han sig med sin godisboll i hallen, och jag sitter här och skakar av köld. Jag känner mig rätt grining, vill ha mitt morgonté men orkar knappt röra mig. Allt är färdigt för att sätta igång med skrivandet men jag känner mig inte riktigt vaken, inte riktigt peppad, morgonen kom för fort.

Den här morgonen var det meningen att jag skulle vara på Teknikens Hus med klassen, men jag sitter istället hemma ihopkurad över en lugnande kopp té.  Varför? Jag fick hänga mig över toastolen idag. Min kropp mullrar av mörbultning, överhettning och jag beslutade mig för att ta Berits råd. Nu sitter jag här, och mest försöker jag komma på om det finns något jag ens vill äta just nu. Inget, för tillfället. Så nu ska jag dricka mitt té och sedan bädda ner mig lite. När jag piggnat till ska jag kasta ett till öga på den där multimediauppgiften, och sedan funderar jag på att styra mig mot Mumindalen ikväll, så att jag har någon som kan pussa på mig när jag ligger där och svettas.