Tvivlet har lagt sig som snötäcke över daggvåt äng

Marken vibrerar än av trummorna

Osäkerheten är osäkrad, något fumligt finger kom åt knappen

Draken svajar i stiltjen

Som ett spel, då allt stannat, allt annat

Allt annorlunda

Händerna fortsätter trumma; försiktiga, livrädda - skinnet är slitet.

Dimman lättar in i det minsta helt inkonsekvent

Björnarna som sover är många

Fläckar som vittnar om andra tider, bort

Inte här, inte nu, inte än

Inte fortfarande

Glittret slutar falla, stjärnorna är kalla; dammkornen är genomskinliga

Isen åker ur oss.

-