30 minuter. 30 MINUTER!

Fundering jag har: Jag såg en dokumentär om asteroider på tv4 Fakta igår. En man i grått hår och stora glasögon meddelade att de asteroider som man upptäcker är påväg mot jorden är lätta att eliminera med raketer, som man skickar upp mot dem för att krocka och slå dem ur omloppsbanan. Men detta är tydligen bara 10 % av alla asteroider. Resterande 90 %, som är oupptäckta, kan vi inte göra någonting åt. Hans blick fick ett frenetiskt uttryck av dödligt allvar vid tidpunkten av dessa ords uttalande, och det enda jag kunde tänka på var - Hur vet man om asteroider som är oupptäckta? Hur kan gubbarna i grått hår och stora glasögon veta att det finns 90 % oupptäckta asteroider påväg mot jorden?

Infunnen på skolområdet för ovanlighetens skull, jag har lagt upp min studieplan så att jag kan studera ungefär 50 % hemifrån. Folk ser mig lite som ett sällsynt monster här, tror jag. Jag har tagit för vana att vara lite extra ettrig de dagar jag infinner mig, en ful ovana. Det första jag sa imorse var att jag skulle gå och skälla på Berit angående kuddarnas borttagande ur kafeterian. Genast ångrade jag mig lite. Onödigt att ställa till allt för mycket oväsen för mina medmänniskor, kan man tycka, och så tänkte jag. 

Jag kan inte säga att jag ska återgå, utan mer sätta igång med evighetsarbetet projekt ljudmix, som jag aldrig kommer framåt i. Utvecklingssamtal idag, barnvakt imorgon, textlektioner på torsdag och fredag och brakafest hos Amanda i helgen. Ha en rakadundersupermys-dag där ute!

Mina perversa, små fingertoppar som har naglar otäckta med nagellack skrev in Blondinbella.se i adressfältet. Och jag lät muspekaren ligga över kommentarslänken en mycket tyst, mycket lång och mycket otäck sekund av nervositet. Vad skall jag finna? tänkte jag. Eller mer - Vad, eftersom att man inte hinner tänka hela meningen Vad skall jag finna på en mycket tyst, mycket lång och mycket otäck sekund av nervositet. Nästa sekund insåg jag. Analfabeternas forum, jag har hittat det!

Jag skulle kunna brodera ut en elak text om Facebook och en annan om Earth Hour. Minns ni de där hoppande bönorna, som förr fanns att köpa på djuraffärerna? Tänk omvänt. Vänd tillbaka. Och tänk sen på mig.

Jag har en valp som besitter en charmighet som är mycket svår att missa. Han kaxar mot en kaxigaste Kia, han somnar i vilken famn som helst och i vilken position som helst, han gillar att skaka sin rumpa så andra ser, han studsar som en boll och ser ut som kalaspuffsgubben och teddybjörnen Fredrikssons kärleksbarn. Idag har vi badat alla tre, först Kia, sen Buddha, och sist jag. Kyligt och lite otäckt tyckte Buddha, han kröp innanför min morgonrock och somnade bums, och vägrade gå därifrån, så jag fick sitta med ett brunt bubbelgum till hund närmast min hud i 45 minuter.

Att säga ja kan ses som en pärs, men att säga nej gör livet till en pärs. Jag talar om filmen jag såg tillsammans med Amanda och Amalia i lördags. Vi alla tre blev fånigt inspirerade av komedin Yes-Man med Jim Carrey, och började improvisera låtar helt ur det blå på gitarren efteråt. Vi sjunger hellre än bra, bestämde vi oss för, och sen sa vi -Ja, o, ja.

Och då pratar jag inte om Magnus Uggla, som svängde sina lockiga på fest i Kalix  med chihuhuagenerationen. Då pratar jag om Buddha Bob, denna lovande kalaspuff. Under dagen har rumpan hittat nya dimensioner av obekvämlighet i bilens säte, och ännu är inte den upptäcktsfärden avslutad. Över 70 mil körda idag, och nu sitter min mor, nykommen från Stockholm, upphämtad på Luleå flygstation, och min far, min städige förjeslagare under dagen, och min valp och gjuter deras rövavtryck i klädseln.

Tack vare en liten manick som kallas "den oändliga teknikens under" kan jag skriva samtidigt som jag åker förbi Sören, ett ställe jag faktiskt inte vet någonting om, fastän jag bor hyfsat nära. Fantastiskt! Dessa mirakel. Nu får snart Buddha sin första utskällning av Kia! 

Med en bitterljuv känsla träder jag in i rollen som hundägare. Han är underbar! Ska fota så fort vi kommit hem.

Den vinner som är enträgen, den förlorar som ger upp. Min syster har skvallrat, har jag hört, om att jag ska skaffa en kärleksvän vid namn Buddha, känns det bekant? Buddha efter hans egen Gud och Bob efter min, en tibetansk terrier med irish soft terrier-blodet i sig. Imorgon är dagen! Yllebjörnen ska hämtas ända borta i Arvidsjaur, så jag måste vila ordentligt idag. Imorgon blir det övningskörning i många timmar... Och vi, vi ger inte upp.

Svåra tider, brukar TVn basunera ut, svåra, hemskt svåra, svårt hemska tider, ekonomisk kris. Det hemska tycker jag, är att vi står med skägget i brevlådan, som att vi inte visste att snart går det faktiskt åt helvete eftersom vi är ett sådant äckligt djur med begär efter utveckling, denna utveckling som kan sättas i likhet till makt, och denna makt, som suger ödemjukheten ur de som har den, och livet ur de som vill ha den.

Grannbyn samlas imorgon! En gammal klasskamrat fyller arton och jag tänkte åka dit och försökta ta del av det här "partylivet" ynglingar säger sig vilja leva. Påminn mig om att ta med kameran, alltid bra med ett extra öga.

Emil G: "Det enda man kan göra i Kalix är att fara härifrån"

HAHAHAHAHAHAHA!