Förbannad över skolarbetets rackel och pissnödigheten jag borde göra mig av med men inte har tid med, ska ut med Kia, ser ut som skit i huset och i spegeln, Amalia kommer snart. Känner ni ibland så, att ni måste gå på toa, men ni hinner inte just nu, måste göra klart den här skiten först... Stress, stress, stress. Men så öppnar jag min mejl och möts av den här bilden! Vem ler inte nu?

Solen tittar in lite då och då på en ojämn basis, jag sitter i en soffa ganska nyvaken, sett lite Family Guy och duschat. Tom är den morgondunkla takvåningen, sånär som på den rödhättan som ibland liknas med Lilla My. Snart kommer trollet hem med lunch, hoppas på pizza! Nu ska jag gå ut och sola på balkongen.

Såhär vill jag att min kvällsutsikt i min stuga i skogen ska se ut:

En kvinna ~50, med en kort kjol och Svenska Kyrkan-jacka, samt en tjej ~18 står i kön. Tjejen har händerna fulla med varor och hostar utan hålla för munnen.
Kvinnan: Om man ska hosta ska man hålla för munnen.
Tjejen höjer chockat på ögonbrynen. Hon går fram för att betala och vänder sig sedan till kvinnan.
Tjejen: Om man jobbar för Svenska Kyrkan ska man ha en kjol som går över knäna.

tjuvlyssnat.se

När jag reagerar på hur illa folk behandlar och respekterar varandra blir jag kallad "ilskan själv". Detta påvisar hur enkla vissa varelser i detta samhälle är. Det råd jag fått är att brinna inombords, för mina utfall har ändå ingen effekt på de småhjärnor som trots deras primitiva utföranden kallar sig människor. Jag kanske borde gå på någon kontrollkurs för min vrede, eller börja ta ut min frustration på en boxarsäck för det jag gör nu skaffar mig bara ovänner i varje hörn.

Skolan känns begränsande när det är 23 grader i solen idag. Vi har tagit en promenad till Statoil och med Coca-colan i högsta hugg slagit oss ner i gräset. Det känns även lite småsurt att komma till en skola halvtom på lärare. Det är svårt att se glaset som halvfullt när man åkt en och en halv timme för att gå på en morgonlektion och ha stort oplanerat hål fram till halv 3.

Jag sitter i samma sal som de hårt arbetande matteb-eleverna. Jag påpekade just att det är mycket märkligt att andra klasser på kommunala skolorna har presterat så bra att de i snitt fått höga VGn i betyg, medan många av eleverna på NTI kämpar och ändå får meddelandet "IG!" i slutet av kursen. Så hårt som jag ser mina kamrater arbeta tycker jag att probemet inte troligt ligger i elevernas kapacitet.

Mina begränsingar har jag svårt att se angående skoval. Fyra timmar gått av dagen och min hud på fötterna har redan nötts och slitits till en grad av smärta. Barfota utan strumpor i skor..

Hagandhi! Min käre lille vän som jag ska hämta första helgen i juni. Och ja, han är döpt efter den indiska självständighetskämpen och ickevåldsförespråkaren Gandhi. Jag tyckte han passade som förebild, och min Hagandhi kommer bli en kär pojkvän genom åren! Det är sötvalpen med grönt halsband.

Vilja, vad fan är det? Den verkar inte ta mig någonstans. Raset känner jag igen, stormarna och de kalla nätterna jag vandrat igenom själv, så blind. Jag har alltid kramat en spökhand, iskall och tom. Jag trodde du, ni, dem, alla skulle vara brevid när jag vände huvudet till, så jag pratade och förklarade och den falska responsen jag fick var som en vindpust av den vita snön som regnat över generationen av blundande medmänniskor. Nu är ni inte där, och var ni någonsin? Jag undrar vad jag i själva verket sett, hört och känt.

Jag på trottoar, motorväg, på andra sidan en annan trottoar; där går inga spöken, där går ni. I en helt annan värld och har står jag och tittar mot den vita snön, börjar ana oråd, vänder huvudet till, ingen där, tom materia. Vad är verklighet, och vad är syn? Ser jag detta? Jag har inte valt att blunda. Har ni valt att blunda, eller ser ni verkligen inte? Och är verkligen en verklighet? Mitt tålamod börjar tryta. Påståendet "Jag tycks vara omgiven av idioter" känns orättvist. "Jag tycks vara omgiven av ovetande flamsäkra främlingar", passar bättre. Och jag självantänder.

Jag är där för er när det räknas och behövs, och jag har kärlek, tid och rum. Jag ifrågasätter inte, jag springer inte iväg och jag har inga bättre saker för mig än att vara just där, för att det behövs och räknas. Rent ut sagt börjar jag bli förbannat less på det här fenomenet vänskap, och är i begrepp att bygga en stuga ute i ingenstans för att få vara någonstans.

Buddha Bob

Februari 2009 - Maj 2009 

Den finaste valpen jag någonsin träffat. Han hade enorm tillit till människan, var lättlärd, glad och positiv. Han fick aldrig bli vuxen. Vi kommer sakna dig här hemma, Buddha. 

Gomorron, gomorron! Tra, lalala, lala. Har ni hört den låten? Som ett obehagligt tinnitusfenomen surrar den i mina öron, och jag kan inte göra annat än fundera på hur den fortsätter. Är det någon som vet?

För datorernas egen skull, och skolans rykte, och kanske mina klasskamraters bekvämlighet hoppas jag att ingenting racklar nu. Jag pratar såklart om prestandan som inte presterar som den är presenterad att göra, där jag försöker göra liv och rörelse i ett filmprogram som heter Adobe Flash. Håll ni tummarna, annars kan jag bli en storm och den stormen lugnar sig inte förän den fått slå ner kanske ett sådär fullt dussin med individer.

Slutet av veckan, något som kallas helg, mynnade ut i en enda hoppande rörelse. Shout out night, djävulunge-kul faktiskt, fastän början på kvällen kändes lite sliten, med de nålar och de spikar som kan sticka till ibland, och de ansikten man kan möta som inte menar någonting, ingenting alls. Syften känns viktiga, även om de är värdelösa - Det ska finnas det syfte, hur korkat det än är.

Förvånande mycket skrivartorka för Emilia Rova, förvånande stor känsla av otillräcklighet när det gäller analyserande - Skoluppgifterna hopar sig och tiden går lite för fort lite för ofta. Skrivartorkan gör sig påmind även här, och jag känner nu att jag inte har tiden att använda till att fylla ut den här bloggen med ord. Hjärtat jag ska göra dunkar i flash och väntar på att mina smått okunniga kunskaper ska förbanna sammanslagningen av kulörer, rörelser och former. Jag ska komma igång efter skoluppgifternas hopnings-avslut, och använda bloggen till det syfte jag tänkte - för alla behöver vi ett syfte min mitt syfte är att dokumentera mitt liv i ord och bilder. Men nu ska jag förbanna mig över programmet Flash. Gomorron, gomorron!

Stulen från Emma, sanningar om norrlänningar:

1. Du tycker det är trafikstockning för att 10 bilar väntar på att få köra om en traktor på E4:an.

4. Du känner flera stycken som har kört på en ren.

16. Du vet vad en person menar när de formar läpparna till ett O och suger in luft.

19. Du träffar en ny person är din första fråga vem som är dennes föräldrar/syskon.

27. Skolorna inte stänger för att det snöar.

30. Du i princip inte har något val än att vara "buksvåger/svägerska" med någon du mer eller mindre känner.

34. Du, i din ungdom, visste exakt till vilket uteställe dina vänner skulle en lördagskväll - det fanns bara ett.

38. Dina lärare förväxlade dig med ditt syskon eller din moder/fader.

Mer sant än så blir det inte. Buddha skötte sig ypperligt i Mumindalen, på hans premiärvisit. Inga bajskorvar i hörnen, men mest kanske för att han har varit förstoppad. Det ville ni kanske inte höra... Helg har gått, missade en sjuhelsikes fest i lördags tydligen, har lite ångest över det. Ville faktiskt vara där! Den här veckan är det hårt arbete som gäller. Stilanalysen måste in, nu måste den verkligen in, revolutionsprovet har varit hängande sen två månader tillbaka, har en filmiakktagelse att rapportera till magister Kjellgren och under helgen ska jag krama ihop mina poetiska talanger till en boll och rulla den bollen nedför slänten av analysskivande. 

Gigedigigedi, alright. Planerad visit i Mumindalen onsdag, till dess är det bara slit som gäller. Ska ställa mig på familjens crosstrainer idag, kolla ett Family Guy-avsnitt samtidigt. Efter det ska jag lägga mig i vårat solarium, om jag orkar, lär väl vara så utsliten så tungan hänger ner till backen och flämtandet hörs till Skottland. Ha en bra dag där ute, nu ska jag göra någon sorts nytta. Har en massa på lager.