För många gångna dagar sedan skrev jag att jag ska berätta om babelfisken och GW Persson. "Vafan?" tänkte ni, och kanske väntade er någon slags förklaring, utan resultat. Här kommer förklaringen om Babelfisken;

Jag läser en uuuunderbar bok som heter "Liftarens Guide Till Galaxen" som en förmodligen ganska skev snubbe vid namn Douglas Adams skrivit. Boken är mäkta surrealistiskt skriven, Adams hittar gärna på egna kreaturer, busar gärna ihop nya ord, tjorvar med tempus, diskuterar livets stora filosofiska frågor på ett komiskt sätt. Babelfisken bevisar att Gud inte existerar. Såhär berättar Liftarens Guide Till Galaxen om babelfisken;

"Babelfisken, sa Liftarens Guide Till Galaxen Lugnt, är liten, gul och påminner om en igel. Det är förmodligen det knepigaste djuret i Universum. Må det vara hur det vill - den praktiska nyttan av det hela är att om du stoppar en babelfisk i örat så kan du omedelbart förstå allt som sägs till dig, på vilket språk det är sägs.

Nu är det ju ett så bisarrt osannolikt sammanträffande att något så osannolikt användbart skulle ha uppstått av en ren slump att somliga tänkare har valt att se detta som det slutliga och avgörande beviset på att Gud inte existerar.

Diskussionen har förts ungefär som följer:

-Jag vägrar att bevisa att jag existerar, säger Gud. För bevisen förnekar tron, och utan tro är jag ingenting.

-Men, säger människan, i så fall är saken klar. Babelfisken skulle aldrig ha utvecklats av en slump. Den bevisar att Du existerar, och alltså bevisar den, som Du ju själv påpekar, att Du inte existerar, V.S.B

-Åh, jäsiken, säger Gud. Det tänkte jag inte på. Och han försvinner i ett moln av logik.

-Det där var ett av mina enklare nummer, säger människan och fortsätter - nu när hon fått upp ångan - med att bevisa att svart är vitt, för att så slutligen omkomma vid nästa övergångsställe."

Jag vet inte om ni ser det jag ser, att Douglas Adams antingen är helt galen eller ett geni. Det sägs att galet krävs för att åstakomma genialitet. Boken är iallafall min synonym på Bibeln. Den är 900 sidor lång, jag har läst typ 250 sidor och jag börjar redan bäva inför slutet. "Vad ska jag göra?" tänker jag. "Vilken litteratur ska lyckas med att underhålla mig efter denna??" Det går inte att beskriva hur mycket jag älskar den här boken. Jag finner den som tröst. Ojoj. Vishet i utbroderad i underbara bokstavsföljder.

Kurjoviken, Skellefteå. Har mest legat hela dagen, läst min älskade "Liftarens guide till galaxen", vilat, kollat Scrubs. Imorgon ska jag berätta om babelfisken och lite om GW Persson. Godnatt

Hello, I need to take a leak in this toilet right here. Wait? Verywell, do you want me to wait? Then I will wet my panties! This is outrageous! Jag har aldrig varit bra på att imitera dialekter, in fact, jag är nog den sämsta jag hört. Nu börjar jag helt plötsligt få grepp om den brittiska accenten. Perhaps för mycket Family Guy-tittande varvat med Salad Fingers. Family Guy är något jag och systrar alltid hatat, men jag blev introducerad för ett år sedan - älskade det. Josse blev introducerad för ett halvår sedan - älskade det. Mathilda blev introducerad för en vecka sedan - vill se det många vakna minuter av hennes dag. Det är simply a rather fancy sence of humor there, mostly regarding or involving Stewie. Salad Fingers är en kortfilms-serie från 04, som jag brukade se på när jag gick på högstadiet, jag och Hanna Hjelm citerade ofta från Salad Fingers. Jag tycker Salad Fingers är konstnärligt, på ett riktigt perverst sätt. Vet inte om jag hade velat träffa killen som gjort avsnitten, han kan nog vara lite mer än ett original...

Family Guy hittar du här - http://watchfamilyguyonline.org/

Salad Fingers hittar du här - http://www.fat-pie.com/salad.htm

En helgs runtslående på havsbadet är över; det var dagar för de äldre att få vara unga ett slag och de yngre att få känna sig lite mognare än vanligt i förhållande till omgivningen. Beach Boys och Jerry Williams, klassiker, särskilt Jerkan som kan ta i med ett jäkla hålligång om han går in för det. Och det gör han. Lyxat har jag gjort, med helkroppsmassage på 50 minuter i havsbadets spa. En liten belöning för att jag avvänjer min kropp från socker.

Havet är precis som förr; aldrig utstuderat, rymligt och trångt, svajande. 

Nu, på en plats inte så skoj ska vi se skräck, först ska jag gå ut med marodörGandhi. Imorgon styr vi mer neråt, mot söder.

Tänkte skriva några rader såhär på kvällskvisten.. Sen du var här har häggen slagit ut! Jag vet inte, jag kände för attt utbrista det, inte för att texten i sången har något att göra med min situation, men jag känner bara för att beskriva ett lyckorus med en sång som ger mig lyckorus.

Har kollat igenom en bok jag har, "Studentkokboken", och ser verkligen fram emot att få laga mat åt mig själv igen! Endast mig själv. Få ha mitt eget kylskåp, min egen micro, mitt egna skafferi.. Inte för att jag är mycket för att laga mat, kan inte ens hacka gurka rätt, men bara saken att få ha "eget" igen. Egen garderob, egen nyckel till dörren, egen dörr, egen hallmatta, egen TV, egna sovtider.. Känns som att det här med lägenhet närmar sig, även om besvikelsen var stor efter gårdagens visning - cellskräck - men jag är igång! Leta lägenhet, som besatt, wihow!

Natti dread naa, nu måste jag faktiskt knyta mig. Imorgon skeppar vi ur hamn, och tydligen ska vi vara uppe före goko, husstädning.. Jävla skit. Men, när jag bor själv igen får jag städa när jag vill, var jag vill och hur jag vill! Natti alla där ute!

Jag erkänner, jag kanske överdrev allvaret i situationen. Heroes går bättre nu, jag har pratat med en göteborgare, jag har skaffat en träningspolis på heltid och lyckats rata en chokladkaka. Sömnen svider lite i ögonen och trots att jag vet vad som väntar och att jag tycker synd om världen känns det skönt att veta att jag ska sova inatt, och vakna imorgon. På agendan imorgon;

*Ta Gandhi till veterinären

*Tvätta och packa

*Svänga förbi apoteket

*Fixa visning av en lägenhet 

*Köra bil så jag kan skina, gnistra och glänsa på körskolan på onsdag

Jag ska snart viga en timme åt fåniga flickproblem. Sex and the City, mina damer och herrar. Det är skönt att få känna sig som en liten romantisk flicka då och då. Jag har lätt för inlevelse; när jag såg The Truman Show trodde jag att jag levde i The Truman Show resten av dagen. Känslan är obeskrivlig, hur mina tankar tvångsmässigt leker med mitt förstånd. Hittar inga metaforer för det här, får ringa Amalia.. 

Gick skit på körlektionen, dog i Heroes, abstinens, myggbiten från promenaden, skavsår på hälen, killen med lägenheten har inte ringt ännu, ingen festkompis på Beach Boys, Gandhi har blåskatarr. Och nu ska vi vara glada?

Kanske på grund av att jag flitigt kollat American Inventor denna ganska sena kväll, har ideérna sprudlat.

Idé nummer ett är en liten bok, men inte vilken bok som helst, och jag ska förklara historien bakom; Jag har en vän vid namn Amalia, och när vi samtalar är vi hängivna fans av metaforer. Vi hade en gång ett allvarligt samtal med min avlägsne släkting Hanna om metaforernas signifikanta betydelse i livet, i vardag óch fest, i lycka och sorg. Hon förstod, och nickade instämmande. Se, vad kommunikation kan göra mycket för alla? Metaforerna ska inte vara för klyschiga, tycker vi, gärna med en vardaglig tvist, eller en riktigt lustig, pervers touch. Fick alldeles nyss ett sms av Amalia, där hon relaterade ett förhållandeproblem i likhet med undran om mjölken har blivit sur. Ska man dricka, eller ska man söka sig ett nytt paket? Kanske till och med en ny sorts dryck? Roliga synonymer, slog mig just, är ockå något som kan hamna i boken.

Idé nummer två har uppstått på grund av min vovves konstanta ökning i vikt. Lugn, det ska vara så, han är en liten valp ännu, vägde runt 4 kilo när vi hämtade honom, nu vid 12 veckors ålder väger han 12 kilo. Han ska upp till över 40 kilo inom detta år... Och han är skittung att bära. Nu nalkas den långa segelfärden, och att lyfta krabaten Gandhi på och av båtdäck är inte bekvämt för rygg. Så jag ska sy en lyftanordning, som går att anpassa till hans storleksökande. Jag fotar den när den är klar, om den blir klar, så ni får en klarare bild.

Läget nu? Med pappas minimala dator i sängen längtar jag efter min nya dator från skolan. Med allt smygande under nattliga energiernas intrång, längtar jag efter en egen lya. Med blekhet och lite väl mycket överskottshull, längtar jag till jag kommit igång med långa promenader och stekning ute i det gröna och under det blåa. Med Gandhi i sovrummet, längtar jag lite efter åldern då han inte pendlar mellan total överskottenergi och överväldigande trötthet, trots att han är ett underbart, nyckfullt gullmonster nu. Men mest längtar jag efter att se en stabilitet någonstans, gällande livet, slitna situationer och slitna relationer.

Fotad med webcamen denna stund, om Gandhi skulle få ligga i sängen skulle han ta upp minst en tredjedel..