Avveckning är på uppgång, lift hem från staden en möjlighet; inte ett faktum. Humöret på topp, lyran i hand, lågan tänd. Vi är på gång! Efter bortval av NkB, MaB och Spanska1 går jag med lättare steg mot min ljusa framtid. Med tillval MedieporduktionB, Desktop och Etik & Livsfrågor ler jag brett mot världen. Hej, jag gör det jag älskar, och här kommer jag!

Nu är det dags att aktivera sig, att rusa. Ikväll ska jag göra nytta, och i helgen ska jag njuta. Nästa helg blir det fest.  

Pimp my Ecare - Jannie och Annicas drömprojektarbete till trean. Låter lovande. Om de följer exemplen i boken "Husmoderns kurer och goda råd" kan det bli mycket fint folk av de där söliga fingrarna.

Jannie har förgyllt min morgon med att visa upp originella textningar ur hennes favoritbok.  Läs och imponeras.

"Vredesutbrott få ej förekomma, de förgifta livet och kunna förstöra en hel dag av samvarons tid, som på det hela är så kort. Hemmet är en bra övningsplats för självbehärskningens svåra konst. Den, som kan behärska sina upprusande känslor i hemmet, riskera inte att de ta överhanden ute bland främmande människor"

"Om sig själv och sina privata angelägenheter ska man helst inte tala, isynnerhet inte framhäva sig själv och sina handlingar. Man undviker att använda utländska ord, om man misstänker att de ej bli förstådda av den eller dem som man talar med. Likaså bör man akta sig att använda utländska ord, vars betydelse och uttal man ej är säker på"  

"För slappa bröst och slappa kinder 

100 gr. söt mandelolja

50 gr. vitt vax

25 gr. benzoëtinktur

25 gr. rosenvatten

12 1/2 gr. pulv. tannin.

Cremen smörjes lätt över brösten eller kinderna utan gnidning och däröver penslas elastisk kollodin, som bildar ett skyddande och fast överdrag. Detta sker på aftonen, och på morgonen tages det bort vid badet eller tvättningen. Behandligen fortsättes någon tid."

"Den magra kvinnan liksom den feta bör varje dag taga vissa gymnastiska rörelser, isynnerhet sådana som vidga bröstet och stärka bystens muskler. Se kapitel om Gymnastik"

"..ej uppträda pockande eller översittaraktigt" 

I boken "Husmoderns hemkurer och goda råd"  kan vi läsa hur vi skall bete oss och föra oss i allmänhet och detalj. Författaren och tillika husmodern Kerstin Wenström delar med sig av sina bästa råd. Skriven under sent 1930-tal. Köp den nu! 

Kia är en bestämd liten dam. Hon ser sig så, som en dam. Hon bryr sig inte om att beblanda sig med andra hundar eftersom hon tycker att hon själv tillhör högre klass, hon är en människohund. Nyss försökte jag reda ut hennes päls, förgäves. Hennes dåliga humör från stallvistelsen tidigare idag fick mer vatten på kvarnen av sax och kam. Man tycker att en liten kaxig schnäuser borde gilla att vistas i sådana miljöer: käka lite hästskit, voffa på lite hästar, jaga möss och katter och sopkvastar och dammråttor. Inte Kia, och hon visar tydligt upp vilken tortyr hon tycker det är att vara där. Som den snälla mamma jag är brukar jag lägga ut en filt som hon ska få sitta o vänta på, eftersom hon vägrar göra något annat och hon gillar mjuka saker att ligga på. När hon sover ligger hon oftast ovanpå två dubbla huvudkuddar. Nåväl, nejnej, filten duger iallafall aldrig. Hon sitter på kalla stallgolvet och tjurar istället.

Hon verkar ha förlåtit mig för den orättvisa behandligen jag utsatt henne för, nu ligger hon i min säng brevid mig. Hon har sitt nya halsband på sig och har fått lite skinka i magen. Skinka är bäst, tycker Kia. Säger man ordet skinka vrider hon på huvudet, och ser ut att le. Hon vet hur skinkförpackningen låter, den prasslar speciellt, tycker hon. Om man tyst försöker göra sig en nattmacka med skinka i vårat hus är man aldrig ensam. Kia vaknar och sätter fart från sovrummet till köket för att få ta del av godsakerna. Lilla, tjocka damen Kia.

Jag har sökt upp lite skrivartid. Under dagen har jag, i väntan på mejlsvar från min lärare och allmän inspiration, mockat hela stallet. Slog två flugor i en smäll, när jag ändå var tvungen att rasta hunden. Ett litet fyspass, bra för kroppen, synd för Kia, den gnällspiken. Jag har käkat blåbärsmoothie och klådda med rökt renstek på och tömt diskmaskinen. Nu har jag ett grepp om reportaget och är på riktigt god väg. Mina stackars hästar får i denna stund vaccinationsprutor av veterinären. Igår tog jag hand om den bästa vita ponnyn i hela världen, Bettan. Hon är också en bestämd liten dam, i ett kapitel för sig, som jag inte ska skriva ner här. Nu ska jag skriva annat. Utnyttja skrivartiden och inspirationen. Dold diagnos väntar.

Kia

Den slumrande bussfärden förde mig fram till mitt tråkiga mål - skolan. Jag känner mig nedslagen vid en av datorerna, mest för att jag slagit mig ner med tvång. De personer som fyller rummet har måndagshumöret vässat och klart. Jag vet inte vilket humör jag vill känna. Kanske helst det man känner när man sitter på bussen hem; lättnad.

Mina muskler ska motvilligt få jobba idag, det blir afro för hela slanten. Maten intas på Bryggeriet som vanligt, som vi längtar till trean och Pepperoni. Överlag så längtar min mage efter fyllning. En tallrik havregrynsgröt, mixade jordgubbar och en tallrik yougurt, müsli och färsk banan vid 05.45 am mättar inga Emiliamunnar, tydligen. Det blir inte rätt hur man än anstränger sig. 

Men man ska inte tro att det är lätt när det är svårt, man ska heller inte se framåt med ögon som problemfyllda brunnar. I veckan ska vi kämpa. Ett till Kurirenuppdrag väntar dessutom, så att värma upp skrivarhjärnan i form av skolarbete är nog en av de bättre ideérna. Min mage skriker, inte på grund av nervositet, ty jag räds inte utmaningar. Den verkar bara vilja ha något att förbränna i frenetisk frustration. Måndagsfrustration. 

Vi har en man som kallas Lill-Frippe som inte dykt upp ännu. Tro det eller ej, det är vår lärare. Visst klingar namnet myndigt, dryper av visdom? Lill-Frippe. Jag smakar på det medan jag inväntar hans ankomst. Den verkar inte inträffa. 

"Hej allihopa!" som fröken Nobrains skulle ha sagt. Jag har parkerat mig framför datorn, och försöker göra lite sån där skit som kallas skolarbete. Det känns lite kämpigt, men jag simmar på mot strömmen. Liten checklista:

*Bokredovisning

*Valfri redovisning

*Reportaget JOBBAR PÅ

*Reklamidé CHECK

*Sonett CHECK

*Photoshopuppgift

*Flash

*Idrott & Hälsa logg

Jag har ett system för att överleva. Den här listan ska vara avverkad till på fredag, då jag kanske styr min kosa mot Mumindalen så min älskade ska få hjälpa mig med matten. Hur är det annars? Jo tack, mörbultat, efter en hel veckas träning. BodyPumpen sätter sig verkligen, ska ut o röra på mig med Betsy Boop snart. Tänkte svänga om hos mina kusiner, de har köpt hund, man måste ju hälsa.

Torsdag var en praktikantdag. Ja, inte för mig, men för mina syskon. Då gick de så lydigt i mina fotspår på min skola och kollade in hur det är att vara textelev. Rätt kul, tycker jag, och jag tror de tycker detsamma. Om man bara slapp de andra ämnena som inte intresserar överhuvudtaget, då hade man aldrig legat efter i någonting. Jaja, nu är det inte dags att vara bitterhetens prinsessa. Det sköter en annan så bra så.

Fredagen bjöd upp till stoj och stim, men vi tackade inte riktigt ja. Katjakaj och jag ägnade oss åt budgetshopping på Storheden med Davve, och så fick vi lift till Kalix. Där rörde vi oss ett tag, i jakt efter roligheter, men det verkade som en omöjlighet, så vi styrde kosan mot ICA, hyrde den där traditionella filmen man alltid hyr när man ska tillbringa en kväll i Kalix, satte oss i Katjakajs säng och tryckte i oss morotsstavar i ren förskräckelse, som följd av skräckfilmen vi hyrde. På lördag var det tänkt att vi skulle underhålla våra kroppar med solning och simning, men eftersom både Katjakaj och Bentebent varit flunsiga styrde vi om det till en promenad mot stan och en kopp choklad på Gallerian. Eller jag drack choklad, Katjakaj ville så klart ha en Chai Latte.

Lördagen fortsatte i den takten, åt god mat, fick en semla av farmor, Josse misslyckades med en chokladpaj som ändå var ganska god. Sen somnade jag in till en Ace Ventura-film i soffan klockan halv 9, flyttade mig till sängen halv 1. Det var tänkt att jag skulle på visit i Puling, men kände mig lite trött. Tror jag är sjuk. Kanske svänger Emma förbi här ikväll, annars blir det en lugn söndag. Promenaden bara. Först: VILA!

Att idag har jag gjort nytta. Nu ska jag sova!

Här har vi mig. Vaken, halvnaken, vid den tidpunkten på dygnet som jag borde sova. Men, jag känner faktiskt inga negativa aspekter bundna till det, eftersom denna tid jag egentligen borde ha sovit, har ägnat åt välbehövt filosoferande. Jag har haft en hemsk dag. Det har varit en sådan där dag som man inte vill minnas, vill lämna och helst aldrig återkomma till. Energierna har varit fel, balansen ur system, danstegen jag tagit har inte varit de rätta och det känner jag. Innan jag gav mig in i den här dagen hade jag gett upp, i förväg. Nu vill jag skriva ner några rader för att påminna mig om vad den här dagen fått mig att inse.

Själv sätter man sina egna begränsningar och hinder. Jag älskar min underbara familj, mina spralliga systrar och deras upptåg, min kloka mor som stöttat mig genom allt och under mitt liv gett mig värdefulla råd som jag inte klarat mig utan, och min fina, modiga, humorrika pappa och hans båt som jag förresten är övertygad om kommer bli jättefin och ett nöje att åka i. Under dagen har jag hittat en skatt, sett en vän med nya ögon. Ikväll har jag kommit till förståelse och gjort min omgivning rättvisa genom att säga sanningen. Den som ligger mig varmast om hjärtat har sett ett nytt hopp födas inom mig, ett ljus har tänts.

Att fånga det, att ta chansen, att minnas hur detta kändes. Själv har jag möjligheter till ett glädjerikt och värdefullt liv som kommer göra bra saker för mig själv och andra, bara jag tar chansen. Må så hända, att när jag vaknar imorgon har jag påbörjat ännu en hemsk dag. Kan vara. Jag vill minnas den här kvällen som en kväll av insikt och förståelse, en skön kväll som kan komma även efter en fullkomligt gräslig dag. Tyngd har lyfts från mina axlar. Jag är övertygad om att man varje dag tar ett litet steg på vägen som leder dit man önskar. Man måste bara lägga märke till det. Att minnas det jag lärt mig ikväll, och förstå att jag kan lära mig något liknande imorgon, känna denna svindlande känsla. Det blir vad man gör det till, och jag tänker minsann göra det till något bra.