Min nästa kreativa dag kommer innehålla:

*Stilanalys Hemingwaymonentet

*Novell i isbergsteknik

*Musikanalys

*Historia - Revolutionernas tid

*Artikel Kuriren

*Drömmar

*CV

*Slogan till reklambild

*Idrott logg & analys

Den besvikelse "Långflaka" kände när han vaknade upp i tron om att han inte blivit sminkad var enorm. I hans långa natur hade han ingått ett avtal med fröken Lisa och hennes anhängare att den som så kallat somnar först kommer få en makeover. Han hade en förväntning om att byta karaktär så drastiskt att uppmärksamheten från hans långa lemmar drogs iväg mot något annat område. Och den lycka han kände, när jag började benämna hans varelse med Mr. Söt, kunde läsas i hans småtrötta ögon.

I skrivande stund befinner jag mig hos David, en snäll kille. Dum som jag är, i den originalhårfärg jag bär, försökte jag gå ut, med sämre resultat. Amanda sitter på toaletten, i hopp om att bli varm av elementet. Jag värmer kaffe. Madelene blåser upp madrasserna med hårfön. Charmigare ställe finns inte, även om vi ville hoppas. Fordonspåjkarna är lite skrämmande, men med rätt ord avskräcker man de flesta. Nu ska jag kolla mitt sorgliga kaffevatten som väntar på att få bli varmt och uppdrycket på plattan. Hoppet är starkt men förväntningarna låga.

I min ensamhet bland ungdomarna är jag den som inte pluggar just denna specifika stund. Träningsvärken efter gårdagens bodypump i hopp om en sundare kropp och livsstil tränger sig på, precis som koman efter dagens chipspåse i misströstan om möjlighet av sundare kropp och livsstil har belägrat mig. Käkarna är varma och heta efter ett dygns pratande med Emelie. Just nu befinner sig min komakropp i hennes soffa. Linnéa och Emelie ska forska om ett ämne som heter "Bakterier och djur i människans tjänst för massproduktion av medicinskt värdefula proteiner" och plötsligt känner jag mig inte som den mest omständiga i meningsbyggets historia.

Det nalkar festival, och våra sinnen är laddade trots kroppen förmodligen skulle bara njuta i rent nöje av att få avstå förfriskningarna. Personligen är jag rätt nöjd med denna helgens uppbyggnad, och att Linnéa och Emelie ska plugga Nk. Det betyder att jag nu får lägga mig och sova i syfte att ladda batterierna och allmänt vara slö. Det som fortskrider medan bryr jag mig inte om. När jag vaknar upp ur mina drömmar kommer Amanda och vi ska bli skinande och gnistrande. Men som sagt, först; vilostundens timmar.

Min Proviva fruktdryck och den lilla, sorgliga, tilltryckta mackan jag virat in i folie försöker komma till rätta i min allt för glupska mage. Jag är ett matmonster, jag kräver egentligen mer, kanske för mycket. Den underbara lusten har inte ökat, utan behovet snarare. Jag hoppas det är för att kroppen behöver det, om det bara är en fantomkänsla som kommer resultera i ohälsa vill jag inte vara med i det här spelet längre.

Och snön där ute, den har lagt sig som däckade kalixkillar efter hotellet. Men den ger inte upp, som i likhet med de vilsna, halvfulla kalixtjejerna efter hotellet vill den bara falla för någon. Den rasar ner, i takt med att världen ryser och fryser. Jag stannar inne, vill inte kännas vid den kylan som gör entré i våra kroppar med en triumf på läpparna. Bryggeriet lockar lika mycket som att dricka sand i Sahara. 

Vidare så sliter de nalkande genierna vid bordet brevid mig. De mindre begåvade spelar dator. Jag tillhör ingen av grupperna, jag har ramlat emellan i en ravin. Någon har värk i magen och jag känner att min kanske bara kommer från hjärtat. Kanske är vi lite olyckliga alla, trots allt. Gemenskapen är våran vän, inte de som finns i den. 

Visst tycker ni också att det kliar lite i fingrarna när man har jobbat fram något, och så lägger det här fantastiska om än knasiga internet av? Min telefon hånar mig. Den har aldrig vibrerat så mycket som idag. Den ligger på rygg i sängen, och vill i ren illvilja mig inget väl. Att vibrera är dennes sätt att hånskratta mig i ansiktet. Den gör det när den stänger av mitt i ett sms, under ett telefonsamtal eller bara när den känner för det. Jag vet att jag behandlat den illa och det vill den att jag ska veta.

Lilla My i kombo med rumpnisse nummer ett mår bra. Förutom träningsvärken då, förståss. Jag tog ett befriande steg i tisdags, gick själv till gymmet. Helt underbart beslut, med lite obekväma konsekvenser. Det ville jag inte mest att ni skulle veta, jag ville mest visa en bild på min ponny. Vi ha ridit idag och här står han i svettäcke och väntar på att få trycka i sig lite kvällsmat. Han får belöning för att han följde med mig ut en timme och motionerade mig, galopperade runt på byavägarna som den svarta stormen han är. Han gör vad som helst för godis. Titta!

Suck, suck, suck. Allt jag gör är suckar över världen dessa måndag- och tisdagmornar. Det är meningen att jag ska arbeta flitigt med multimedian, men inspirationen är alltid i botten så jag fäster mina ögon vid skärmen, återupptäcker världen i form av internets texter och bilder. Jag hittar saker att sucka över. Jag suckar över nyheterna, över blondinbella, över hetsen, över bristen på kunskap, och sen vaknar jag, och ställer mig frågan om vi suckande är så mycket bättre själv. Svaret blir alltid nej. Och så suckar jag igen, surfar vidare och fortsätter sucka. Man får helt enkelt ta att världen är skit, att du och jag är skit och att det mesta kommer gå åt helvete. Suck.

Jokks bärdryck och brago utgör min sysselsättning just nu. Befinner mig på van ort, Mumindalens by. Mörkret kom snabbt idag, jag var hos min lite dementa men fina mormor tidigare, vi tog oss en tupplur och när vi vaknade vid halv 3 trodde vi det var mitt i natten. Psykologipluggning står för dörren, men först ska jag fördriva lite tid med heroes, ska bara få ner det till älsklings lillebrors dator. Det är mansfritt här, de har en spelning på någon rufflig älgfest som jag hoppade över. När de kommer tillbaka vid nio ikväll sätter jag och älskling fart mot den dunkla, kalla morgonlägenheten. Tänder 40 värmeljus, när vi kom dit igår var det 15 grader. 15! Jag var inte långt ifrån det stadiet när man tänder en brasa av böcker.Nu ska jag ta ett brago.