Slav under de vittnandes ögon

Slaven reder sig själv, men kanske inte så lyckat?

Hej och välkommen hem, hade ju Amanda kunnat säga, om hon hade fått en syl i vädret när hon entrade min lya. Härligt att vara tillbaka!

Robert ligger i min säng och halvslumrar, Amanda lagar mat åt mig, allt är betryggande normalt och skönt. Så normalt det kan bli i vårat sällskap.

Micsnack! Ja, jag kommer nå nya höjder. Jag kommer flyyyyga! Godnatt.

Var hälsade alla eldsjälar, och ni som gett upp hoppet helt. Jag måste bara få berätta att jag är en smooth criminal, jag och mina systrar blev tagna av lockelsen (förlåt Bibeln) och hoppade över stängslet till grannens pool och badade och förlustade oss till det stod härliga till. En tant iakktog oss chockat när vi krängde våra småväxta kroppar över stängslet. Ärsh, sa vi. Vi ska göra det igen och igen och igen ändå. Nu ska jag styra kosan mot Habaneras, ska nämligen agera personal shopper till Matilda har jag bestämt. Kanske tillochmed jag kör bilen dit helt själv. Man vet inte vad som förrsigår i det ack så lilla huvudet hos Emilia Rova. Man vet inte vad som kommer hända i framtiden. För att låna den lilla visa äldremannens, alias min farfars nötta uttryck, det han släppte ur sig första gången när farmor tappade löständerna: "De som inga vägar gått, har inga backar mött".

Kära befolkning. Long time no see! Här sitter jag i bikini och njuuuter, fullkomligt myser.

Sol, sand och sangria. De tre essen. Hej, människor, underbara människor, jag är brunare än vad jag brukar vara! Jag återkommer med resultatet på söndag, jag återkommer till Sverige på söndag! Jag saknar min Amanda, min omgivning är tom utan henne, luften tyngre att andas.. När jag kommer på något läckert skämt har jag ingen att berätta det åt som förstår, när jag har en hemlis har jag ingen att dela den med.. Jag har ingen att dela fnissen med när spaniorerna kastar blickar efter mig, haha. Idag på stranden, ojoj, say no more än att det var en övernaturligt het kille som hade en klunga galet snygga kompisar och han blinkade åt mig.. Grrr. Som jag och Amanda skulle säga: MmMmMmmmm. Say no more om det Emilia :) 

Jag är på strålande humör. Nu ska jag gå ut och lägga mig i hammoken, jag hör att det spelas Winnerbäck. Jag ska njuta, fullkomligt mysa.

Nyss hemkommen från solariet, måste förbereda huden, jag vet inte om det funkar eller inte, men man tycker ju att det borde ge något. Lägenheten ser ut som ren skit, jag måste städa, pappa och mina kära systrar är här snart för att hämta mig och vi ska sedan fara till flygplatsen. Det blir hotell i Stockholm en natt, sen blir det Spanien på morgonen, anländer lagom på dagen, hoppas solen skiner helt otroligt. Nu är det nära, wooh, pappa ringde och sa att dom snart är här! Det blir sätdning för hela slanten nu, resfebern slog mig hårt i magen, har jag med mig allt? 

Beger mig. När jag kommer tillbaka vill jag se alla jag bryr mig om välbehållna, Amanda, jag har koll på dig så du inte dansar för hårt på Valborgs. Men kom ihåg - Alla som inte dansar är våldtäcktsmän, så jag vill att ni alla bara dansar så mycket man kan utan att det blir skadligt, ha helt enkelt kul. Emelie har äntligen fått sin beryktade omtalade påse som hon glömde i min lägenhet för mången tid sen, man må ju göra sådant som hon ber om.

Det är helt galet hur jag kommer sakna alla interna skämt, glöm inte bort dem medan jag är borta! Använd dem väl, Robert och Amanda, nöt dem med hälsan, inget ska glömmas, bara förlåtas.

Jag ska glassa och glida, jag ska låta spaniorerna titta länge efter mitt långa, blonda hårsvall, haha, ja hörni, jag ska njuta av värme och vila och sol och eftertänksamhet och spendering av pengar. Torrevieja, här kommer jag!

Det har slagit överallt

Det har varit vågor som dränkt mig

Det är inte detsamma, det är bottenlöst, du är som ett hav jag inte förstår och inte kan segla, du är Poseidon som fångar mig i dina käftar och inte vill lyssna om jag inte gör som du vill

Jag kliver av båten, jag har seglat klart det här havet, jag räcker inte till för det, jag räcker inte över oceanen

Jag tänker inte böja mig efter dina stormar mer, Poseidon

Och utan mig på ditt hav blir det kanske inte tomt, men det blir en färre

En som verkligen kämpat, men som aldrig räckte till

I gave up coffe and cigarettes, I hate to say it hasnt help me yet

I thought my problems would just dissapate

and all my pain would be in yesterday

I poured my booze all down the kitchen drain

and watched my bad habits get flushed away

I thought that that would keep my head on straight

and all my pain would be in yesterday

But it's true, I am still blue but I finally know what to do

I must quit, I must quit, you.

Jag inser att jag inte är ensam, men fri. Och jag som var rädd för ensamheten, och kär i kärleken. Jag var rädd för rädslan som följer med ensamhet och jag är kär i berusandet att vara kär. Saker som inte är bra för oss, måste få ett slut. Därför tror jag då att gemenskap ska rädda mig, när det är rädslan, som tar kål på mig, och måste försvinna. Varenda gång jag gråtit över dig har jag haft någon som tröstat mig, någon som hållit fast mig till jag slutat skaka. Man ska veta när det är dags att släppa in människor, och när det är dags att släppa ut andra. Därför släpper jag dig, för våran skull. Därför skriker jag åt dig, för våran skull. Därför skakar jag när jag gråter, för våran skull. För att vi ska må bra på skilda platser. Jag trodde att allt du sa var ett PR-trick för att ta bort fokuseringen från det uppenbara men oundvikliga sveket, men jag hade fel. Jag litar på dig, gör misstaget jag gjort hela vägen om och om igen. Litat på dig. Jag har hoppats på en förändring tillbaka till den du var, och det vi var tillsammans. Men jag har lärt mig nu att det är lönlöst att försöka förändra en människa, människan ska förändra sig själv på egen hand. Man kan hoppas, men jag har hoppats allt för länge nu. Därför släpper jag dig. Därför skriker jag åt dig. Därför skakar jag när jag gråter, för våran skull. För att vi ska må bra på skilda platser. Tack för allt du gett mig, det har räddat mig, det har lärt mig Jag vet att jag lärt dig någonting, räddat dig från någonting, gett dig någonting. Någon gång.

Jag tänker inte förneka något jag inte är, jag tänker inte kämpa för att motbevisa något jag inte tror på, det är lönlöst att lägga min energi på saker som inte kommer hända, som inte kommer förändras. Därför får ni alla tro vad ni vill om mig, tycka vad ni känner för att tycka, jag reser mig ovanför er nivå. Jag ser längre bort. Jag ser en framtid någonstans, utan er gemenskap, där vill ni inte ha mig. Jag ska inte vara rädd för ensamheten, för den kommer aldrig att hämta mig och fånga mig i sitt mörker.

Jag ska aldrig mer låta någon annan ha makt över mitt liv, min lycka, mitt leende. Jag ska inte lämna mig själv i händerna av en sådan händelse. Jag ser en framtid, och jag ler vid synen.

Nu ska jag kidnappa en gitarr och tralla vidare på låten "Coffee and Cigarettes" av Michelle Featherstone.

I must quit, I must quit, you.

Todiloo! Snart far jag til Spanien. Amanda springer runt o stressar här.. Snart ska vi med bussen. Jag säger bara en sak; Se upp på vägarna, nu har jag börjat övningsköra. Ikväll blir det solning, gitarr, sång, parlamentet. Imorgon kväll, då gäller det! Älskar er alla, om jag inte hör av mig har jag dött av en buss, flyg eller bilcrash. Jag har inget att förlora, det är det som är så GREEEAT!

Jag hade en vän en gång i tiden, en vän med en Inter Sport tröja. En människa som jag älskade. Hans lukt var speciell, den är etsad i sten i mig föralltid, och jag kunde aldrig sätta fingret på vad det var i den som luktade. Förän idag. Rök, tårar och försök att förtränga.

Nu ska jag bege mig till sängen igen, och sova till det blir morgon på riktigt.

Jag hade en mardröm. Härifrån kan det bara bli bättre, jag kan ju alltid somna om och drömma något bra, chansen finns. Det är större chans att jag somnar om nu när jag vaknat.

Jag hade en mardröm.