I'm just here to get my cash.

Detta, mina vänner, är dagen som ni i framtiden kommer kalla Emilias dagen D. Detta kanske kommer omskrivas i historieböckerna, jag vet inte. Det kanske blir en tjock bok baserad på en verklig händelse, jag vet inte. Kanske jag själv skriver den, jag vet inte. Jag vet att någonstans måste det börja.

Jag rapporterar direkt från Visfestivalen på Holmön, Umeå. Kajen är fullsmockad med båtar som lagt an bakom varann, i ojämna rader. Det ser nästan ut som en sjuk båtorgie. Ett gäng 35plussare har kommit igång rejält redan igår, de spelar Green Day, dricker allt möjligt och skrattar, skriker och gormar. De har en gitarr som ligger orörd och många tomma ciggpaket. Nyss åkte en flotte förbi, drygt 2x2 meter stor. På flotten stod en stol, och på stolen satt en man och spelade dragspel. Det är varmt, jag har pressat hela dagen och ikväll kommer vi nog lyssna på diverse trubadurer.

Sedan sist har Kia bytt namn till Kiana Borrelia, eftersom vi hittade 20 fästingar på henne efter en promenad och vi tyckte hon borde heta något som passar henne. Jag har även gått lös på Umeås gator, i shoppingsyfte såklart. Något som ni annars borde veta är att någon sjunger falskt utanför fönstret, Håkan Hällström såklart, och att i Holmsund luktar det kalkonmat.

Det finns en förhoppning som förlorar sitt "för" när den blir för intensiv och blir till ett hopp och jag faller ner i en avgrund som är svart. Det finns några (dessa många några) som har visat mig vad svek är och dessa några (dessa förbannade några) har tagit delar av mig och lämnat kvar saker som inte är önskvärda. Smärta, till exempel. Det dyker alltid upp någon (denna älskade någon) som hjälper mig när jag ramlat, en riddare i skinande rustning med vit vacker häst, precis en sådan riddare jag vill ha den här gången, men då finns det dessa saker (dessa smärtfulla saker), som har med gamla riddare att göra (dessa sviniga riddare) som lärt mig sveket och visat mig smärtan och fått mig att göra några saker (några korkade saker) som gör att jag har svikit de som står mig närmast. Och nu ser de inte om jag ljuger eller talar sanning.

Kaffekopp, jag vill bli vuxen och självständig. Jag ska dricka det sista kaffet nu och byta om. Sedan bege mig in till Umeå.

Jag måste få säga en sak: Den här världen är illa ute. Amalias vespa har blivit stulen. Kalix är inget bra ställe men jag ska dit och ställa hela världen tillrätta ala Blondinbella och skylla allt på resebolagen! För det är ju inte världen som är sjuk i sig, det är resebolagen. Det är resebolagens fel att Amalias vespa är stulen!! Fan ta resebolagen!!

Nu sitter jag nyduschad o äter äppelpaj med vanlijvisp och dricker varm choklad. Vi ska slå på en film och det regnar här på Norrbyskär. Sedan blir det en kvällspromenad i vattnet och skön sömn, som vanligt till Vänner. Mina ökända bralls är på igen, i kombo med min Lasse&Hovet-tröja, jag är osminkad och allmänt mysig. Om det regnar imorgon ska jag göra detta:

Läsa konsthistoria

Spela gitarr

Påbörja en ny bok.

Sådär smått mysigt och kultiverat.

Stek! Igår i hängmattan, idag i stekpannan.

Igår tedde sig så, mina damer och herrar, att vi låg i en hamn jag inte minns namnet på. Jag beslutade att jag skulle börja på diet, men det sket sig först och främst med en glass, sedan med pappas godis och en kvarts pizza. Vi har en hängmatta vi brukar hänga upp mellan masterna, man är kungen över alla här när man ligger i den. Igår var det strålande väder, jag önskar det kunde smitta av sig mer påtagligt, jag brände mig och vände mig i hängmattan.

Idag befinner vi oss på Norrbyskär, och det enda som steks är köttfärsen i stekpannan. Det regnar som alltid när vi är här, men jag gillar stället. Det är ett gammalt sågverkssamhälle, det är lite spöklikt och mysigt. Nåväl, nu ska vi käka tacos, och sedan ska jag ta en långpromenad. Om man inte orkar springa kan man ju gå, tycker jag. Man tar sig ju någonstans med det. En sak i sänder!

Puss på Amanda för hon är bäst. Ta hand om er där ute. Thank you, New York

"men ändå känner jag att alla andra flyr så jag vill bara kasta ur mig nån dräpande kommentar drypande av otorkade tårar genomsyrad av obesvarad kärlek med likgiltigheten som lyser med sin frånvaro, o jag också springa men jag vet vad ni skulle se o jag vet vad jag skulle förlora o jag vet jag vet vad det hela skulle betyda - Att jag inte kan gå osårad ut ur en strid, att jag inte sårad kan låta bli att såra nån annan, såra mig själv mer, bomba hela stället bara för att visa något för att poängtera något för att få någon att förstå - bomba till oigenkännlighet" Emilia, 20 juli 2007

"Konstigt att jag kan känna samma sak idag" Emilia, 20 juli 2008

En helg i Ö-vik har passerat. Eller är det lördag fortfarande? Vi har inget lördagsgodis kvar, iallafall, och vi har sett klart underhållningen, och vi kan inte gå ut för vi är nämnligen inte på fastlandet. Vi ligger och guppar i en vik i väntan på bättre tider. Ibland undrar jag om vi kommer få vänta förevigt.

Vi har lekt runt som man ska i staden. Vi har handlat, det är väl det staden är till för? Vi har ätit. Vi har sett snorkiga hamnvakter och vi har besökt allmänna toaletter. Betalat en femma för att få stå i något kiss som nån random snubbe har lagt på golvet i fyllan och villan i går kväll.

Alice Cooper, det ni! Örnsköldsvik, Swedbank Arena, WOHO! Inte för att vi var där, vi blev lite skrämda i sista stund och sket i att köpa biljetter. Svartrock, jag vet inte om det är något som är vi. Vi är inte svartrock, men jag hade gärna gått på Alice Cooper, jag är öppen för förslag om man så säger, har vidgade syner om man vill säga så, men iallafall.. Det var bäst så! Vi har gjort saker vi älskar iallafall. Har hittat mig fyra klänningar, en blus, ett skärp, ett par örhängen och leggings. Jag har lyckats med allt jag är bra på: Handla på rea, handla för stora storlekar med mening för att ändra plaggets utseende, älskat guld, hållit mig borta från allt vad jeans heter.

Samaraskräcken har försvunnit. Toppen på ironin vore ju om hon skulle komma o jaga mig bara för att jag slutat frukta henne.. Jag kommer alltså aldrig sluta vara rädd för henne, ifall att hon skulle få reda på det och komma och döda mig.. Jag tror alltså lite fortfarande på att hon finns. Men min kära syster har fått The Ring Collection Box i födelsedagspresent av mig, och vi genomlevde eller genomled båda två. Min andra kära syster avvaktade för reaktionerna.. Så kan man ju också göra.

Jag känner mig väldigt matt, som ni märker. Nu tog mamma fram mashmallowsen, så jag provar på en sockerchock och ser hur det går. Ger det en andra chans.