Lunes, klockan är kvart i nio och ingenting gjort, som Jonte skulle hävt ur sig. Men nu gör han inte det specifikt denna sekund eftersom han sover. Jag är alltid vaken först på det här stället, ur dvalan stiger jag alltid klockan åtta, min inbyggda väckarklocka har plötsligt börjat fungera helt vid fel tillfälle. Varenda morgon här har jag lyft mitt huvud från kudden och noterat att klockan på väggen i vårat sovrum står på prick åtta.

Gårdagens middag kom som en utmaning in på bordet i form av skal. Hummer- och marulkspaella kände vi för, så vi gick till restaurangen Catalina ll och beställde in en hel gryta att dela sinsemellan. För er som inte smakat hummer kan jag berätta att skalet är hårt, men det som är inuti är njutbart. Innan hummerdissikerandet stod vi klockan elva på förmiddagen förvånade, nästan chockade, över det fina vädret, med all kraft kastade vi oss i den snygga vita Opeln och körde som vettvillingar mot favvostranden Cabo Roig.

Bing bing bing bing låter det från köket. Farfar lagar mannagrynsgröt, så maten står snart på bordet. Efter det kommer min sedvanliga morgonpromenad äga rum, och sedan får vädret visa oss vägen till Cabo Roig igen. Det är ett faktum. Om vi blir stående med skägget i brevlådan och regnsäsongen kickar igång igen tänker jag styra våra kosor mot Habaneras och mercadillos och bara handla, handla, handla och återigen handla upp alla pengar jag äger och har.

Citat som rubrik: En engelsk tant vi mötte på väg till den lokala baren, hon varnade oss för de galna pojkarna som kommer tafsa på oss när vi mött vår destination.

Gårdagen spenderades med surströmmingar, i hamnen och senare i vrån för att gömma sig för regnet, skyla sig. Såg två mindre skräckingivande filmer, yrade på, tog kvällspromenaden och änglarna grät över mig.  

WEMBA! Idag, domingo, blir det sol hela dagen, det har lilla My bestämt, så vi ska hitta oss en pool och lgga och steka där, äta frukt, dricka juice, lyssna på reagge, det har lilla My bestämt! Men först min morgonpromenad, och så bjuder jag på en bild.

Era galningar, en medmänniska sitter bakom skärmen. Dagarna går fort när man schteker, idag är det lördag och på onsdag bär det av hem, efter många om och men.

Nu gick historien så att Sterling Airways gick i konkurs på onsdag, och vi hade bokat hemresan med dem. Det är som vi alltid sagt, Störting Airways. Störting Airways tänker inte betala tillbaka några pengar eller fixa nya resor till deras strandsatta stackare till kunder, så vi fick ta tag i det själva och köpa svindyra biljetter från Spanair. Enligt konsumentlagen får de som betalat med kreditkort tillbaka pengarna från annat håll, och pengarna är väl inte bekymret, utan tjorvet att hitta biljetter till rätt dag så resan Stockholm-Luleå fortfarande ska gå att använda. Det löste sig, sa han som sket i brallan, så det var ingen fara, men det blev lite kalabalik, och mitt i kalabaliken började farfar borra i alla väggar i hela huset så det lät rent förjävligt. Det är förbannade enkelt, som pappa skulle sagt. Nåväl, det löste sig sa han som sket i brallan så nu är allt bra.

I Spanien finns fina saker, bland dem marknader. Jag har köpt säkert 8 par spetstrosor, skitsnygga. 2 bhar också, en väska, en klocka, smink, kläder, härligt! I den stora gallerian Habaneras har jag hittat underbara affärer med kläder i min smak, där blev det lite handlande också. Spanien är fint i sig, jag trivs. Jag börjar mina dagar med en morgonpromenad i jordens lungor. Där är helt tyst och lugnt, jag är oftast ensam, går runt och trallar på någon melodi. Ibland möter jag hundrastande kreaturer, vi hälsar glatt på olika språk. Efter morgonpromenaden som brukar vara över en timme gör jag mig iordning, då sticker vi på la playa, till una mercadillo eller simply to the city och bränner antingen huden eller pengar. Runt femtiden beger vi oss till casa Irma Marianne, äter en god middag som i regel redan står på bordet. Efter krubbandet så tar jag min kvällspromenad på en timme, om mörkret trängt in så går jag efter gatorna och tittar på husen och livet. Sedan ser vi var bilen eller benen leder oss, stan, Habaneras, Carrefour, eller bara soffan med te, pyssel, spel och tv. Närmare 12 än 11 går jag i säng och sedan vaknar jag klockan 8 och tar min morgonpromenad. Jag klagar inte, jag funderar på att flytta hit och underhålla spanskan när jag läst klart den, söka något slags jobb, bara njuta av det här stället i casa de Irma Marianne.  

Nu ska galningen ta sig en frukt och gå ut o se om solen är på gång fram igen, annars samlar jag barnaskaran och slår igång Boogeyman med skräckblandad förtjusning.

Lite av vad jag möter på mina promenader:

..som pappa skulle sagt åt brillsäljarna på stranden. Well, I am in the outland, uttryck som hästtjuv, fladdra längs vägen, lookie lookie good price today my friend, tvärsöver, herreje och "svär inte vid matbordet" används flitigt. Vi har det rätt bra; pappe, Mafina, Jorba och jag. Farmor och farfar springer runt och är bruna.. Vi är avundsjuka. Det har varit lite skitväder sen vi kom hit, lite stekande idag, mycket blir det imorgon, man ska inte klaga, det är ju ändå klänningochbaraben-väder.. Och det gillar vi! Nu är det käk, strandpromenad med lite MAMUABA och glass vid De blå stolarna. Men först en promenad för mig, behöver lite ensamtid känner jag.. Det är trångt och det går mig på nerverna, jag är van att vara ifred med mina tankar. Nu är de i en hög, ni vet hur jag tänker mycket och så, högen måste bearbetas. Hoppas ni har det bra i äckelSverige! HAHA!

Bild på favoritstranden Cabo Roig (uttalas Cavoroy), komplett med bar som spelar reagge och tusen trappsteg att gå ner för innan man möter sanden med sina fötter. Favvo!

Micropauser är bra, så jag tar en just nu. Lägesrapport? Stel i nacken. Cat Von D iakktar mig, det är psykande, jag sliter. Snart är det Spanienavresa och det ska bli underbart. Då ska jag sova hårt och länge.

Cat Von D stirrar på mig. Det är sant, hon hånar mig här jag sitter på Tornedalen Medias redaktion och försöker producera en text. Hon driver med mig. Hennes blick går rakt igenom glaset i dataskärmen, från skrivbordet som nålar i mitt hjärta. "Kolla, här ligger jag på en säng och slappar, och du sitter där, i skiten". Skiten skulle jag inte vilja säga, fröken Pussycat, den löser sig nog, skulle jag vilja säga. En uppvärmningstext, skulle jag kalla det här. Nu kör vi.

Artikeln på sida 22 i dagens Kuriren ligger jag bakom. Papgojan var en langare, men men. Den pryds av min byline.

Hur gillar ni skillnaden?