Rakt in i måndagens vemod faller vi alla. Jag är kommen direkt ur en skön helg hos min pojkvän, ädelost med chenetkänsla, tända ljus, musik, film.. Måndagen blev lite lättare att möta på grund av honom, och det spelade in att mina två sista lektioner idag blev inställda med matteprov och skrivning. Jag har sovit från klockan 2 till 6, ätit middag, tagit en prommis med hunden och nu sitter jag här. Tända ljus. Försöker slappna av. Tror jag ska göra lite te och se var kvällen leder mig.. Tv 4 står på med Halv åtta hos mig, vilket cool italienargubbe! Gillar starkt.

Till alla er som vaknat redan - Godmorgon! Till de hör inte min pojkvän, som sussar gott på sin lediga dag. Äntligen är fredagen här, och med den kommer en massa mystid med min favorit. Här sitter jag och dagdrömmer, och missade just hela förklaringen om vår uppgift om reklam. Sitter och letar inspiration på en fantastisk hemsida som håler på att bl ännu bättre: www.fb.se. Det kliar verkligen i fingrarna av att se deras jobb, man vill bara sätta igång o skapa något själv. Nu kanske det är dags att ta reda på vad uppgiften handlar om. Jag snurrar mitt röda hår runt fingrarna och sätter igång..

Torsdag. Nej vad sjutton, onsdag är de ju idag. Ära vare Gud i höjden, denna guldfisk har glömt sitt minne i slöjden. Jahaja, det var alltså onsdag. Dagen har varit bra, kämpat på med matten, belönat mig med en stripsmeny till lunch. Ett besök på Stinas med Moa, Titti och Amanda satt inte fel, nog för att det bara vaer någon dag sedan sist. Gott!

Helgens planer är något lugnare än förra helgens. Jag och älskling ska fan bara vara så mycket vi kan. Göra ingenting och vila efter det. Imorgon är det någon slags friluftsdag, men allt det där väljandet mynnade ut i ingenting, och jag beslutade att inte fara. Är inte i fas, helt enkelt. Ska bli så skönt att ha en hel dag att disponera på skolarbete och lite vila. Fredag, hm ett oförberett prov ryktas det om, i engelska. Får inte gå åt helvete, helt enkelt. Lite mediekommunikation, lite stan kanske, men mycket älskling framförallt. Mycket mys.

Nu ska jag ta med mig min besatthet i okulta ting in i Most Haunteds värld, ögonlocken är tunga så kommer nog sova alldeles snart. Men först - JUICE! GOTT!

Christina: Jag har hört att ni är så bra på att sjunga..

Emilia: FNYS!

Christina: .. så jag undrar om ni kan sjunga i kyrkan på julandakten.

Emilia: FNYS!  

Då var det bestämt. Vi ska göra alla besvikna och låta våra röster fylla Domkyrkan i Luleå. Må detta gå vägen. Övrigt? Helgen har varit bra, det blev lite galej på lördag hos fröken Hjelm med fler. Annars har jag sovit, sovit och sovit.. Och chockat mitt hår med en inpackning som fick det att lysa rött, herregud. Det är verkligen väldigt rött nu. Nu är det meningen att jag ska skriva en analys Bridget Jones/Stolthet och Fördom. Jag letar inspiration.. Lunch på Bryggeriet är bara att glömma, fnys, det här vädret alltså.. Vi promenerar till Stina's istället och köper något värt att äta därifrån. Gott, som Amanda skulle sagt. 

Jag heter Emilia, och har en käft som kan mörda. När mina verbala utbrott tar fart så tar logiken semester, det är som att de inte samsas riktigt, de samarbetar inte för alla pengar i världen. Ibland måste jag be om ursäkt för det, och det hatar jag. Jag hatar att jag skadar folk och jag hatar att jag inte kan ta in logiken och ge min kritik en mer nyanserad karaktär och figur. Men det här är ett av mina många fel, som jag måste försöka göra rätt igen. Därför måste jag komma på ett sätt att formula en erkännelse nu, erkännelsen om att jag gjorde väldigt fel.

Min käft uppskattas. Den är bra vid diskussioner, debatter, när man vill genomföra något, när man vill bli hörd, då ska man gå genom min käft. Min käft får ta plats i många krönikor, insändare och andra skrivuppgifter, och jag är glad att jag har den. Men i vissa fall är den som en operationskniv utan styrsel, som kan skära i levande vävnad i sin jakt på det onda.  

Var hälsade alla vackra varelser. Det är iskallt ute. Onsdag, med flashundervisning och naturkunskap i den mån vi orkar ta in. Förmiddagen mynnar ut i eftermiddagen över en lunch på Bryggeriet, och fortsätter med matematikräknande. Jag ska gå på två extralektioner, har ton med sidor att ta igen, och det ligger inte precis prio ett på fritiden, jag har ungefär 10 andra uppgifter i svenska, psykologi, historia, multimedia, text och extra Kurirenkrönika att jobba in... Jobba jobba jobba.. Felet är att jag gör det inte. Jag somnar oftast till Hemsökta Hus efter middagen hemma. Jag måste verkligen börja med reportaget, måste verkligen göra klart multimedian och jag måste måste verkligen förbereda mina två redovisningar imorgon.. Men nu bjuds vi på fika av elevrådet, jag välkomnar njutningen!

Det ger ingenting att försöka vara speciell, det kommer alltid någon idiot och drar nytta av dina ideér, åker på din vagn, äter din mat och plagierar ditt verk. Livet är verkligen en konstant uppförsbacke, och jag föddes på något konstigt sätt med rullskridskor fästa vid fötterna. Tänk er att försöka ta er uppåt för en isig backe med hjul på fötterna, och hinder som dyker upp, och återkommande monster som står - märk väl - vid sidan om vägen och ropar bättre kan du, du svettas inte ens, kallar du det där ett försök?

Det ger ingenting att förklara för andra, för den som behöver förstå är bara jag, det är inte så enkelt. Jag önskar att det vore det, men det är det bara inte, och det kommer inte bli lättare.

Jag önskar att det vore så enkelt att jag kunde berätta. Det är det inte. Jag önskar att det vore så enkelt att det kunde lösas. Det är det inte.