Frida Öhrn - Jolene på youtube. Underskönt.

Det undrar jag, där jag sitter. Vaktmästarna har varit här i timmar, och de lämnar dörren öppen efter sig när de går. Som att det inte är nog kallt i lägenheten som det är.. Jag har ingen aning vad de gör, de håller på med fuffens i skrubben närmast ytterdörren. De har inte meddelat vad de ska göra, de har knappt hälsat på mig. What's the intention, undrar jag tyst och stilla. Vad gör dem? Vad tar sådan tid? Tänk om jag känner för att springa runt naken nu, här hemma, bara dansa tango med mig själv i hudens sällskap? Det kan jag inte så länge dom är här. Tänk om jag redan hade börjat dansa när de så bryskt låste upp dörren utifrån och travade in? Nåväl, nu sa en vaktmästare att han kommer tillbaka snart, att han ska hämta lite saker. Jag vet inte vad han ska ha sakerna till eller vad han ens gör här, men jag låter honom hållas.

Pepparkakorna hänger fortfarande prydligt i vårat fönster. Jag har städat, undrar vad älskling säger nu, har hittat en plats i skåpen för allt som låg framme, han kommer säga att jag "städat undan" hans grejer och bli irriterad när han inte hittar dom. Tomma skåp gör ingen nytta, så jag var tvungen att fylla dom, kommer jag svara.

Jag slog en signal till en av mina närmaste vänner, Amalia. Vi hade som vanligt mycket att säga varandra, om världen, om det stora alltet som ibland kan kännas osammanhängande. Vi spånade vidare på vad livets mening är, och uppdaterade varandra om livet isär i misär. Jag passade på att bjuda hit sockerpullan, så hon får kolla hur det är att vara Emilia nu för tiden. Blir kul när hon kommer. Nu ska jag verkligen försöka med den där analysen, den ska vara inne ikväll. En vän till mig som studerar till engelskalärare ska få ögna igenom den, och säga sin åsikt. Säga sin åsikt är viktigt, det vet ni va?

Pepparkakorna är upphängda i fönstret, presenterna står på en omsorgsfullt vald plats, det finns mat i kylen och filmer på datorn. Min älskling jobbar, och jag sitter här och borde skriva en analys, manar mig själv till att skriva en analys, försöker övertala mig själv, utan framgång. Efter en måttlig irritation över att bli väckt av någon smygarvaktis som tassar in i lägenheten, placerade jag min mjuka stjärt i den mjuka soffan och de samspelade. Jag har spelat Heroes, så länge att jag fick övermod och blev utkastad ur spelet. Jag sitter här i tjocksockar, och brors gamla, noppiga kläder. Jag är väldigt snygg. Nu ska jag göra mig en macka på mina svärföräldrars superbröd, philadelfia och skinka. Den stora lägenheten är kall och stökig. Jag ska värma mig en kopp varm choklad, och försöka mana mig själv till att städa upp oredan, övertala mig själv. Önska mig framgång.

Vad du än trodde så trodde du fel, för jag har städat idag. Har nu slagit mig ner i min renbäddade säng, som omges av säkert femton ljuslyktor i olika färger och former, och två bordslampor som ger rött sken. Jag är nöjd, har ordnat med en till garderob, städat den gamla, som verkligen var KAOS. Det går inte att beskriva annat än att våra sopor låg ligger mer ordnade än vad mina kläder gjorde. NU har gitarren en plats på väggen, väskorna en plats på väggen, smyckena är ordnade, böckerna, papprena, produkterna, parfymerna.. Nu är det ordning överallt. Jag ska belöna mig själv med att nöta HOMAMK 3 svårt. Och ringa den snyggaste jag någonsin sett.

Det här sitter nog alla bloggare som har oturen att fortfarande gå i skola, men lyssna på dessa vackra ord; Fyra dagar till lov! I ett sms med stort missbrukande av utropstecken har jag förklarat åt min älskade hur barnsligt exalterad jag varit idag, fyra dagar! Fyra dagar så sticker jag upp till Tornedalen, och sedan ser ni inte röken av mig här förän jag måste studera igen den 8onde januari. Just nu är jag exalterad för att jag har fått förhoppningar att jag kanske kan ladda ner Heroes Of MIght and Magic, som är ett magiskt tidsfördriv, men förhoppningarna kanske visar sig falska. Låt inte det förstöra min lycka nu. Duschen, idrottspacken, klädleten, sängen blir det senare.

Pullinki

Emilia är uppe i varv, efter en lunch hos Emelie innehåller magen plättar med sylt och grädde, och efter en promenad från smedjegatan hit är ryggen varmare än önskat, efter en natts pratande kan munnen aldrig stanna och tankarna aldrig stillas. Genomgång stundar, Lisa i biologi. Sen ska jag dra med mig Emelie till ungdomsmottagningen.

NTI-skolans lokaler är fyllda av bittra måndagskänslor, och jag är ljuv över det bittra, jag är glad över att vara ledsen, det är komiskt att vara tragisk. Kommentarer som "Jag vill inte leva längre" haglar runt omkring mig och jag känner att låten "Man vänjer sig" av Kjell Höglund har förgyllt mitt liv med en humoristisk syn på det sorgliga, patetiska. Det underhåller. Jag ska göra min egen tolkning av mästerverket i Flash. Nu är Flashundervisningen slut, Emelie fixar med luggen och alla är påväg ut från klassrummet. Jag med. Ha en bra dag era sorgliga varelser! Visst smakar livet bitterljuvt?

Ska vi pussas? Jodå, skynda dig och kom nu! Jag sitter hos det katolska överhuvudet, som just nu är ute och skjutsar Johanna till jobbet. Hur får man in en Påve i en folkvagn? Ta av hatten. Jag och Pippi har druckit kaffe och sett på TV, han är min vän nu. Han kvittrar och pratar, han säger "Ska vi pussas? Jodå, skynda dig och kom nu!" på lite nasal svenska. Vi räcker ut tungan åt varann, och han slickar lite på min tunga, på mina läppar, ja, vi har nästan ett lite okristet förhållande. Tänka sig, i Påvens egna hem! Pippi busvisslar lite nu, han sitter i sin bur och tittar på sin vän Den döde plastfågeln. De pussas, och sen fräshar Pippi upp sig lite, tar ett bad i fatet med vatten. Flyger runt lite. Vickar på huvudet. Pratar. Flyger lite till.

Det är många som flyger idag, bland annat min pojkvän, som ska ner till Stockholm på ett möte. Den klätterapan. Vi tog ett avskedsbad tillsammans innan han for, och nu sitter jag här helt solo, fast jag har ju Pippi att prata med. Vi myser och kollar lite till TV, väntar på Emelie. Hon har skaffat drajvers lajsense på ren svenska, och ska hämta mig här. Sen måste jag om och köpa ett par trosor, imorgon är det skola och skola innebär rena trosor. Det är mycket som skolan innebär. Det här som min käre vän Emma skrivit i sin blogg om Prestationsprinsessor (hennes blogg finns länkad nedan) är verkligen sant. Själv är jag inte riktigt den typen, jag är den som glider runt för att det är för tungt att prestera, världen är lite hård ibland. Men jag klarar mig, även om jag mår dåligt på matematikens nationella och vill spy över böckerna.

På tal om att vara lite trött i magen, så var en shottardrottning ute och minglade med lite vingel igår. Hon ringde, och var smått svimfärdig. Sådant skrämmer mig lite, alkoholen kan verkligen göra skada. Det är en drog som alla andra. Och droger ska man akta sig för. Som i Kungens blogg (finns länkad här nedan), där han berättar om vad han tycker om staten och deras sätt att flaskt skydda oss miljarder av idioter som bor här i världen. Spel, tobak, socker alkohol, sådant drar in pengar, och det ger staten tummen upp på. De sätter en liten varningsetikett på förpackningarna bara, så är problemet löst. När ska folk lära sig att ta egenansvar? Jag citerar Kungen, "Ta mig till ett land där man får göra hur man vill!".

Och så kan jag stämma upp och sjunga med i hans sång, vad som verkar vara hans livs soundtrack -Tänkande människa håll ut, det kommer en morgondag. Bra låt faktiskt, Svenska Akademien som gjort den som är, för er som inte vet, ett svenskt hiphop band. Kan man kalla det hiphop? Jag vet inte. Iallafall, med ett hopp om att det kommer en morgondag avslutar jag det här inlägget och springer på toa. När katolska överhuvudet kommer hem ska jag se om jag kan hjälpa honom att julbaka till församlingen.

Bilder: Pippi Blå, och nedanför jag och Anton i badet. (Den djuriska bilden kommer från Antons sköna bildbok som handlar om hur bittert och surt livet kan vara, asskön)