Kände att det var dags att säga hej igen, här. Hej! Påsken har kommit in som en vind över Tornedalen, stormat igenom full av turister och lämnat den med mindre snö, mindre kyla och en konkret avsaknad av vinter. I vårat i akustik badrumslika hyreshus pulserar "Tarrus Riley - One to order", ja, det är verkligen vi som står för musiken dit vi kommer. Jag ser oss som många kamrater som sida vid sida går i en svävande musikboll - ja, jag ser det som att vi gillar musik som fan.

Mm, det känns bra i fingrarna! Har äntligen kommit igång med lite skolarbete och istället för skrivkramp har mina fingrar fått ett skönt flow fyllt med fräscha tankar och nya tag. Jag vet inte dock, om jag någonsin igen skriver i den här bloggen, det blir alldeles för sällan alldeles för ofta och det har blivit det alldeles för mycket den senaste tiden. Jag har låtit det ligga och damma och prokrastinerat ett nöje helt oförståeligt.

MIna två kusiner befinner sig i byn, det har varit fika och prat och nu väntar ett besök av Majjo på torsdag och en massa babbel som topping på det. I helgen hoppas jag på att få hit Amalia, metaformarathon ligger på agendan. Och snart, snaaaart är jag i Turkland och får massage efter massage efter massage under ett stråparasoll med en parasolldrink i handen. De senaste dagarna har jag städat ur vintern ur huset medan jag trånat efter sommar, och jag fortsätter med tvätttid idag. Men, först är det hög tid att trycka i lite mat i mig själv, och borsta tänderna och sen försöka se ut som en människa. Frid!