Jag erkänner, jag kanske överdrev allvaret i situationen. Heroes går bättre nu, jag har pratat med en göteborgare, jag har skaffat en träningspolis på heltid och lyckats rata en chokladkaka. Sömnen svider lite i ögonen och trots att jag vet vad som väntar och att jag tycker synd om världen känns det skönt att veta att jag ska sova inatt, och vakna imorgon. På agendan imorgon;

*Ta Gandhi till veterinären

*Tvätta och packa

*Svänga förbi apoteket

*Fixa visning av en lägenhet 

*Köra bil så jag kan skina, gnistra och glänsa på körskolan på onsdag

Jag ska snart viga en timme åt fåniga flickproblem. Sex and the City, mina damer och herrar. Det är skönt att få känna sig som en liten romantisk flicka då och då. Jag har lätt för inlevelse; när jag såg The Truman Show trodde jag att jag levde i The Truman Show resten av dagen. Känslan är obeskrivlig, hur mina tankar tvångsmässigt leker med mitt förstånd. Hittar inga metaforer för det här, får ringa Amalia..