Tilläggas: Min mage vrålar, och svetten som bryts på min panna bottnar i min kropps hungersvall. Jag äter, äter och äter, inget verkar stilla skriket efter mer. Lillfingersyndromet, eller bara en hög ämnesomsättning? Snart kommer jag svimma, och ingen hinner fånga mig.

Till jag blev less spelade Tetris en stor del av min morgon. Nu har jag återgått till att beakta måndagsljuden. Matilda, som drar efter andan i början på en historia. De fyra killarna vid bakre väggen som diskuterar skotrar och datorer på pitemål. Jannie som fnittrar förtjust åt något som Fredrik sa, och Amanda som här brevid bara stirrar in i skärmen. Från henne hör jag inte mer än lufthämtningen hennes kropp mekaniskt utför.

Det som för oss samman denna morgon är att alla letar en fungerande dator på en vettig plats. Den man vid kallelsenamn Data-Jocke och den andre, sköne, vidskeplige vaktmästaren och tillika datansvarige Jimmy har fullt upp med allt annat än att laga, kan det ibland kännas som.

Våra dagar har varit olika. Varje dag är unik. Igår satt jag och Amalia vid en eld och distuerade allt mellan isbotten och snömolnstopp. Vintrarna kan vara kalla. För mig verkar det inte göra någon skillnad, faktiskt. Veckan blir tung, som de andra. Med ett gott humör vinner man mycket, och det kan vara lätt att säga för de som har det. Själv letar jag nästan uppgivet efter en balans.