Låt oss förbise det tidigare inlägget, det är raderat. Jag tycker jag var lite för hård mig mot själv, och världen i allmänhet. Det går rätt bra. Kreativiteten flödar, så nu ska jag skriva hårda ord längs Hemingways rader, och sedan ska jag promenera ut. Det enda störande är att Heroes inte går igång. Nåväl, mer tid åt arbetet. Mer tid för det.

Den morgondunkla takvåningen låter sig i ljuset av värmen förvandlas till en kvällsdunkel takvåning. Nu är det snart nattidags. Min kära älskade är på toaletten, och jag tuggar på det starkaste toyet i historien.

Solen som har gömt sig nu bjöd mig tidigare på en dans efter Mumindalens gator, och jag tackade nej. Nu får jag stå med skägget i brevlådan och sakna min sol medan jag bränner mig på ugnen i mitt försök att laga mat. Laxfilé, kryddad med vitlökssalt och grillkrydda, ungsknapriga paprika- och tomatbitar, jasminris. Att det kan låta gott, det vill jag lova. Att det blir gott är inget löfte. Men, min giriga mage skriker så jag kommer förtära mitt matprojekt i vilket fall som helst. Till serveras kall mjölk och vitlöksdressing, och sedan fortsätter jag mitt kreativa skrivande, isbergsteknik, reklamslogan, historiastuderande. Min arm svider i protest mot den olämpliga beröringen den fick av ungens inre delar. Men, för att göra en klassiker kan jag säga som man bäddar får man ligga.

Av det bär mot mitt kära Mumindalen, och han den älskade som så troget väntar där. Det finns positiva och negativa saker med det flesta - negativt är att jag missade 10.53 bussen, positivt är att jag ändå gick ut o stod som en idiot och väntade och i mitt markblängande hittade en tjuga på marken jag kunde använda till lunchfika. Dessutom är det strålande väder ute och en massa kreativt arbete ligger framför mig. Det goda gillar jag att det bär av mot.

Hermelinsparken i Luleå 

Luften i salen Kuben känns positiv, men det kan bara vara jag också. Jannie här brevid verkar glad iallafall.. Dagen har börjat med övningskörning, som alla andra dagar, knipsade ett lås väl framme i skolans lokaler, åt två ägg, nu sitter jag här och har som vanligt inte gjort någon nytta alls. Tog just en så kallad snabbis med Fredrik, ett betygssnack, och ligger faktiskt på VG i detta multimedia. Yes, ropar jag och gör segertecknet, och fortsätter med min ironi som sprider glädje och lycka i Lill-Frippes liv.

I fortsättningen av denna dag kommer detta följa: Historia med skåningen; förhoppningsvis håller jag mig vaken; oj, jaha, Jannie informerade mig just om att Johan vill bli kallad smålänning, inte skåningen alltså. Lunchning; bryggeriet i brokig blandning av media och elare, vem kom på denna sanslösa, tokiga mix? Träning; andra gången självständig, känns bra. Mediekommunikation; jag och Titti tar upp vårt ansvarsfulla arbete som Branch&Media-ansvariga, det knaggliga diktandet av inbjudningar och försök till kontakt med de stora grabbarna inom el och media. Hemresa; ny musik på mobilen tack vare multimedialektionens slödrivande. Promenad med hund; om hon går att få ut idag. Sedan - okynneslöande.

Här får ni se den bästa Jannie i högform

Det fartgalna samhället har inte undgått att påverka min ponny. Vi tog en springtur tidigare idag, jag anfådd av att få hålla honom tillbaka, han anfådd av att kämpa emot. Däremot har inte min lilla hund fått utstå så mycket stress att hon påverkats märkvärt. En promenad har hon sträckt sig till att ta idag, en enda. Som Jeff Dumham sa om chihuahuor, dom skakar för att dom inte vågar skita. Kia, hon skakar för att hon inte ids. Tidigare idag spände jag på hennes fina väst och knuffade ut henne i snön, men så fort jag stängde dörren hörde jag hennes krafsande, ville in. Nu sover hon brevid mig. Trots min kluvna vilja att kanske vilja, kanske inte vilja sov bort mitt liv, ska jag snart göra henne sällskap i drömmarnas land. Tillönska lycka och framgång. 

Min nästa kreativa dag kommer innehålla:

*Stilanalys Hemingwaymonentet

*Novell i isbergsteknik

*Musikanalys

*Historia - Revolutionernas tid

*Artikel Kuriren

*Drömmar

*CV

*Slogan till reklambild

*Idrott logg & analys

Den besvikelse "Långflaka" kände när han vaknade upp i tron om att han inte blivit sminkad var enorm. I hans långa natur hade han ingått ett avtal med fröken Lisa och hennes anhängare att den som så kallat somnar först kommer få en makeover. Han hade en förväntning om att byta karaktär så drastiskt att uppmärksamheten från hans långa lemmar drogs iväg mot något annat område. Och den lycka han kände, när jag började benämna hans varelse med Mr. Söt, kunde läsas i hans småtrötta ögon.