Min eftermiddagsvila stördes lite av lägenhetsnyfikna. Det yviga håret, de sömndruckna ögonen och den varma platsen gör aliaset för vad Ernst Kirsteger har sagt; Om en katt ligger i ett rum och sover finns inget kvar för en inredare att göra där. Nu ska jag hoppelihoppa in i en dusch, packa våra saker och sedan styr vi mot byn. Eller nja, busschauffören styr mot byn. Vi ska mest åka med.

Innan sömnen 

I den morgondunkla lägenheten ser jag allt. Ljuset har fått sin tillåtelse att titta in. Böckerna ligger förberedda på bordet; ännu orörda. Låt mig komma igång.

De korta ben, som i hala skor gick längs Mumindalens snötäckta gator, letade sig in i en dambutik med rea. Min hjärna registrerade "kap". 

Det verkar finnas vissa som opponerar sig mot mina vilda impulsbeslut, med det ökar begäret att få ta dem. Igår träffade jag jämthundsvalpar. De kände sig trygga med varandra, låg i en stor hög. Tiken var lugn som den filbunke som borde stå på mitt orörda studerarbord. Jag kom, jag såg, jag segrade. Jag bejakade mitt unga och mina drömmars mål. Jag strävade vidare i riktning mot nord. 

Vår skugga, och mitt charmiga kap.