Visst, måndagshumöret kanske var lite mer på topp än vanligt, men det var bara för att tisdagshumöret skulle bli förjävligt.. Började dagen med att klanta mig så svårt att jag velat brista ut i ett hjärtskärande skrik, men för att inte skrämma slag på medresenärerna i bussen höll jag igen. Jag spillde såklart ut i princip hela min i.d foundation över bussätet bredvid, ett gult geggpulver som är omöjligt att bara skrapa bort från kläderna. Väskan är gul, byxorna är gula, tillomed mina skinnskor är gula. Förbannad snörde jag upp fötterna på sätet, nu får jag iallafall hela det skitiga sätet för mig själv tänkte jag, en 1,5 timmes buss väntade så det var bara att försöka börja somna in, i försök att dämpa vreden som bara växte i mig.

När jag väl somnat väcker något pucko mig i Råneå. Tydligen har det blivit poppis att åka buss just idag, och hon känner ett begär att sitta brevid mig på det skitiga sätet för att hela bussen var proppad av idioter som åker buss frivilligt. Mina ögon har dessutom kliat sen igår kväll, utan orsak. Som vanligt är sminket halvdant och förjävligt på grund av tidsbristen på morgonen, detta helvetes pendlande, detta helvetes liv, som gör att jag måste sminka mig på bussen varje dag. Vilket är orsaken till att jag spillde ut min dyra i.d foundation som jag suktat efter länge, och nyligt fått.

Inte kommer eländet sluta där. Få se nu, hur många busstimmar väntar mig än idag? Si sådär 3 till. Min kära pojkvän bor längst upp i detta avlånga skitland och eftersom vi aldrig hinner träffas tänkte jag passa på under tisdag kväll och hela onsdag för då är jag ledig. Och på torsdag morgon har jag kravet på mig att sätta mig på en buss klockan 6 igen, åka till Kalix, och sedan byta till Luleåbussen där. Visst, jag skulle kunna strunta i det eftersom jag bara har två arbetslektioner som jag kan genomföra hemma lika bra, om inte bättre. Men det går såklart inte för sig för att halva min värld har bestämt sig för att göra allt för att ge mig dåligt samvete. Det får mig inte att vara gladare, men det verkar de flesta skita i, det med. Det är konstigt att man har mammor var man än vänder sig i sitt liv, och att det är hon där hemma som pressar minst. Konstigt, tycker jag. 

Jag skulle vilja be hela världen dra åt helvete. Men såklart går inte det heller. Ingenting går som man vill när man vill att det ska gå. Världen är skit, vi lever i den och vi är skit. Det är väl bara att vänja sig vid den äckliga sörjan. Ja, och jag vet att ni nu kommer vilja påminna mig om barnen i Afrika som svälter och knarkarna på Plattan i Stockholm, judarna under Förintelsen och de hustrur som blir misshandlade av deras män. Ingen idé, det övertygar mig bara mer om att världen är skit. Hela världen, och alla som är i den lider. Jag väljer bara att inte vara tyst.