Suck, suck, suck. Allt jag gör är suckar över världen dessa måndag- och tisdagmornar. Det är meningen att jag ska arbeta flitigt med multimedian, men inspirationen är alltid i botten så jag fäster mina ögon vid skärmen, återupptäcker världen i form av internets texter och bilder. Jag hittar saker att sucka över. Jag suckar över nyheterna, över blondinbella, över hetsen, över bristen på kunskap, och sen vaknar jag, och ställer mig frågan om vi suckande är så mycket bättre själv. Svaret blir alltid nej. Och så suckar jag igen, surfar vidare och fortsätter sucka. Man får helt enkelt ta att världen är skit, att du och jag är skit och att det mesta kommer gå åt helvete. Suck.