Jag erkänner, jag kanske överdrev allvaret i situationen. Heroes går bättre nu, jag har pratat med en göteborgare, jag har skaffat en träningspolis på heltid och lyckats rata en chokladkaka. Sömnen svider lite i ögonen och trots att jag vet vad som väntar och att jag tycker synd om världen känns det skönt att veta att jag ska sova inatt, och vakna imorgon. På agendan imorgon;

*Ta Gandhi till veterinären

*Tvätta och packa

*Svänga förbi apoteket

*Fixa visning av en lägenhet 

*Köra bil så jag kan skina, gnistra och glänsa på körskolan på onsdag

Jag ska snart viga en timme åt fåniga flickproblem. Sex and the City, mina damer och herrar. Det är skönt att få känna sig som en liten romantisk flicka då och då. Jag har lätt för inlevelse; när jag såg The Truman Show trodde jag att jag levde i The Truman Show resten av dagen. Känslan är obeskrivlig, hur mina tankar tvångsmässigt leker med mitt förstånd. Hittar inga metaforer för det här, får ringa Amalia.. 

Gick skit på körlektionen, dog i Heroes, abstinens, myggbiten från promenaden, skavsår på hälen, killen med lägenheten har inte ringt ännu, ingen festkompis på Beach Boys, Gandhi har blåskatarr. Och nu ska vi vara glada?

Kanske på grund av att jag flitigt kollat American Inventor denna ganska sena kväll, har ideérna sprudlat.

Idé nummer ett är en liten bok, men inte vilken bok som helst, och jag ska förklara historien bakom; Jag har en vän vid namn Amalia, och när vi samtalar är vi hängivna fans av metaforer. Vi hade en gång ett allvarligt samtal med min avlägsne släkting Hanna om metaforernas signifikanta betydelse i livet, i vardag óch fest, i lycka och sorg. Hon förstod, och nickade instämmande. Se, vad kommunikation kan göra mycket för alla? Metaforerna ska inte vara för klyschiga, tycker vi, gärna med en vardaglig tvist, eller en riktigt lustig, pervers touch. Fick alldeles nyss ett sms av Amalia, där hon relaterade ett förhållandeproblem i likhet med undran om mjölken har blivit sur. Ska man dricka, eller ska man söka sig ett nytt paket? Kanske till och med en ny sorts dryck? Roliga synonymer, slog mig just, är ockå något som kan hamna i boken.

Idé nummer två har uppstått på grund av min vovves konstanta ökning i vikt. Lugn, det ska vara så, han är en liten valp ännu, vägde runt 4 kilo när vi hämtade honom, nu vid 12 veckors ålder väger han 12 kilo. Han ska upp till över 40 kilo inom detta år... Och han är skittung att bära. Nu nalkas den långa segelfärden, och att lyfta krabaten Gandhi på och av båtdäck är inte bekvämt för rygg. Så jag ska sy en lyftanordning, som går att anpassa till hans storleksökande. Jag fotar den när den är klar, om den blir klar, så ni får en klarare bild.

Läget nu? Med pappas minimala dator i sängen längtar jag efter min nya dator från skolan. Med allt smygande under nattliga energiernas intrång, längtar jag efter en egen lya. Med blekhet och lite väl mycket överskottshull, längtar jag till jag kommit igång med långa promenader och stekning ute i det gröna och under det blåa. Med Gandhi i sovrummet, längtar jag lite efter åldern då han inte pendlar mellan total överskottenergi och överväldigande trötthet, trots att han är ett underbart, nyckfullt gullmonster nu. Men mest längtar jag efter att se en stabilitet någonstans, gällande livet, slitna situationer och slitna relationer.

Fotad med webcamen denna stund, om Gandhi skulle få ligga i sängen skulle han ta upp minst en tredjedel..

Omänskligt attraktiv, det är så jag känner mig med håret spretande och trotsande av gravitationslagen, sår på händerna, värk i benen och munnen full med rabarberkräm. Nyvaken, solskygg, hungrig; inte den finaste blomman i backen. Kalix stora festival tar väl slut idag, gårdagen signalerade att domedagen var kommen med statistiken att 1 av 5 i massan grät eller var förbannad till en bristningsgräns mot slagsmål. Där fanns även snikna jävlar. Men, det besvärades inte vi fyra hurtiga tjejer av! Kul kväll ändå, hörni!

Väcktes 07.30, inte allt för nöjd; någon lite mindre nykter eller ännu mindre intelligent hade tagit beslutet att ankra en öppen båt mitt i älven vid bron, och sen lägga sig däri och sova. Det blev ett rejält pådrag med brandbil, ambulans och polis. Fick lov att nästintill slå mig hårt i huvudet för att kunna somna igen, och det var definitivt inte lika skönt! Jäkla båttok!

Solen steker på min arm och frågan kommer till mig om och om igen som ett automatstyrt pingpongspel; ska jag gå ut? En stor del av mig vill gå och sova igen, men det vankas frukost på kajen. Hur skulle du göra?

Vid kajen låg vi, mitt i vattnet låg han

Det har passerat en tid av vilande, eftertänksamhet, vimlande.. Midsommar blev lyckat trots först tvivel och senare impulser, och det har inte varit mycket till kyla här ute på risfältet. Värmen har varit nästan för tryckande och intensiv för Lilla My, som nött TV och insupit ledighetens härlighet.

Många metaformarathon har lett mig och Amalia mellan dimma och dimma. sköna stunder, nätter, trots sorgen att körkortet ligger långt bort och vespan ännu är en stadig följeslagare. På tal om körkort har jag tagit min första lektion. Min bilskolelärare är en riktig pärla, ett original, och även en gammal vän till min mamma. Johnny, man hör ju på namnet, det klingar "Emilia gillar".

Dagens sanning är att kungen av pop dog inatt mellan 12-01. Här har vi haft en slags hänförd likvaka, systrar som suttit i förnekelse med ögon klistrade på CNN, öron spetsade. Ett tungt slut på ett tungt liv, kan jag tro. Skönt, kan jag tänka mig. Ett evigt utnyttjande och misshandlande, ett uppmärksammat kändisskap och anklagelser lagda åt det illegala hållet - Kan det vara ett liv värt att leva? 

Segla vidare, ni andra, nu ska vi ut på havet. Lyckospark, någon?

Gårdagen började i gyttjan och slutade i ett luxuriöst bad - det blev helt enkelt en bra dag till slut. Ponnyn som jag älskar men inte har tid med har nu funnit betesmarker 10 mil härifrån, hjärtat grät såklart; men när jag såg Gandhi så höjdes humöret 5 oktaver och jag log gladeligen åt det mesta! När vi återvänt till Ryssbält, en häst fattigare men en hund rikare började funderingarna om Pålängevisit komma. Moppen var i fas så jag satte mig på den och styrde mot ett trevligt folkslag som kallas Pulingborna. Dagens uttryck var "Vi ba kööör". Jag var domaren dömer (muminmamma) och gav stilpoäng i brännbollen, bärande ett passande klistermärke i pannan med ett stadigt budskap. När jag kom hem pussade jag på Gandhi, såg Exorsisten med mina systrar, sövde barnet och somnade själv. Bilder:

Fikadags snart, vi är fem glada tjejer som får dela på allt eftersom bortfallet av slöfockar är konstaterat enomt. Jag har en fundering; varför har MER-flaskorna så stora öppningar? Det innebär MER-mustasch, onödigt spill om man tappar den och skräpnedfall.. Kan inte fatta. Nu poppar vi Beach Boys över hela skolan och längtar till sommarvädret, vilket verkar ha tagit semester. 1 dag Gandhi, 3 dagar Jannie-fest och 6 dagar avslutningstokande.

Och då hade den småtrasiga ledningen på NTI beslutat att alla NTIs mediautbildningar i landet ska sluta undervisa i inriktningen textkommunikation, den inriktningen jag valt. Det måste vara det dummaste beslutet de tagit i hela NTIs historia. Givetvis fungerar världen så tragiskt att allt handlar om pengar, och textinriktningen kanske tar mer pengar än vad det ger; NTIs stora giriga företagshand griper efter mer än vad den får och då lägger man ner, i enkelhet. Det är verkligen ingen som överväger att en utbildning ska förse människan med just utbildning, och att samhällets funktioner är det viktigaste att lära sig för att sedan få en generation som förstår samhället och behandlar det på rätt sätt.

Det ligger nämligen till så att NTI erbjuder tre olika textinriktningar - grafisk kommunikation som i grund och botten handlar om webbdesign, redigering och form, rörlig bild som övergripande lär ut konsten att filma och sedan textkommunikation, som lär ut att använda det skrivna ordet anpassat till rätt målgrupp och i huvudsak hur man kommunicerar genom skriften på bästa möjliga sätt. Dagens utbildning ser ut så att när man är 16 år får man välja vad man vill gå för linje. Den tiden i en ungdoms liv har man inte mycket i skallen annat än att supa, ligga och vara allmänt trotsig. Kan man då göra ett för en själv rättvist val? Knappast, med den intelligenskvot som är medel för 16-åringar.

Ingen av utbildningarna grafisk kommunikation, rörlig bild eller textkommunikation är yrkesförberedande, men de kan inte heller klassas om högskolegrundande utan att eleven själv väljer till samhällsvetenskaplig profil. Vad tror ni är mest samhällsbildande och akademiskt grundande? Grafisk kommunaktion handlar i huvudsak mest om att lära sig program som sedan blir omoderna och lära sig trender som sedan går ur. Filmyrket är rätt begränsat som utbud, och får du inte något jobb inom den branshen är utbildningen rätt överflödig och onödig. Text, blir det någonsin omodernt? Kan man använda det överallt? JA.

Ledningen för NTI har alltså tänkt med röven än en gång. Tack för det. Den giriga, äckliga handen som världen griper med håller på att blir centrum för allt och jag är inte ens förvånad, bara förbannad.