Hej där ute allahopa, är ni deppiga eller hiskerligt gladeliglada? För mig går det såklart i vågor, som för alla andra hormonstinna nittonåringar. Jag kom på det, att i år är ju året jag fyller nitton! Inget speciellt händer, och det är kanske därför jag börjar känna mig lite gammal, eller som att det är dags att inte vara som en grön unghäst, mogna lite, sluta spela Super Mario 2. Men jag tänker inte bli stor, så Pippi och åt krusidullpiller för det, det skulle ge henne en chans för evig ungdom. Så som alla söker det, evig ungdom. Rekarnation hade kanske varit något, men att leva ett liv för evigt..? Saker måste få ha sin gång, tänker jag. Men, jag kanske ska bli religiös, något buddistiskt sådär, det kanske är det som ger mig den där Pippi-chansen.

Faschinerad över att Super Nintendo äntligen fungerar sitter jag framför dumburken och spelar för jämnan. Idag har jag annars värmt upp med att dammsuga vardagsrummet, tvätta, hänga tvätt, vika in tvätt i garderober, diska, vädra här hemma. Senare gick jag för att hjälpa Bäbisbäbis föräldrar, muminmamma är trött och muminpappa jobbar. Röjde upp hela deras hus och fick som glädjestoft att titta på den lille vackre varelsen, krama henne, bara titta och titta. Dem låser ens blick, insåg jag. Bäbisbäbis! Kul att vara någon slags faster nu. Snacka jag ska sitta barnvakt senare!

Nu ska jag berätta om ett nytt projekt; måla och lägga golv i kök och hall. Om det tillåts av herr hyresvärd, tänker jag. Fan vad kul det känns! Faktiskt, riktigt skoj och roligt och kul. Gillar att pyssla lite mer grovt, fast svettas är inget för mig; så mycket ska man inte ta i. Det ni!

Och så skänker vi en tanke åt Gandhi, kommer snart till dig!