Jag försöker nämligen få mina geniknölar att synkronisera och komma fram till en omröstning, utan resultat, och det ger mig lite ångest. Finns det verkligen ingenting jag vill fråga er? Och hur mycket ska jag censurera mina värderingar och åsikter, var står vågen i balans mellan feghet och rent hån? Hur hård får jag vara? Jag vet hur yttrandefriheten ter sig; en synnerligen luddig lag, och jag har läst de journalistiska etiska reglerna; synnerligen luddiga regler. Neutralt är tråkigt, beiget och nästan smärtsamt ynkryggt, det tänker jag aldrig bli i någon fråga över huvud taget. Med det kommer man varken framåt, bakåt eller åt sidan. Är man neutral när man trivs där man är? Och hur avgör man om man trivs bättre här borta, eller där borta? Hur skulle det vara om vi inte bodde här, utan flyttade dit?

Nu drev jag nog iväg i min egen filosofibana. Prison Break nu, får väl tänka ut något respektabelt och ändå småskadat under pauserna.