Min resa leder mot slutet, jag besökte nyss damtoaletten i Luleå och möttes av insikten att något underligt kreatur intagit lite fel plats; en man verkade uppehålla toaletten. Han måste ha lagt sin livs kabel, hans stön ekade mellan väggarna och hans rumpa utbrast långa klagosånger i häftig diskant. Jag är traumatiserad, och undrande; hur kan någon ljuda så, och på damernas? Jag återstår i formen av ett frågetecken. Jag släppte förbi en i kön för att låta mig smälta det jag upplevt. Slutligen var jag ju tvungen att gå in där, och jag gjorde entre mycket motiverad att inte röra något där inne. Har nog aldrig stått och kissat så stadigt som då.. Jag skyndade ut i sådan hast att jag glömde tvätta händerna, och fick låta regnet göra sitt vattniga jobb. Sitter fortfarande och undrar vad som verkligen hände där. Det är nu mina varningsklockor ringer och säger att detta kanske inte är rätt slags material att dela med omvärlden i en blogg, och jag stänger, men jag var tvungen att få det ur systemet. Precis som han..

Inte så laddade, inte så tända. Har med mig evighetsboken så det är ingen fara, har laddat upp med åksjuketabletter men det känns örda, örda, fuck svår börda. Snart trampar pappa iväg med cykeln lastad med pakethållarpaket - jag.