Kära landsmän. Inatt kunde jag inte sova. Sängen var obekväm, oron spred sig i hela kroppen som yttrade en skakning, en rysning, något obehagligt. Min kära låg brevid i sömn, lugnet var spritt i honom. Jag började vanka av och an här i vår lägenhet, överallt. Vad ska jag göra?

Jag tog på mig skorna, jackan och halsduken och gick tillsammans med min hund för att titta på stjärnorna, timman var sen. Jag kom på vad jag måste göra nu, där jag låg och tittade på de där små, små glimrande ljusen och kände snön krypa in. Jag vet inte vad känns rätt nu, så jag måste helt enkelt låta bli att göra det som känns fel.

Det kan hända att det inte betyder mycket för er, men det betyder för mig. Det betyder en hel massa oändlighet med mycket. Svåra problem för Fröken svår nu. Dags att sova lite.