Jag är en jäkla klant. Jag vet om det. När jag klantar mig, som tillexempel tappar ett glas, spiller på kläderna, torkar händerna mot soffan, alltid slår sönder något eller skadar någon, suckar jag bara tyst och känner mig lite hopplös, lite besviken kanske. Jag får ingen chock. Jag är den som alltid lämnar lite för mycket vatten på golvet i duschen och bestämmer mig för att ta på sockarna lite tidigare. Nu har det fallit sig så att jag klantade mig igen. Jag slog in fel pinkod i telefonen tre gånger, helt idiotiskt, och nu måste jag ha en pukkod att låsa upp telefonen med. Jag måste alltså gå till en Teliabutik och registrera mig på halebops sida, så jag kan gå in där och beställa hem koderna i sms eller brev. Men först måste jag registrera mig, och då måste jag till en butik, det kommer bli krångligt, det känner jag på mig.

Jag får väl ha lite överseende med mig själv - Jag kanske inte föddes med de bästa förutsättningarna för att inte bli en klant, kanske var det bara så. Det var naturligt. Något annat barn fick kanske lite mer vacker grace och jag fick sitta där med min klumpighet i ett hörn.Min familj har överseende med min klumpighet, fick låna syrrans mobil. Kommer inte svara på mitt vanliga nummer, folks!

Värmen är tänd, så att säga.  Jag har gjort mina morgonbestyr, tvättad och klädd, och funderar på en promenad. Värmeljusen är tända och frukost står för dörren. Måste väcka älskling snart, vi måste skaffa ny säng, den är så kopiöst oskön, det var därför jag klev upp före älskling. Stenhård säng och ont i nacken och torr i munnen. Efter ett glas vatten, en panodil och halstabletterblev det bättre. Senare tar vi bussen in till byn. Handlar karra, ser film, bastar, spelar guitarhero. Var jag får allt ifrån? Glöggen!

Min dators klocka visar 03.14, och väggklockan fem över 2. Vad den är egentligen kunde jag inte bry mig mindre om. Från och med nu är mitt rum en stressfri zon. Jag har tapetserat och handlat nya saker, och nu njuter jag fullkomligt av att se mig omkring, jag myser åt min egna kreativitet. Så otroligt skönt ljus härinne! Jag gillar punktbelysning. Nu ska jag bädda ner mig mellan lakanen och slå igång ett Vänneravsnitt på den nya, lilla och framförallt söta platt-TVn. Jag har beställt väckning till tio, och om jag har tur gör min pappa frukost på sängen åt mig. Han brukar vara en riktig klippa på sådant. Jag har hittat mig en digitalkamera i husets gömmor, och jag ska nu försöka, på heder och samvete, fota mitt liv lite mer, lite oftare, lite bättre. Efter en kväll framför TVn med systrar, The Grudge och Rush Hour, tre originella ting, kommer det ge njutning att sova. Jag är ikväll hemkommen från Mumindalen, och där var det 30 minusgrader. Jag styr min kosa dit igen imorgon. Jag räds icke kylan.

Frossa, feberfrossa, utan feber. Jag kämpar på iallafall, har läppar torrare än snus och strupe slemmigare än Timon & Pumbas föda, man får fortsätta iallafall. Ty idag skall arbete utföras. Mitt rum ska göras om. Hela morgonen har jag burit ut möbler ur det, och pappa har börjat med de vanliga spackel-förberedelserna. Mina systrar är i stallet. Mamma jobbar. Ikväll, om jag inte mår allt för kasst, ska jag ta med den svarte springaren ut på en tur i mörkret. Nu har jag ärenden att springa och samtal att ringa. Jag måste skynda mig, det finns en soffa, ett glas C-vitamin och lite "KanJang" som väntar.

Emilia som liten primadonna