Jag tror inte att mitt liv kommer bli detsamma någonsin igen. Jag tror inte jag kommer klara mig därute om jag inte har ett värmeljus tänt någonstans, hela tiden. Jag har blivit besatt. Skenet, värmen, lukten, känslan.. Det finns inget så äkta mysigt som ett levande ljus. Det skiner för livet själv.

Jag är uppe, har just stoppat om snustrollet i sängen, själv är jag såklart givetvis superpigg, underbart som det är, så illa däran att jag inte ens klarar av att ligga still och försöka sova. Det är lite krångligt, det här med mig och sömnen. Jag kan somna på allmän plats, lätt. Jag har sovit i restaurangen där vi äter lunch varje dag, som exempel. Jag somnar när jag inte vill somna, som på lektioner, på bio, i bussen. När jag är riktigt trött så kan jag lägga mig i sängen och bara slockna på kvällen,  men det är inte ofta. När jag är själv vaggar TVn och Vänneravsnitten alltid mig till sömns. Att försöka sova brevid någon annan som redan sover gör mig stressad, jag vill somna fort, jag vet att det är skönt att sova, och jag vill framförallt slippa vara ensam i det kolsvarta rummet. Jag hatar mörker. Och det är logiskt, klart man som gammalt flock- och flyktdjur inte gillar när man inte har någon bild av hur saker är runt omkring en när man ska slappna av.

Jag är även krånglig för andra när jag sover. Jag är svår att väcka, jag snarkar, jag ligger aldrig still, jag pratar i sömnen. Jag drar långa tal om konstapel dit och officierare hit, jag har alltid konstiga ordval, gammalmodiga uttryck. Ibland har jag hela samtal med folk som tror att jag är vaken, fast jag hela tiden bara sovit och pratat i sömnen. Jag är också märkligt nog alltid förbannad när jag sover. En gång hotade jag Amanda med att sparka in pannbenet på henne, och kommer någon för nära så vevar jag till med näven.

Jag är dessutom även krånglig för de som sover medan jag är vaken, för att jag är en sådan enorm klant. Jag får himla med ögonen och svära åt mig själv hela tiden. Nu försöker jag smyga för att älskling inte ska störas av mig, men det går helt enkelt inte. Jag vickade nyss en högtalare så det small i hela huset, jag lyckas aldrig missa den där knarrande plankan på väg till köket, och dessutom smäller jag alltid i något när jag går i genom korridoren. Jag kan inte ens vara tyst nu när jag skriver, för jag trycker hela tiden på någon konstig knapp av misstag så datorn börjar pipa. Helvetet.  

Jag är alltså nu parkerad framför datorn, med Southpark och lite chipsrester. Jag funderar på att gå med i AK. Anonyma klantarslen. Jag ska ställa mig upp där och säga - Hej, jag heter Emilia Rova, och jag är ett klantarsle, med handen på hjärtat. Men nu ska vi inte vara bittra, kanske sömnen smyger sig på snart. Ska dra hem en säsong av "Fawilty Towers" och något annat att roa mig med under veckan, när jag ska njuta av mitt nya, snygga rum. Det känns verkligen så, att jag vill hem och njuta, så mysigt tycker jag att det är. Hem, och tända 100 värmeljus i mitt rum, kramas med hunden, klappa en häst, se vad familjen gör. Men det händer när dagsljuset kommer. Tills dess, ska jag bara äta en massa massa chips. Tro mig, jag kan.  

Jag känner mig som en pensionär när jag tänker som jag gör - och tänker det gör jag på att tiden går sakta. Klockan är ju 11:23 pm! En lördag! Och här sitter jag i inbillning, eller inbildning som Amanda skulle säga, och totaltror att det normala att göra nu är att sova, att alla andra gör det. Men, jag skulle gissa, att fallet är så att inte ens mina yngsta kusiner sover ännu. Det är lördag, och inte ens midnatt. Jaja. Mitt snustroll sover i alla fall här brevid. Mitt snustroll som har lyckats sluta snusa, jag är stolt över honom. Nikotin är en hemsk drog som man inte vill fastna i, kan jag lova.

Tänkande människor som vi är, jag och min andra hälft, har vi slagit våra kloka huvuden ihop och kollat barnfilm ikväll, "Igor". Skön faktiskt, jag skrattade åt de krispiga replikerna, en "Ringaren i Notre Dame" inspirerad historia om ett samhälle som fungerar lite som vårat, men med mindre samvete. Sevärd! En annan film som är på en helt annan nivå är "The God who wasn't there", som jag önskar att alla kunde se nu, fort ska det gå, och sedan kanske ta förnuftet till fånga. Men, det är för mycket att hoppas. Och visst, vi alla ska ha yttrandefriheten att säga vad vi vill, och framförallt bara friheten att få leva som vi vill, tro vad vi vill. Så länge det inte skadar... Ämnet som filmen behandlar är intressant, religionen. Jag anser dock att religionen faktiskt har skadat, eller så är det bara mänslighetens otroliga brist på intelligens som ömmar där med. Nåväl, det är en annan fråga, och låt oss inte bli bittra.

När vi ändå tog upp film.. Ett annat filmtips är "The Hammer", skitkul, lite Rocky goes medelålders och dödlig sådär, och vill ni se lite elakhet lysa ur den annars så helylle Samuel L. Jacksons ögon ska ni se "Lakeview Terrace". Jag kommer aldrig igen kunna se på den människan på samma gamla goda sätt efter den filmen. Det har jag funderat på, hur jag bildar en uppfattning om skådespelaren genom att se deras karaktärer, gör alla ni andra så också? Helt felaktigt, men det kan vara svårt att ta ett steg tillbaka och skilja på verklighet och fiktion också. Nu ska jag väcka snustroll igen, han är säkert mitt uppe i någon kul dröm. Ska förstöra den lite och påminna om verkligheten, som säger att vi borde borsta tänderna eller ta oss samman och göra någonting, iallafall. 

Vahetterenu.. Vi är i byn, för att göra det vi gör bäst här - nämligen bastar, ser film och är med folk. Vi har varit runt o kikat på hus, en i sällskapet här är som lite sugen. Ett litet, minsta i världen, är min favorit, där kan man verkligen tänka sig att spendera tid med glädje. Iallafall, jag sitter här i paltens rum och väntar på att pojkarna ska vara bastade så jag får basta. Själva palten är på dejt. Min sjuka har inte gett sig ännu, så denna vecka har jag inte börjat med den grå trista vardagen som andra runt omkring mig, utan jag har bara njutit av det förlängda lovet. Jag känner att jag inte är 100 %, långt ifrån, men med alla får ute på bete kan man inte veta mycket. Nä men titta, här sitter jag och okynnesskriver. Tänker på Katjakaj, hon har jag inte hört av på länge. Måste kolla läget med sockerpullan.  Fortsatt trevlig kväll ni andra, vår blir lugn som vanligt.

Jag sjunger in soluppgången, här högst upp i den dunka morgonlägenheten. Jag förbereder mig för en dag. Jag påminner mig själv om the intention, varför vi lever. Jag försöker komma ihåg de dagar som slutat bra. Jag leker med minnet, och med fantasin om nya minnen som kan skapas idag. Nu efter meditation, får kistan lite packning. En kopp te, en macka med älgstek, honung. Sen är det dags att låta strupen ljuda än en gång.

Dagen har slagit om till kväll, natt och ny dag. På ungefär sju timmar är det ljust igen. Jag sitter och knuffar på min pojkvän, försöker få honom att vakna. Han pausade, det vill säga bara sov en stund mitt i allt och ställde klockan för att vakna och fortsätta med det han gjort innan han sov en stund mitt i allt. Nu är det så att klockan ringt och han stiger inte upp. Hela syftet med att pausa är ju att starta någon gång igen, men det glömmer vi alltid när vi pausar. Vi kör en stop och sen en play nästa, nya dag. Tänk er att varje dag är ett videoband. OCh vad menar jag med det? Nu gled jag iväg. Det här var en konstig filosofi, vi byter ämne.. Jag ska alltså väcka min pojkvän. Det klarar jag nästan aldrig av. Jag hatar att väcka folk, för jag vet själv hur tungt och bittert det är att bli väckt, och hur mycket man hatar människan som gör det. Men, har jag lovat att jag ska väcka honom gör jag det och nu får jag försöka igen, för han har tagit upp sitt snarkande. Inte bra.

Ljusmani, är vad jag fått. Jag älskar tända ljus. Vi brukar tända 60 st ljus när vi myser. I förrgår, när vi var med en palt och mös på, gick brandlarmet på grund av alla ljus. Jag älskar tända ljus. Idag har min skola börjat, men jag var inte där. Jag hängde över den vita porslinstronen igår kväll. Jag kan ha vinterkräksjuka, jag vet inte. Jag stannar här till söndag och tar det lugnt. Min hosta måste börja avveckla sig snart, annars måste jag till läkaren.

Det är bäst att vila och göra ingenting efter det. Se Southpark, spela Heroes och mysa ner i soffan till The Little Mermaid.Jag känner mig lite matt, ska nog vila till älskling är hemma från jobbet. Skönt!

Note to myself; Glöm inte någonting överhuvudtaget.

Ett inlägg har vid situationer upprört läsare. Jag kör en "Ta bort" på det och ber faktiskt om ursäkt om någon speciell har tagit illa upp. Min tunga kan riva, jag ber om ursäkt för detta oeftertänksamma sätt jag har handlat. Må detta falla i glömska, o käre du.