Idag har vi kompledigt efter gårdagens seglats, vind i håret och glada hundar. Fiske, grillning, kissa gräset. Kul hade vi! Idag har jag sovit relativt länge efter frukost och morgonturen med Gandhi. Promenad två med Gandhi stundar, pizza efter det från det lokala stället och en film. Imorgon är det skola, och dagen då vi får datorerna, wunderful! Nu måste jag ta på mig promenadskorna och plocka fram hörlurarna; dags för Ormberget.

Hehehe, skrattade djävulen på kroatiska, som min gamla bilskolelärare brukar säga. Poeten ligger och vilar i ett hörn och pianot på höstvägen ljudar smärtsamt. Jag försöker lära mig prologen till Skönheten och Odjuret, vilket hittils går ganska bra, som fransmannen som var mitt emellan eiffeltornets höjdpunkt och marken sa. Emma have left the building, efter en lördag med stad, max, te, tv och promenad. Hemskt gosigt och keligt. Om jag lyckas slita mig från pianot, var dagens plan diskning, ta ut soporna, promenera med Gandhi till Ormberget och bära upp lådor på vinden. Ser inte lovande ut för mina planer, jag kan med min magiska kraft förutspå att ingetdera kommer hända. Pianot kommer ljuda, som självstående, ihärdig syssla. Nu måste jag komma i ordning. Dam, dam, dam, dam, dam dammm dam.

Underverk görs och underverk kopieras, och görs ännu mr underbara. Lyssna, och lär. Just nu är Stonemountain här, hon ligger i sängen och pratar med Rickard, jag sitter här och väntar på att vi ska återgå till Sydparken, ett fint litet avnitt är uppvärmt. Lägenheten strålar i skenet av värmeljus, Gandhi vilar. Vi har träffat en vän idag, Sally, sex år gammal briard, glad i hågen och svart i pälsen. Vi gick vilse på ormberget och kom otippat ut på Kronan, och då blev vi lite småräddade av Sallys ägare, som visade oss vägen. Vi bestämde att våra hundar ska börja playdatea, glada i varann som dom var. Dagen har varit bra, god mat, gott sällskap, god anda. Hur har ni det? Berätta.

Efter många dagars om och men, och många vändor här och där - igen, har jag glömt endel väsentliga saker att berätta. Min käre Gandhi har fått förstapris i BIR och HP, och tredjepris i BIS. Vad betyder då detta? BIR står för bäst i ras, vi hr nämligen arit på utställning, jag och den lille brune, min lilla påsk. HP står för hederspris, och det får lovande valpar om de ser ut att ha möjligheter för att placera sig högt på utställningar i framtiden. Han är alltså byggd efter rasstandarden, riktigt bra omdöme fick han som vi ska spara..

Själva verket ligger till så att jag inte egentligen är brydd om utställningar, detta ytliga, lite fanatiska tillhugg för att fiska komplimanger, men jag tycker ändå det var riktigt kul att han fick så pass bra placering och fick träffa lite andra vovvar på köpet, och dessutom träna sig att åka bil. Ju bättremeriter Gandhi har, desto mer åtråvärd blir han för betäckning, och att så sin vildhavre är väl alla hingstars dröm?

Den lille brune är inte längre så liten, han är en herre på 20 kilo som inom snar framtid väger 20 till, älskar att plocka bär, jaga fjärilar, titta på fåglar i skyn och skäller i takt när man spelar piano. Han är vild, men snäll, och tar ett nej från mig ganska bra. Han följer mig duktigt, vi går ofta okopplade i skogen, han är avslappnad på det viset. Han är avslappnad på alla vis; han kan sova var som helst, när som helst, och han förstår inte varför någon skulle vilja någon annan något ont, utan rusar jämt fram tll främlingar bara för att få säga hej ordentligt. Han är världens finaste, faktiskt, mitt lilla björnlejon. Min påsk.

Efter dagar med fina verser om The Burgin och The Pervgin på skottiska, många badrundor till Avasundet med Gandhi och nu på senaste - packning, är jag äntligen hemmastadd i min älskade lägenhet. Mitt piano står där i perfekt Emiliaanda, mina gitarrer hänger där de ska, Bob Marley sjunger på ur högtalarna och TVn visar en Coldplaykonsert. Gandhi ligger och sover i ett hörn, stackaren har fått urinvägsinfektion och har just fått en litet piller medicin. Vad kan man säga? Jag stormtrivs.

Jag känner för att tända ljus och dricka te, men det är kokhett här inne så det får nog bli ett glas saft och någon typ av mellanmål.. Först måste jag sänka musiken och se om jag kan ta några noter på pianot. Nycklarna ligger på bordet, avslappnade. Liftarens Guide står i bokhyllan tillsammans med "Kaxiga tjejers guide till att få vad dom vill ha" och "Författarkortleken". Allt är i ordning, så att säga.

Kära, vackra tåååårnedal, och alla dessa oknytt. Ett sällskap kom med båt från Finland och förde med sig hela Tornedalens armé av knott upp till huset, så nu är jag biten i pannan. Igår fiskades det, men jag och Gandhi promenerade iväg . Mitt elafantminne drog sig till minnes att jag en gång i mitt liv plockat hallon efter vägen där vi var, och jag drogs dit som nattfjäril mot ljus. Mycket riktigt, där fanns kvar det gamla hallonstället, och jag som ett barn plockade tröjan full till jag var alldeles kletig, Gandhi som en människa plockade sina egna bär direkt från busken.

Senare fikades det, och hemma i säng kollade jag och mumintrollet film, Interstate 60. Rolig tankeställare! Idag har jag underhållit min gamla mormor, och snart vankas rökbastu och grillning. Gandhi sover utmattad i ett hörn.

Placebo, så vi bara tror att vi känner? Nu är jag och Amalia hos Simon, efter lite badande i Vitsanden. Härligt! Helgen har varit kul, om än lite hård; har faktiskt sovit i princip hela dagen idag, kastat bort ett gott väder. Imorgon blir det ändring på detta inneliggande, jag och Gandhi kanske hänger med Simon till Storön och lägger oss där och över press. Amalia vill lyssna på en deppig låt, så det blev självklart Placebo, vad annars?