Idag börjar det, en helg av härjande. Själv tänkte jag inte stå för så mycket av det, ska träffa pålängeborna idag, se lite popmusik på Rix och sen ska Amalia sova hos mig i båtet. Och så fredag, blir lugn, sitter mest vid sidan om tror jag. På lördag sker klassåterträffen och med skräckblandad lycka ska jag se hur mycket brunare än mig dom blivit under sommaren..

Vad känns mer? Ganska positiv, längtar faktiskt för en gångs skull till skolstarten, denna trotsade dag.. Då flyttar jag och Gandhi in, och den här gången gör vi det rätt och riktigt. Har en skön semester på båt bakom mig, ryssvärmen verkar rulla in på allvar och ankor kvackar här utanför.

Är ganska nyvaken nu, väldigt varmt ute, hoh. Frukost stundar, och sedan kanske lite TV-tittande innan Gandhi den vise och jag ska vandra en sväng i stekhettan. Vad gör ni i helg? Hör av er om ni är i Luleå, ni hittar mig i södra hamn. Hasta pronto, mis amigos!

Spelet labyrint - Ost och kex - Varm choklad med sprutgrädde - Tända ljus

Jag försöker nämligen få mina geniknölar att synkronisera och komma fram till en omröstning, utan resultat, och det ger mig lite ångest. Finns det verkligen ingenting jag vill fråga er? Och hur mycket ska jag censurera mina värderingar och åsikter, var står vågen i balans mellan feghet och rent hån? Hur hård får jag vara? Jag vet hur yttrandefriheten ter sig; en synnerligen luddig lag, och jag har läst de journalistiska etiska reglerna; synnerligen luddiga regler. Neutralt är tråkigt, beiget och nästan smärtsamt ynkryggt, det tänker jag aldrig bli i någon fråga över huvud taget. Med det kommer man varken framåt, bakåt eller åt sidan. Är man neutral när man trivs där man är? Och hur avgör man om man trivs bättre här borta, eller där borta? Hur skulle det vara om vi inte bodde här, utan flyttade dit?

Nu drev jag nog iväg i min egen filosofibana. Prison Break nu, får väl tänka ut något respektabelt och ändå småskadat under pauserna.

Människor, dessa människor. Känslan lingerar, känslan att vara utanför. Varför drar jag ofta slutsatsen att de är idioter när jag funderar över det hela? Varför känner jag mig återigen och återigen väldigt besviken? Kan man inte förvänta sig sådant som jag förväntar mig? Moral, lojalitet, intelligens.. Är det helt ur bilden att tänka så? Nu sitter jag här i Piteå och mina funderingar har gjort mig förbannat less. Jag tror vi styr skutan ut mot havet, för att återvända imorgon, eller så tar jag en tupplur, och hoppas att jag vaknar på rätt sida; gör ett nytt försök. Är det värt det, eller blir jag besviken igen?

Underbara 50 kvadrat, egen uteplats, badkar, klädkammare, piano.. Hur fantastisk lägenhet har inte jag skaffat mig idag?!?! Jaaaaaaa! Man ryms att vända sig om i den här!!

Tillbaka på ruta ett, eller båt Emma Joe, som man också kan kalla det. Minisemestern var kul, som vandrade från den ena öde byn till den andre. Återsåg en gammal vän som blev en aktuell vän, och funderade över detta med vänskap. Någonting som vissa verkar ha svårt med, var fan är ni, och var är den inbjudande tonen? Hur låter era röster nu för tiden, tjejer? Jag räknar inte med något längre. Jag har inte pratat med någon av er om detta för glasklarheten borde vara glasklar. Jag konstaterar nu och kungör öppet att vi växt ifrån varandra. Ni verkar helt plötsligt ha blivit så förbannat korta.

Två dagar i Ryssbält och tre dagar i Korpik; härliga tider. Diskussioner om Liftarens Guide och livet, tända ljus, sena nätter, vänstervridna barnprogram, fina middagar på verandan, nya bekantskaper, barnpassning, musik. Vissa saker faller sig naturligt, tack och lov. Vore börda om man fick kämpa för allt.

Nu är jag sliten och ganska undrande. Kommer någon någonstans? Som Liftarens Guide Till Galaxen meddelar på omslaget; "Ta det lugnt." I dag har jag övningskört och lyckats hålla mig till dieten. Gandhi blev glad när jag kom, och bet inte sönder mina skor. Imorgon ska jag kolla lägenheter i Luleå. Det kanske ändå är på väg någonstans. Kanske inte alltid står tillbaka på ruta ett.

Jag måste bara tillägga, innan vi återgår; Liftarens Guide Till Galaxen - För allt annat känns puckat.

Ryssbält i all sin ära, med tystnad, lugn och harmoni. De två första har vi såklart inte hemsökts av, jag och Amalia. Gediget fnittrande, kyckling på tallriken, bananätande, levande ljus, musik av alla dess underliga former och framförallt högläsning ur den allsmäktige Liftarens Guide Till Galaxen har guldkantat vår tillvaro, och tillsammans med Red Bull, gav detta oss en fullkomlig känsla av harmoni, det sistnämnda ordet i första meningen. Nu kommer vi inte sova. Liftarens Guide Till Galaxen är 900 sidor lång, och vi är än så länge bara inne på de fem första. Jag har givetvis redan läst de 400 första sidorna redan, men detta är ett nöje som inte blir uttjatat, och att få dela detta nöje med någon som förstår vad detta nöje ger ger mig nöje.

"Motorleder är anordningar som gör det möjligt för somliga människor att mycket fort ta sig från punkt A till punkt B, medan andra människor kan ta sig mycket fort från punkt B till punkt A. Människor som bor vid punkt C, som är en punkt mittemellan punkt A och punkt B, råkar ofta in i grubblerier om vad som är så fantastiskt med punkt A, eftersom så många människor från punkt B nödvändigtvis måste dit, och vad det är som är så fantastiskt med punkt B, eftersom så många människor från punkt A till varje pris måste dit. Dom önskar ofta att folk en gång för alla kunde bestämma sig för vart fan dom vill vara. Mr Prosser önskade att han vore vid punkt D. Punkt D var ingen särskild punkt, det var bara vilken punkt som helst, mycket långt från punkterna A, B och C. Han skulle ha en trevlig liten stuga vid punkt D, med yxor över dörren. Och sen skulle han tillbringa många trevliga stunder på punkt E, som skulle var den pub som låg närmast punkt D. Hans fru ville förståss ha klängrosor över dörren, men han ville ha yxor. Han visste inte varför - han tyckte bara så mycket om yxor."

Ur "Liftarens Guide Till Galaxen", sida 1, Douglas Adams? Ring mig.