Vilja, vad fan är det? Den verkar inte ta mig någonstans. Raset känner jag igen, stormarna och de kalla nätterna jag vandrat igenom själv, så blind. Jag har alltid kramat en spökhand, iskall och tom. Jag trodde du, ni, dem, alla skulle vara brevid när jag vände huvudet till, så jag pratade och förklarade och den falska responsen jag fick var som en vindpust av den vita snön som regnat över generationen av blundande medmänniskor. Nu är ni inte där, och var ni någonsin? Jag undrar vad jag i själva verket sett, hört och känt.

Jag på trottoar, motorväg, på andra sidan en annan trottoar; där går inga spöken, där går ni. I en helt annan värld och har står jag och tittar mot den vita snön, börjar ana oråd, vänder huvudet till, ingen där, tom materia. Vad är verklighet, och vad är syn? Ser jag detta? Jag har inte valt att blunda. Har ni valt att blunda, eller ser ni verkligen inte? Och är verkligen en verklighet? Mitt tålamod börjar tryta. Påståendet "Jag tycks vara omgiven av idioter" känns orättvist. "Jag tycks vara omgiven av ovetande flamsäkra främlingar", passar bättre. Och jag självantänder.

Jag är där för er när det räknas och behövs, och jag har kärlek, tid och rum. Jag ifrågasätter inte, jag springer inte iväg och jag har inga bättre saker för mig än att vara just där, för att det behövs och räknas. Rent ut sagt börjar jag bli förbannat less på det här fenomenet vänskap, och är i begrepp att bygga en stuga ute i ingenstans för att få vara någonstans.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni säger ju att ni vill ha mig; ja, inte direkt, indirekt i era inbäddade klagomål typ "Du skriver ju aldrig. Betyder det att ni saknar mig kanske? Ni vill ha mig? Huh?! He he. Kan bara skriva en kortis. Hur känner jag mig? Sitter och är lite bittert...

Det här känns mycket underligt. Min kropp tog befälet och slog in siffror och bokstäver, koder som jag inte minns men som ändå fortfarande fanns där, etsade i ryggmärgen. Sedan såg jag något stort, grönt. Och så var jag här. Jag menar, det var så län...

Jag klandrar inte de otrogna. Alltså, de som inte längre läser min blogg. För frankly; vad är det här för jävla skit? Återkommande löften om bättring utan resultat uppvisade. Halvtama, färglösa texter. Ingen vrede. Har kanske glidit ifrån uppdatering...

Good mornin' USAAAAAAA; såg just ett avsnitt American Dad. Riktigt trött serie, riktigt trött. Jag är också trött, morgonmojsig, sitter här och planerar min resa till Kalix idag. Måste packa, duscha, äta och diska innan första bussen går 11.10, så bo...

Sitter i full mundering och väntar på att älsklings buss ska komma, så vi kan ta bilen till dagens mat. Dagens mat serveras av mina svärföräldrar och den serveras utomhos. Sen blir det Pajala för att sitta med näsan i skolböckerna medan gubben repar ...