Kia är en bestämd liten dam. Hon ser sig så, som en dam. Hon bryr sig inte om att beblanda sig med andra hundar eftersom hon tycker att hon själv tillhör högre klass, hon är en människohund. Nyss försökte jag reda ut hennes päls, förgäves. Hennes dåliga humör från stallvistelsen tidigare idag fick mer vatten på kvarnen av sax och kam. Man tycker att en liten kaxig schnäuser borde gilla att vistas i sådana miljöer: käka lite hästskit, voffa på lite hästar, jaga möss och katter och sopkvastar och dammråttor. Inte Kia, och hon visar tydligt upp vilken tortyr hon tycker det är att vara där. Som den snälla mamma jag är brukar jag lägga ut en filt som hon ska få sitta o vänta på, eftersom hon vägrar göra något annat och hon gillar mjuka saker att ligga på. När hon sover ligger hon oftast ovanpå två dubbla huvudkuddar. Nåväl, nejnej, filten duger iallafall aldrig. Hon sitter på kalla stallgolvet och tjurar istället.

Hon verkar ha förlåtit mig för den orättvisa behandligen jag utsatt henne för, nu ligger hon i min säng brevid mig. Hon har sitt nya halsband på sig och har fått lite skinka i magen. Skinka är bäst, tycker Kia. Säger man ordet skinka vrider hon på huvudet, och ser ut att le. Hon vet hur skinkförpackningen låter, den prasslar speciellt, tycker hon. Om man tyst försöker göra sig en nattmacka med skinka i vårat hus är man aldrig ensam. Kia vaknar och sätter fart från sovrummet till köket för att få ta del av godsakerna. Lilla, tjocka damen Kia.

Jag har sökt upp lite skrivartid. Under dagen har jag, i väntan på mejlsvar från min lärare och allmän inspiration, mockat hela stallet. Slog två flugor i en smäll, när jag ändå var tvungen att rasta hunden. Ett litet fyspass, bra för kroppen, synd för Kia, den gnällspiken. Jag har käkat blåbärsmoothie och klådda med rökt renstek på och tömt diskmaskinen. Nu har jag ett grepp om reportaget och är på riktigt god väg. Mina stackars hästar får i denna stund vaccinationsprutor av veterinären. Igår tog jag hand om den bästa vita ponnyn i hela världen, Bettan. Hon är också en bestämd liten dam, i ett kapitel för sig, som jag inte ska skriva ner här. Nu ska jag skriva annat. Utnyttja skrivartiden och inspirationen. Dold diagnos väntar.

Kia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni säger ju att ni vill ha mig; ja, inte direkt, indirekt i era inbäddade klagomål typ "Du skriver ju aldrig. Betyder det att ni saknar mig kanske? Ni vill ha mig? Huh?! He he. Kan bara skriva en kortis. Hur känner jag mig? Sitter och är lite bittert...

Det här känns mycket underligt. Min kropp tog befälet och slog in siffror och bokstäver, koder som jag inte minns men som ändå fortfarande fanns där, etsade i ryggmärgen. Sedan såg jag något stort, grönt. Och så var jag här. Jag menar, det var så län...

Jag klandrar inte de otrogna. Alltså, de som inte längre läser min blogg. För frankly; vad är det här för jävla skit? Återkommande löften om bättring utan resultat uppvisade. Halvtama, färglösa texter. Ingen vrede. Har kanske glidit ifrån uppdatering...

Good mornin' USAAAAAAA; såg just ett avsnitt American Dad. Riktigt trött serie, riktigt trött. Jag är också trött, morgonmojsig, sitter här och planerar min resa till Kalix idag. Måste packa, duscha, äta och diska innan första bussen går 11.10, så bo...

Sitter i full mundering och väntar på att älsklings buss ska komma, så vi kan ta bilen till dagens mat. Dagens mat serveras av mina svärföräldrar och den serveras utomhos. Sen blir det Pajala för att sitta med näsan i skolböckerna medan gubben repar ...