Med olika dygnsrytmer utforskar jag och min älskling dagarna. Jag vaknar alltid tre timmar innan han gör, och det lämnar mig med en massa kvalitétstid tillsammans med min vän, datorn. Jag tror jag börjar med att vältra mig i massvis med avsnitt av Family Guy eller Parlamentet, och när jag sett mig spyless på det, kommer jag starta en spelomgång Heroes.

Ni kan tänka er min frustration, när vaktmästaren har stängt av vattnet än en gång, utan förvarning.  Där stod jag, inne i toaletten med tofflorna jag alltid tjuvlånar av min älskling mötandes det kalla svarta kakelgolvet, litervis med tvål i händerna och skägget i brevlådan. Inget vatten. Från kranen hördes ett klagande surr, och sedan blev det dödstyst. Inget vatten. Kul. Taktlöst av vaktmästaren att inte säga till innan, kan man tycka. Nu är mitt morgonte framskjutet och mina händer klibbiga av tvålen som inte riktigt ville ge sig av från mina händer trots kampen jag förde med papper mot handflatorna.

Ja, jag vet vad ni tänker, varför är inte den här ungdomen på skolan en måndagmorgon såsom en ungdom bör vara på skolan en måndagmorgon? Svaret på varför inte tänker jag inte ge er, men jag tänker lova er att jag ska uträtta skolarbete idag, skriva ner min reklamidé utförligt med målgruppsanalys och baktanke och mejla den till min käre lärare Britta. 

Har jag turen att han vaknar tidigt idag, min käre pojkvän? Jag tycker mig höra ljudet av när en 21årings kropp vaknar till liv för en ny dag genom den stängda sovrumsdörren. Tyst och spänt väntar jag på utvecklingen som borde följa, trötta fötter mot trägolvet, en av hans morgonsnytningar, smällen av telefonluckan som går igen efter att hans sömndruckna ögon kontrollerat tiden av hans uppvaknande. Nehej, det verkar dött, ingen utveckling sker. Mina fingrar som rör sig smidigt över tangentbordet är en del av den enda kroppen som tidigt vaknat till liv denna måndagsmorgon, i denna dunkla morgonlägenhet belägen högst upp i ett hyreshus. 

Nu ska dessa fingrar, dessa tvålklibbiga händer styra datorns mus mot en ikon i form av en sköld. Jag väljer spelet framför serierna. Nu är det dags att kastas in i den fiktiva världen och min "necromancers" kungarike. Jag är redo. Är ni?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni säger ju att ni vill ha mig; ja, inte direkt, indirekt i era inbäddade klagomål typ "Du skriver ju aldrig. Betyder det att ni saknar mig kanske? Ni vill ha mig? Huh?! He he. Kan bara skriva en kortis. Hur känner jag mig? Sitter och är lite bittert...

Det här känns mycket underligt. Min kropp tog befälet och slog in siffror och bokstäver, koder som jag inte minns men som ändå fortfarande fanns där, etsade i ryggmärgen. Sedan såg jag något stort, grönt. Och så var jag här. Jag menar, det var så län...

Jag klandrar inte de otrogna. Alltså, de som inte längre läser min blogg. För frankly; vad är det här för jävla skit? Återkommande löften om bättring utan resultat uppvisade. Halvtama, färglösa texter. Ingen vrede. Har kanske glidit ifrån uppdatering...

Good mornin' USAAAAAAA; såg just ett avsnitt American Dad. Riktigt trött serie, riktigt trött. Jag är också trött, morgonmojsig, sitter här och planerar min resa till Kalix idag. Måste packa, duscha, äta och diska innan första bussen går 11.10, så bo...

Sitter i full mundering och väntar på att älsklings buss ska komma, så vi kan ta bilen till dagens mat. Dagens mat serveras av mina svärföräldrar och den serveras utomhos. Sen blir det Pajala för att sitta med näsan i skolböckerna medan gubben repar ...