Jag tror inte att mitt liv kommer bli detsamma någonsin igen. Jag tror inte jag kommer klara mig därute om jag inte har ett värmeljus tänt någonstans, hela tiden. Jag har blivit besatt. Skenet, värmen, lukten, känslan.. Det finns inget så äkta mysigt som ett levande ljus. Det skiner för livet själv.

Jag är uppe, har just stoppat om snustrollet i sängen, själv är jag såklart givetvis superpigg, underbart som det är, så illa däran att jag inte ens klarar av att ligga still och försöka sova. Det är lite krångligt, det här med mig och sömnen. Jag kan somna på allmän plats, lätt. Jag har sovit i restaurangen där vi äter lunch varje dag, som exempel. Jag somnar när jag inte vill somna, som på lektioner, på bio, i bussen. När jag är riktigt trött så kan jag lägga mig i sängen och bara slockna på kvällen,  men det är inte ofta. När jag är själv vaggar TVn och Vänneravsnitten alltid mig till sömns. Att försöka sova brevid någon annan som redan sover gör mig stressad, jag vill somna fort, jag vet att det är skönt att sova, och jag vill framförallt slippa vara ensam i det kolsvarta rummet. Jag hatar mörker. Och det är logiskt, klart man som gammalt flock- och flyktdjur inte gillar när man inte har någon bild av hur saker är runt omkring en när man ska slappna av.

Jag är även krånglig för andra när jag sover. Jag är svår att väcka, jag snarkar, jag ligger aldrig still, jag pratar i sömnen. Jag drar långa tal om konstapel dit och officierare hit, jag har alltid konstiga ordval, gammalmodiga uttryck. Ibland har jag hela samtal med folk som tror att jag är vaken, fast jag hela tiden bara sovit och pratat i sömnen. Jag är också märkligt nog alltid förbannad när jag sover. En gång hotade jag Amanda med att sparka in pannbenet på henne, och kommer någon för nära så vevar jag till med näven.

Jag är dessutom även krånglig för de som sover medan jag är vaken, för att jag är en sådan enorm klant. Jag får himla med ögonen och svära åt mig själv hela tiden. Nu försöker jag smyga för att älskling inte ska störas av mig, men det går helt enkelt inte. Jag vickade nyss en högtalare så det small i hela huset, jag lyckas aldrig missa den där knarrande plankan på väg till köket, och dessutom smäller jag alltid i något när jag går i genom korridoren. Jag kan inte ens vara tyst nu när jag skriver, för jag trycker hela tiden på någon konstig knapp av misstag så datorn börjar pipa. Helvetet.  

Jag är alltså nu parkerad framför datorn, med Southpark och lite chipsrester. Jag funderar på att gå med i AK. Anonyma klantarslen. Jag ska ställa mig upp där och säga - Hej, jag heter Emilia Rova, och jag är ett klantarsle, med handen på hjärtat. Men nu ska vi inte vara bittra, kanske sömnen smyger sig på snart. Ska dra hem en säsong av "Fawilty Towers" och något annat att roa mig med under veckan, när jag ska njuta av mitt nya, snygga rum. Det känns verkligen så, att jag vill hem och njuta, så mysigt tycker jag att det är. Hem, och tända 100 värmeljus i mitt rum, kramas med hunden, klappa en häst, se vad familjen gör. Men det händer när dagsljuset kommer. Tills dess, ska jag bara äta en massa massa chips. Tro mig, jag kan.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni säger ju att ni vill ha mig; ja, inte direkt, indirekt i era inbäddade klagomål typ "Du skriver ju aldrig. Betyder det att ni saknar mig kanske? Ni vill ha mig? Huh?! He he. Kan bara skriva en kortis. Hur känner jag mig? Sitter och är lite bittert...

Det här känns mycket underligt. Min kropp tog befälet och slog in siffror och bokstäver, koder som jag inte minns men som ändå fortfarande fanns där, etsade i ryggmärgen. Sedan såg jag något stort, grönt. Och så var jag här. Jag menar, det var så län...

Jag klandrar inte de otrogna. Alltså, de som inte längre läser min blogg. För frankly; vad är det här för jävla skit? Återkommande löften om bättring utan resultat uppvisade. Halvtama, färglösa texter. Ingen vrede. Har kanske glidit ifrån uppdatering...

Good mornin' USAAAAAAA; såg just ett avsnitt American Dad. Riktigt trött serie, riktigt trött. Jag är också trött, morgonmojsig, sitter här och planerar min resa till Kalix idag. Måste packa, duscha, äta och diska innan första bussen går 11.10, så bo...

Sitter i full mundering och väntar på att älsklings buss ska komma, så vi kan ta bilen till dagens mat. Dagens mat serveras av mina svärföräldrar och den serveras utomhos. Sen blir det Pajala för att sitta med näsan i skolböckerna medan gubben repar ...