Dagen har slagit om till kväll, natt och ny dag. På ungefär sju timmar är det ljust igen. Jag sitter och knuffar på min pojkvän, försöker få honom att vakna. Han pausade, det vill säga bara sov en stund mitt i allt och ställde klockan för att vakna och fortsätta med det han gjort innan han sov en stund mitt i allt. Nu är det så att klockan ringt och han stiger inte upp. Hela syftet med att pausa är ju att starta någon gång igen, men det glömmer vi alltid när vi pausar. Vi kör en stop och sen en play nästa, nya dag. Tänk er att varje dag är ett videoband. OCh vad menar jag med det? Nu gled jag iväg. Det här var en konstig filosofi, vi byter ämne.. Jag ska alltså väcka min pojkvän. Det klarar jag nästan aldrig av. Jag hatar att väcka folk, för jag vet själv hur tungt och bittert det är att bli väckt, och hur mycket man hatar människan som gör det. Men, har jag lovat att jag ska väcka honom gör jag det och nu får jag försöka igen, för han har tagit upp sitt snarkande. Inte bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni säger ju att ni vill ha mig; ja, inte direkt, indirekt i era inbäddade klagomål typ "Du skriver ju aldrig. Betyder det att ni saknar mig kanske? Ni vill ha mig? Huh?! He he. Kan bara skriva en kortis. Hur känner jag mig? Sitter och är lite bittert...

Det här känns mycket underligt. Min kropp tog befälet och slog in siffror och bokstäver, koder som jag inte minns men som ändå fortfarande fanns där, etsade i ryggmärgen. Sedan såg jag något stort, grönt. Och så var jag här. Jag menar, det var så län...

Jag klandrar inte de otrogna. Alltså, de som inte längre läser min blogg. För frankly; vad är det här för jävla skit? Återkommande löften om bättring utan resultat uppvisade. Halvtama, färglösa texter. Ingen vrede. Har kanske glidit ifrån uppdatering...

Good mornin' USAAAAAAA; såg just ett avsnitt American Dad. Riktigt trött serie, riktigt trött. Jag är också trött, morgonmojsig, sitter här och planerar min resa till Kalix idag. Måste packa, duscha, äta och diska innan första bussen går 11.10, så bo...

Sitter i full mundering och väntar på att älsklings buss ska komma, så vi kan ta bilen till dagens mat. Dagens mat serveras av mina svärföräldrar och den serveras utomhos. Sen blir det Pajala för att sitta med näsan i skolböckerna medan gubben repar ...