Kalla mig vad ni vill, som alltid då, men jag ska skaffa en Grand Danois, blue. Inte nu, när jag är äldre och bor på något fint ställe och börjar bli lite etablerad i det vuxna livet, har pluggat klart och så. Då ska jag ha en stor best, namnet får vara hemligt tills vidare men jag vet exakt. Jag har en exakt bild av hur det kommer bli. Stenhårda regler, inget dregglade överallt, inget sovande överallt, inget tiggande, skällande eller hoppande. Kosta vad det kostar vill, det ska vara en lydig och lycklig best. Den ska springa runt mig och skrämma folk, dess manke ska vara i höjd med min skuldra, den ska springa fritt på skogspromenader och jag ska gasta dess skräckinjagande namn när jag vill att den ska komma tillbaka, och den skall återvända. Detta skall ske. Kosta vad det kostar vill.

Dagens läge då, sitter här med kaffeabstinens och uttråkning. Vi kör en planering av fredagkväll istället för krönikan vi egentligen ska skriva.. Tamt, jag vet, men jag vet att den ska in om 1 vecka och när jag vet det vill jag lägga upp min egen arbetsplanering. Jag funkar så, kärring mot strömmen.

Glasögon! Idag har jag glasögon, det kan tilläggas. Alla tycker att jag ser äldre och mer sofistikant ut, lite smart sådär, jag tycker det bara känns skumt överlag.  

Historia, du milde tid, det har vi efter detta. Plågsam lång dag, jag funderar på att smita iväg och köpa en kaffe på Stinas. Ska bara varsko Amanda om idén. 

Det verkar se bra ut, bli bra, må bra överlag och imorgon. Vi må ju ha kul. Man blir ju bara 17 en gång i livet och enligt lag händer ingenting, inga förbud hävs, inga förbud skapas, så vi får väl göra det till en grej då. Skaffa lite humor i det hela tragiska att jag ändå bara är 17, efter alla om och men, är jag bara 17. Nu blir det den där kaffen jag nämnde, lite historia, en shoppingtur med mamma och bil hem. Dricker de kaffe?