Givetvis, givetvis missade vi bussen. En mycket förbannad Emilia och en skuldmedveten Amanda vankade tillbaka upp till det gula huset på kullen och vilade till klockan 8, den eviga bussresan sköts upp och morgonen blev varken bättre eller sämre, bara lite trögare att påbörja.

Men Kalle och Erika tog emot oss med öppna armar och vi påbörjade våran tävling, grupparbete, med vår grupp, kinesterna, eller kinesisarna, som man vill säga. Två humm mycket ambitiösa killar (vilket de har visat prov på många gånger) uteslöt sig själv ur vår grupp men vi fyra powertjejer - Amanda Nikkalavainio, Amanda Aström tydligen, Linnea Rubin och så jag, vi fixade en segelbåt av skrot. Skitsnygg. Vi kommer vinna helt klart.

Eftermiddagen har jag ägnat åt planlöst runtdrivande i Luleås galleriors lokaler, det känns inte likadant som förr och det tynger mig. Jag hittade mig iallafall en supersöt klänning och trosor, så gick lite muntrare och lite gladare mot bussen till Kalix. På bussen sov vi, och sen dess har jag kommit hem, käkat kyckling, sett skitprogram på TV och försökt organisera familjedatorn. Det var ett helvittes projekt, kan jag lova. Helt sjukt hur mycket skit som var spridd överallt. Och så har jag laddat hem ny musik, också det var på tiden.

Nu ska jag plocka mina pinaler och gå på en kvällspromenad, ringa o väcka min älskling som tog sig en kvällspaus.

Morgonkaos, Amandas tröja som hon ska ha är fortfarande blöt från tvätten, bussen går på någon minut, jag är trött som fan men stressad men Amanda är aldrig stressad och får vi springa till bussen ska jag hata henne resten av dagen. Rapport följer.