Jag hittade en bild från min o Amandas fredagskväll på http://www.thisisaem.blogspot.com/, det ska föreställa oss, men vi syns inte för all dimma. Det var bokstavligt talat "Vi ses i dimman" i fredags. Nu sitter jag här, halvt påklädd i min enorma gråa stickade tröja, som matchar mitt silvriga hår (fick en lite för lång behandling med silvershampoot) och bara ben. Jag har tillbringat senaste timmen på youtube.com med att söka låtar jag kan försöka lära mig, med gitarren i knät. Nu ska jag smörja in mina bara ben, ta på mig ett par tjocksockar, laga mig nå gofika eller mat och slå igång filmen Stay. Min hund ligger i sackosäcken och vilar med skägget sitt. Med sin Kalle, det barnförbjudna mjukisdjuret. Å, denna Kalle.

Ljuva söndag. Dagen innan helvetet börjar, med pendlingen, med skolan, med andra året då jag tänkte att jag skulle lägga ner tid på skolan, med bråken som kommer komma, med tårarna och skratten och de gamla klasskompisarna och de nya vännerna, och Luleå och allt det jag saknar och min kära Amanda och kaffe på Roasters och afro på Inpuls och den där skrikapan på Bryggis och jag trodde aldrig livet där skulle bli svårt att njuta av. Man ska väl ha allt, lillfingret och handen-teorin.

Den här ljuva söndagen har jag vaknat brevid min hjärtevän, och det är underbart det, så jag ska vara nöjd. Iochförsig har han begett sig hem nu, och den här söndagen ska ägnas åt vila, film, promenad, läsa, städande och iordningställande samt telefonsamtal.

My birthday is coming up! Jag vet vad jag vill ha, mamma och pappa, det vet ni också.

Vad kan jag tillägga? Skön helg, nu kommer den här hösten med höstfärgerna och pendlingen och Luleå och brist på tillit och försök att göra egna val, 8 september och kort efter det den 11 då så många miste livet och grattis republikanerna i USA ni sköter verkligen det här illa. Jag har längtat till den här hösten, för jag trodde det skulle komma igång, jag trodde det skulle lösa sig. Jag trodde jag skulle bli fri, men jag är fängslad.