Jag påbörjade ett inlägg, men det går inte. Jag är för förvirrad av att vara hemma. I min egen säng! Jag vet inte vad jag ska säga. Och härifrån ska jag starta. Nåväl, vi planerar inte så långt. Imorgon ska jag jobba. Mysteriet med min hals fortsätter, så måste kanske uppsöka en läkare. Sedan svänger jag förbi Emma i några timmar, fram till småtimmarna kanske. Vi får väl se hur det utvecklar sig.

Helgen var skitkul, och herregud, om vi bara spelat in vår konversation mellan tre och halv fyra igår natt, Amanda! I like big butts and I can not lie! På fredagen blev det förfest med Yvve, Sanna o tre killar, och det utvecklades ner i en husvagn fii fan,och sedan tog vi området med storm. Vi vet hur man gör det, jag o Amanda. Vi har varit med förr! På lördag sket sig nästan allt men när jag fått upp humöret dög blev det skönt snack på Flora's med klasskompisarna och sedan tog vi området med storm, än en gång! Hanna tog det nästan med överdrivet stor storm, hon har ideér, det är underbart, underbart.

Överlag träffade man en enorm skala människor man har känt eller känner och det var kul att träffa alla gemytliga typer på egna små sätt. Winnerbäckspelningen går inte att beskriva.. Men det berodde kanske mest på sällskapet.

Det här inlägget skulle ju bli kort och koncist! Men jag måste såklart bli flummig och tänka lite, utvärdera, som jag brukar göra i den här bloggen. Jag måste sova, barnen väntar mig imorgon. Men jag tycker verkligen synd om er som inte känner som jag gör ibland! Faktumet att livet mitt verkar vara en berg och dalbana, älskar jag, och jag kan ju inte rymma från det, inte bortse från det, om jag inte tänker dö. Det ger enorma kickar, precis som Batman. Och du!