En helg i Ö-vik har passerat. Eller är det lördag fortfarande? Vi har inget lördagsgodis kvar, iallafall, och vi har sett klart underhållningen, och vi kan inte gå ut för vi är nämnligen inte på fastlandet. Vi ligger och guppar i en vik i väntan på bättre tider. Ibland undrar jag om vi kommer få vänta förevigt.

Vi har lekt runt som man ska i staden. Vi har handlat, det är väl det staden är till för? Vi har ätit. Vi har sett snorkiga hamnvakter och vi har besökt allmänna toaletter. Betalat en femma för att få stå i något kiss som nån random snubbe har lagt på golvet i fyllan och villan i går kväll.

Alice Cooper, det ni! Örnsköldsvik, Swedbank Arena, WOHO! Inte för att vi var där, vi blev lite skrämda i sista stund och sket i att köpa biljetter. Svartrock, jag vet inte om det är något som är vi. Vi är inte svartrock, men jag hade gärna gått på Alice Cooper, jag är öppen för förslag om man så säger, har vidgade syner om man vill säga så, men iallafall.. Det var bäst så! Vi har gjort saker vi älskar iallafall. Har hittat mig fyra klänningar, en blus, ett skärp, ett par örhängen och leggings. Jag har lyckats med allt jag är bra på: Handla på rea, handla för stora storlekar med mening för att ändra plaggets utseende, älskat guld, hållit mig borta från allt vad jeans heter.

Samaraskräcken har försvunnit. Toppen på ironin vore ju om hon skulle komma o jaga mig bara för att jag slutat frukta henne.. Jag kommer alltså aldrig sluta vara rädd för henne, ifall att hon skulle få reda på det och komma och döda mig.. Jag tror alltså lite fortfarande på att hon finns. Men min kära syster har fått The Ring Collection Box i födelsedagspresent av mig, och vi genomlevde eller genomled båda två. Min andra kära syster avvaktade för reaktionerna.. Så kan man ju också göra.

Jag känner mig väldigt matt, som ni märker. Nu tog mamma fram mashmallowsen, så jag provar på en sockerchock och ser hur det går. Ger det en andra chans.