Och nu har jag skaffat mig ännu mer själslig huvudvärk och klåda av att läsa Blondinbellas blogg. Denna förbannade, korrupta värld! Jag ska käka korv och sen avsäga mig från och lägga ner alla tankar på att förändra. Den här världen är körd när idioter som Isabella har inflytande. Jag kör mitt eget race nu, åt helvete med er alla andra! Jag är min egen Lilla My!!!

Jag vaknar till ett pågående oljud, en ström av brus, och jag försöker urskilja ur det ständigt irriterande rivandet i mitt hjärta vad som orsakar smärtan. En radio! Den spelar "Jag tror, jag tror på sommaren.." Jag avvaktar i sängen på att oljudet ska avta, att kanalen ska bestämma sig för något annat som inte är en sommarplåga och inte sjungs av någon uråldrig gammal stofil med en barnkör i bakgrunden, men jag får ge upp. Det slår mig att det är mammas förbannade skiva som spelas om och om igen, "Sol vind och vatten, 18 sommarklassiker"! Ååå, det kommer alltså aldrig ta slut, gapar jag.

Jag gör en kanalsökning på TVn, i hopp om att finna någon slags mottagningoch underhållning, kanske att överrösta ojljudet från mammas skiva, misslyckas, stampar frustrerat vidare till toaletten, denna minimala toalett, som är så minimal att man måste sitta på toaletten samtidigt som man borstar tänderna för det går helt enkelt annars inte. Man lyckas alltid slå sig i detta utrymme, och jag gör det som vanligt.

Nej, jag har inte ett bra morgonhumör. Om ni hade mina drömmar om nätterna, skulle ni också vara frustrerade när ni vaknade.

Men, det gäller väl att se de ljusa sidorna i livet. Jag är i Härnösand, vädret är bra, jag har shoppat på rea och ska shoppa mer och det finns gott om tid för att ägna sig åt att filosofera, som jag alltid tyckt om. Jag kan skriva mig på villovägar i min blogg, som igår, till exempel. Jag har utrymmet att komma så långt. Jag har köpt en bok som handlar om en man som kan gå på villovägar med sina tankar, precis som jag, men ändå hittar rätt och har ett spår, precis som jag. Det är The Ring ikväll på TV, och fungerar inte TVn, så går jag ut på en promenad i stadsbruset på en och en halv timme, som igår. Jag kanske promenerar upp på Waynes Coffe och sätter mig där och filosoferar i min nya bok över en latte som smakar bränt skum.

Det är något som gnager mig, visst, men jag är med min familj, mina syskon är glada och jag blir också snart glad. Hoppas jag. Om vi far ut och seglar så jag får läsa i min konsthistoriebok, kanske. Eller så går jag bara och lägger mig igen. Försöker vända mig. Jag vaknade kanske bara på fel sida.