Jag saknar er, tänker på er, älskar er faktiskt. Ni var fantastiska, och kommer fortsätta vara det, utan mig. Keep up the good spirit, förlåt mig någon gång och fall inte ner. Kram, eran "lillasyster"

Amanda, vi kommer finna glada tider igen

så håll i dig min vän.

Saker händer av en anledning, vill jag hoppas. Man måste få hoppas.

Kan ni gissa var jag är? Jag sitter i en segelbåt, 70 mil från Kalix. Jag är i Sundsvalls båthamn! Då vet ni.

Här har jag hållt hus sedan i fredags kväll, när resten av de normala ungdomarna var ute och festade körde jag bil, eller jag tillhör nog inte de normala ungdomarna, men haha, det är en sak som kan diskuteras en annan gång. Iallafall, här sitter jag, och här har vi, jag och min familj alltså, tillbringat tid med att handla, handla, handla. Pappa har gått runt med ett glädjerus på gubbdagis och handlat allt man kan behöva för att rusta upp en segelbåt, mamma har sprungit på Cervera och Åhlens och vi flickor har sprungit på reor. En grå kjol, ett par örhängen och en sjal blev det, men jag upptäckte dessvärre imorse att min syster snott min sjal. Äh, jag får ta itu med henne när hon återvänder till båten.

Mathilda springer runt och florar sig framför spegeln, och jag lyssnar på Uggla med Kia brevid mig. Resten av familjen har handlat lite till och lämnat in hyrbilen, för idag bär det av. Ut på den stora oceanen. Jag, och min underbara familj, som står emot alla väder i alla slags kläder. Tack !

Önska oss lycka till.