Det löser sig till slut. Här trodde jag att jag skulle vara tvungen att åka bil ner till Sundsvall, sitta i en segelbåt i tre kvart och sedan åka bil upp igen. Jag trodde det skulle bli min helg, och jag var så frustrerad, för det var inte vad jag ville göra. Den där segelbåten kommer jag nog hinna se, tänkte jag, och muttrade bittert något om att jag behandlas som en femåring. Det är tur att saker kan ordna upp sig! Så nu blir det studentmiddag hos Nathalie, start utgående från Amandas hus och sedan kanske vi syns i dimman.

Städningen i Luleå igår gick galant, det tog timmar, vi slet, vi svettades, dammet yrde om våra utarbetade kroppar när vi var klara. Det blev bra! Bortsett från att jag glömde allt som var värt någonting i Luleå, men det löser sig. Det brukar lösa sig! När vi druckit kaffe och terroriserat Inge lite packade vi in oss och pojkarna Muskos i mammas Audi och körde hela långa vägen till Kalix. I Kalix blev det ännu en grillkväll. Vi klinkar vidare på gitarrerna, om man så säger. Enligt mig finns det inget bättre än att få sitta och titta in i elden och sjunga Elden tillsammans med människor man skulle gå in i elden för.

Det är djupt vatten. Nåväl, mina kära vänner och de som jag inte känner, de som jag kanske inte ens tycker om, nu ska jag gå och göra dagen. Min kära moster bistår med säng åt mig inatt så jag slipper ta mig hem hela vägen till Ryssbält, och på lördag åker vi till mormor för att se hur mumintrollen mår. På söndag ska jag lämna fagbagen till en Muskos och på måndag börjar jag jobba. The show must go on.

Om jag säger såhär, så är jag uppriktigt sagt besviken på dig, för jag trodde DU var annorlunda. Där vi sitter och gör våra "fel", vi utför våra "misstag", vi "förstör" våra "liv", ser jag oss som i en högre ståndpunkt än din personliga nivå. Du har inget "liv" att "förstöra", och du har också gjort "fel", men du ser inte dina egna "misstag" som vi ser våra. Och jag tycker det är mest synd om dig, för det är du som kommer råka illa ut.