It is times like these when you learn to live and love again. Solen glittrar mot vattnet, det viskar i björkens löv, någonstans möts allting och förenas, sluter fred.

Det finns saker jag inte förstår mig på, och just nu förstår jag mig inte på det här: Det är SOMMAR ! Jag har sommarlov, jag kan inte fatta det. Jag känner mig helt ensam, står på en klippa, jag känner mig fri, med en båt på ett hav, haha, o yeah freestyle, jag kan flyga! Måste ringa Amanda så hon får förklara för mig, o så vi kan planera de följande dagarna för annars kommer det spåra totalt. Jag kan inte leva på måfå, jag måste leva allt!

Avslutningen var störtskön, Foppa, Gultzaudden, mysiga människor. Snodde lite bilder av Jannie och snörde upp på min pixbox, man måste ju behålla minnena.

Stugan har aldrig varit så fin som nu, i denna stund. I denna stund ska jag plocka upp telefonen, och ringa till Pålängefolket, kolla vad som händer i byn ikväll, vi måste ju göra någonting, vi kan inte leva på måfå.