Det ger ingenting att försöka vara speciell, det kommer alltid någon idiot och drar nytta av dina ideér, åker på din vagn, äter din mat och plagierar ditt verk. Livet är verkligen en konstant uppförsbacke, och jag föddes på något konstigt sätt med rullskridskor fästa vid fötterna. Tänk er att försöka ta er uppåt för en isig backe med hjul på fötterna, och hinder som dyker upp, och återkommande monster som står - märk väl - vid sidan om vägen och ropar bättre kan du, du svettas inte ens, kallar du det där ett försök?

Det ger ingenting att förklara för andra, för den som behöver förstå är bara jag, det är inte så enkelt. Jag önskar att det vore det, men det är det bara inte, och det kommer inte bli lättare.

Jag önskar att det vore så enkelt att jag kunde berätta. Det är det inte. Jag önskar att det vore så enkelt att det kunde lösas. Det är det inte.